I kommentarerna till ett inlägg hos bernur diskuteras bibliotek och gallrade böcker (apropå Malmö stadsbibliotek), och den där kommentarstråden fick mig att tänka ännu lite mer på saker som jag ändå tänkt på när jag själv varit med och gallrat.
De första tankarna är skarpa och arga:
Vi måste ju gallra! Eller ska vi sluta köpa in böcker? Vem vill ha bibliotek som är lagerlokaler? Det är också omöjligt att behålla ALLT i väntan på att någon kanske skriver en bok om X eller publicerar X:s brev eller att X får ett fint pris eller eller eller –
Man kan säga att litteraturen inte är en färskvara och heller inte ska behandlas som en sådan. Det är gott nog. BÖCKER däremot, är färskvaror. Särskilt böcker i omlopp. Vem vill låna hem en nersnorad, nerspilld, trasig, sliten bok, om det så är favoritförfattaren eller Nobelpristagaren eller Det Udda Författarskapet? Böcker slits och de tar slut i handeln (som vi har slitit vårt hår över klassiker (i både vid och snäv bemärkelse) som helt enkelt inte går att köpa längre!).
Jag arbetar på ett litet filialbibliotek och det skulle vara vansinne att "ha allt". Vå poesiavdelning, t.ex. (som mitt hjärta blöder för) för en mycket tynande tillvaro. Någon gång lånas en Tranströmer, möjligen en Boye (knopparna fortsätter förvisso att brista, vår efter vår), Bruno K är förstås efterfrågad. Vi köpte in Södergrans samlade för att det fattades (mig). Men i övrigt? Det är klart att jag önskar att det var motiverat att också ett litet bibliotek hade "allt", men det är inte meningsfullt. Ska de står där då, för att en dag någon kanske ska komma in och fråga efter dem och vi jublande kan svara "Javisst, den har vi!" och småspringa bort till hyllan?
Att angripa skyltning med böckernas framsidor ut (genom argumentationen Så gör ju bokhandlarna - det kan aldrig vara bra! Kommersialism lång väg! Usch!) gör mig faktiskt bara trött. Jag vet inte för vem det är man ska ha bibliotek (en del verkar ju onekligen hellre vilja ha magasin med egen nyckel), men så mycket beröm och positiva omdömen som vi fått efter att vi börjat skylta allt mer och "fronta" upp böckerna - det har jag aldrig varit med om! Vi vill ju att böckerna ska hitta läsare, att läsarna ska hitta böcker, det är därför vi ställer dem med framsidan utåt, det är därför vi hellre har hyllor med luft än hyllor som är fullproppade. (Men visst: ge oss större lokaler, ge oss fler hyllor, ge oss större bokanslag!)
Och ja, det medges, jag skrev (tillsammans med Z.) magisteruppsats vid BHS (där utbildningen f ö inte alls heter "något med media och kommunikation", utan Biblioteks- och Informationsvetenskap) om att vi saknade undervisning i litteraturförmedling.
Men om det verkligen är ett problem att Bibliotekshögskolorna inte undervisar i litteraturvetenskap kan diskuteras. Ska alla bibliotekarier (bara) vara bra på skönlitteratur? Vem ska ha fackkunskap inom matematik, naturvetenskap, musik, pedagogik, psykologi? De 80 högskolepoäng (före Bologna) som återstår för en examen utanför "80 poäng i huvudämnet" kan man ju lämpligen ägna sig åt litteraturvetenskap om man är intresserad (det har jag gjort, plus två terminer Nordiska språk/svenska).
Bristen på undervisning i litteraturförmedling är förvisso allvarligare.
Jag blir trött på att bibliotek behandlas som nån sorts arkiv, som lagerlokaler för böcker och författarskap. Bibliotek är levande platser. Är det inte det vi vill?
Därmed inte sagt att – men jag har faktiskt ingen lust att lägga in en massa brasklappar och "Men jag tycker givetvis inte att...".
