söndag 22 augusti 2010

Mer Fforde – eller hur bloggen fick sitt namn


... sen läste jag The Well of Lost Plots också. Den var långsammare än de första två och inte riktigt lika bra. En mellanperiod, förstås, Thursday håller sig undan inuti fiktionen, bidar sin tid etc. Men den tog sig nåt fantastiskt i slutet.

Och sedan avslutade jag Something Rotten, som var right back on top.


Han har ett sätt, Fforde, att slänga in sisådär en femtio olika plott-trådar under vägen, som läsaren har fullt sjå att hålla i huvudet samtidigt och parallellt, och försöka fnula ut om de är av vikt eller inte, och på vilket sätt de hör ihop, fler och fler trådar och mer och med akuta problem för Thursday, och sedan under loppet av ungefär tio-femton sidor i slutet knyts allt samman mer eller mindre, jorden räddas, och Thursday, och krocketmatchen, etc etc. Jag uppskattar det väldigt mycket! Hade ett par egna teorier här, som jag tyckte var hemskt smarta (kopplingen mellan den hale politikern Yorrik Kane och Hamlets dödskalle, tex), men jag gick bet totalt. Na ja.

Det är allt jag vill just nu: läsa. Och gärna just detta. Litterära, smarta, hejdlösa, roliga och helt vansinniga berättelser. Idag tog jag mig dock samman och läste ut Giftträdets bibel (bloggning kommer såsmåningom, den är bokcirkelbok!), men jag har en glupande hunger efter mer Thursday Next. Och det lär finnas en till: First among sequels. Och ytterligare en som kommer till våren. Huzzah!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar