Sjörövaralgoritmer

Satt här och läste lite gamla recensioner för att kanske hitta nåt som kan platsa på baksidan till nästa bok. Och så skrattade jag lite åt google:

Hej och välkommen kära läsare!

Jag gjorde ett besök hos google analytics, och här är vad jag fann. Underliga äro sannerligen sökningarnas vägar, men alla leder de er till mig. Jag hoppas att ni fann vad ni sökte. Och sökte vad ni fann, så att säga.

Ni frågar, jag svarar. Så här, till exempel:

Skogsnäs Ja, där har jag varit. By/kollektiv i Ångermanland som vann mitt hjärta sommaren 1998 på en resa efter Urkultfestivalen. Någon annan vann också mitt hjärta, om än mer kortvarigt. Läs här, förslagsvis.

Slips sjuttiotalet Ja, nä, det vet jag inte. Kan det vara det här, möjligen?

Pangpangbröder hur gick det sen Ja men DET vet jag! Pangpangbröder varande den ypperliga dokumentär som min man gjort. Här finns den.

Och hur det gick/hur det går för Gustav & Oskar är förstås alldeles för mycket för att berätta här. Men se filmen, vetja, den finns fortfarande på svtplay!

Här är trailern:

Män som hatar kvinnor problem Ja, verkligen. Hänvisar endast till morgonens inlägg.

Manlig vänskap Hehe.

Hilfe Träffen har jag ju fått på grund av det här hjälplösa inlägget. Men du som skrivit det i sökrutan och tryckt enter, fastän jag hoppas att du fick den hjälp du hoppades på så är jag lite tveksam till metoden.

Waldemar Röjder Ja, Waldemar! Som lät mig åka med på motorcykel runt Degeberga och Vittskövle första gången vi sågs. Hit vill du då. Vackra bilder!

Just nu

... önskar jag att jag var bättre på att bildgoogla.

Visst låter det dumt?

Men såhär: jag tycker mig behärska sökredskapen ganska väl, i yrket och i researchsyfte. Men när det kommer till bilder ...!

Just nu – text skickad till Jessica, vi ska prata den 12/12 och jag försöker att inte jobba för mycket med det där textdokumentet till dess – skulle jag gärna bara glida in i en lång bildgooglingssekvens.

Nä, jag tänker inte be er om konkret hjälp, för jag har ingen lust att berätta VAD det är för grejer jag vill googla. Bara att. Och att jag när det gäller bilder kan känna mig liksom handikappad. Sökord? Öh. Kan det inte liksom bara KOMMA till mig? Nähäpp.

Så jag sitter där, lite frustrerad.

Men igår hittade jag iallafall (och säkert hundra tusen år efter alla er andra, men ändå) denna:

a grizzly scene.

Underbar, underbar!

Kan man inte googla själv får man låta nån annan göra det åt en.

Folk som hittat hit

Jag tröttnar bara inte på att gå igenom analysverktygets lista över sökningar som hittat hit. Man kan ju undra, om man inte redan gjorde det. Både över människors tilltro till internet och sökmotorer, och över internets sätt att belöna denna tilltro. Så här har folk hittat hit (jämte andra, mer sansade och verklighetsnära sökningar, förstås!):

asiatisk fru problem problem problem (Men kära du! Förstår inte riktigt vad du gör här, är det själva det asiatiska som ledde fram till min blogg? Jobbig sökning att knappa in, hörru.)

feminismens besatthet av lyckliga slut (Verkligen?! Skulle trott att det var tvärtom. Om inte besattheten handlar om att ifrågasätta de lyckliga sluten? Undrar om du hittade nåt svar på frågan.)

john silvers papegoja namn (Flint heter den.)

kvinnor får säga vad de vill om män som inte får ge igen med samma mynt (Eh. Sånt där tycker jag bara är trams, ärligt talat. Ungefär som när män börjar prata om att starta en "maskulinist"-rörelse som motvikt till feminismen. Så har man en del kvar att begripa.)

nudister på stranden (Haha! Fick faktiskt ett julkort av några vänner med precis detta motiv, men det har jag vad jag vet inte skrivit om (inte julkortet åtminstone, men kanske det fotograferade tillfället?). Bilden tagen i somras på lilla stranden vid Sörgraven. Nudisterna i fråga är förstås vi själva, fyra glada nakna + ett barn, uppställda mot en varm klippvägg i eftermiddagssolen.)

Roliga sökningar som hittat hit

Jag tröttnar aldrig på att se vad google analytics samlat ihop av vägarna hit. Ni har så många frågor! Hur ska jag kunna svara?

"förbjudna ordet" vad är det? Inte den blekaste! Intressant fråga.

A single man vacker. Ja, absolut! Mitt i det där snökaoset såg jag filmen med bokcirkeln, och visst är den vacker, och sorglig, och långsam. Och Colin Firth! Men är du det minsta intresserad så läs boken istället, helst först. Den är fantastisk, något som jag faktiskt inte tycker att filmen är.

Amitabh är han död eller? Närå, inte vad jag vet. Han gör inte så mycket film dock, och ser rätt trött ut. Och har en sjukt rolig peruk, eller weave – alltså löst hår invävt i sitt eget. Men det har han haft ett tag. Det är Junior Bachchan som är out and about nu för tiden.

budskapet i män som hatar kvinnor. Ja inte är det nåt bra i alla fall. Det finns ett budskap som är vad intervjuer med människorna bakom filmen kan ge svar på, och det budskapet skulle väl vara ungefär "det är fel med våld mot kvinnor". Men det finns ett helt annat budskap i själva filmen, som uttrycks i bilderna, och det ligger närmare: "våld mot kvinnor är rätt fräckt ändå. Se här! Och här! Och här!" Ett jävla frossande. Rätt oansvarigt. Rätt förkastligt. Och det gör det där explicit uttryckta "budskapet" rätt så mycket sunkigare.

De välvilliga Göteborg. Kanske är du ute efter Rubens film De ofrivilliga? Har mer med Göteborg att göra än Jonathan Litells bok. Rekommenderas!

Kan rådjur skälla som en hund? Heh! Jadå, absolut. Men mer som en sorts väldigt stor gengångarhund med blixtrande ögon och grönt dreggel.

Jag älskar hur ni hittar mig!

Ja, google analytics är verkligen underbart.

Nu vinkar jag till er som googlat er hit på följande vis:

nerv i kläm vid örat (wtf??? Vad gjorde att du fick träff här? Inte för att jag minns allt jag skrivit om förstås, men ...)

dikt om besatthet (jag skulle fråga Therese Bohman om det, tror att det snarare är hennes avdelning!)

finns det någonstans man kan lämna bort dina djur? (Intefan vet jag, vill jag förstås svara. Dina djur eller mina? Prova Hanna Hellquist.)

Fåglar i litteraturen (Hurra! jag önskar att jag visste. Nej, jag önskar faktiskt att jag orkade skriva nåt om det. Lite apropå: senaste argumentet för att skaffa iphone är appen Kvitter: fågelljud, en klingande fågelbok! Några av mina favoriter: tofsvipa, näktergal, rördrom.)

Och sist en favvis: Jag vill veta om shahrokh khan liv (sic!). (Å raring, det är svårt jag vet, men du måste lära dig behärska både vokaler och konsonanter i det där ljuvliga namnet (som f ö lär betyda "prince-like face". Aye!). Alla h:n verkar sitta som de ska, men såhär: Shahrukh. Möjligen Shah Rukh. Googlar du honom sålunda blir det mycket lättare. Eller prova helt enkelt den här boken! Allt och lite till. Plus att omslaget i sig är värt priset. Nästan!)

Träben + engelska (lovely! Välkommen, hoppas du fann vad du sökte. Det skulle man ju faktiskt nästan kunna tro, om du inte är en seglare i dunklare vatten än mina. Man vet aldrig. Man kan välja alla inlägg taggade med L.J.S och se om det ger nåt...)

Vänersborgs hospital och asyl (jo. Där finns förstås utgångspunkten för min debutroman Allt som återstår. Journalanteckningarna om mammas farmor Emma Ulrika Johansson mellan 1922 och 1925.)

Och sen en massa bokgooglingar förstås. Befriande lite "Elin Boardy".

Bästa googlingen

"hur svårt är det att komma in på skrivarlinjen på skurups folkhögskola"

Jag blir lite varm i hjärtat av det här!

Jag kom in på Skurup 1998 och då kom jag knappast på tanken att googla vare sig skolan eller svårigheten. Hade det hjälpt? I någon sorts desperat/ängslig/determinism sökte jag inte till nån annan skrivarlinje. Har således inget att jämföra med.

Andra året var det vi elever som gjorde förstasållningen av sökande, vi var ganska stränga tror jag men inte strängare än andra årskullar tänker jag. Går det fortfarande till på samma sätt?

Jag var nitton, kom direkt från gymnasiet, direkt hemifrån, till denna lilla blåsiga ort med vitputsad kyrka, AG:s Favör, lerfält och stora skränande kajflockar. Den där första helgen innan terminen började minns jag mycket tydligt. Säkert har jag skrivit om den, åtminstone dagbok. Jag vill inte glömma, jag vill bevara den där stämningen: äventyr, ensamhet, hopp och förvirring.

... apropå detta, hur förvånad blev jag när jag en eftermiddag på väg hem stötte på den här reklamen i Lerum:

Något om research

Jag faktakollar. Och snöar in.

Måste bara skriva något om den här sökmotorn som vi nu alla tycks använda, och vars själva namn blivit benämningen på att leta reda på saker på nätet. Jag vill inte gärna skriva att jag ÄLSKAR den, när jag egentligen menar själva sökandet, snurrandet, alla förgreningar och dörrar som öppnas för mig när jag på jakt efter något obetydligt ramlar över så mycket mera.

Vännen K bojkottade ett tag denna sökmotor, och försökte med andra, som en privat protest mot det totala världsherraväldet. Men gav upp efter ett tag, för att de där andra inte var lika bra. Jag sympatiserar, men hänfaller ändå ständigt till det där lilla sökfältet inbyggt i mitt Safari-fönster.

Igår satte jag mig först med texten, för att redigera/skriva/skriva om. Skulle bara söka reda på lite fakta, lite bilder, kolla några detaljer ... Fastnade alldeles. Hade otroligt roligt.

Hittade skönheter som den här:

Rover 12. Det är inte exakt den modellen jag letar efter, och det driver mig till vansinne att jag inte kan hitta exakt rätt. Men nåja. Roligt var det! Otroligt eleganta bilar, måste jag säga. Och återigen bevisades min tes: "välj ett ämne, hur smalt eller udda eller obskyrt som helst, och någonstans på internet finns ett forum ägnat just detta." Sant! Även om ämnet i det här fallet förstås inte var det minsta udda.

Så här tänker jag om research: Det behöver inte göras innan jag skriver, det bör kanske inte göras i förväg, helt enkelt. Vissa saker behöver man förstås veta, men nu menar jag specialkunskap, detaljer, fakta etc etc. Bättre för mig är att först flödesskriva scenen/scenerna och därefter göra research för att kolla detaljer. På så sätt hejdas jag inte av fakta när jag skriver, utan kan förhålla mig precis så fritt som jag vill. Hittepå är nummer ett, kan man säga. och sedan gör researchen att nya saker kan skrivas, fakta leder till idéer. Bilder och info jag hittade på mina irrfärder igår ledde till en tanke som jag får se om jag ska göra något med. Skulle vilja rådfråga min textcoach (Jessica) ...

Men tanken var: detta fyllande av faktaluckor i texten (inte alla luckor, förstås, men sånt där som behöver finnas. Ni fattar!) är otroligt tillfredsställande. Samtidigt som det kan göra mig tokig av frustration när jag INTE hittar det där jag vill hitta. Eller när fakta, bilder, kartor, detaljer inte hjälper. I slutändan är det ändå jag som ska skriva det, och det ska funka i denna text som alltså redan finns, som nu har egen kraft och ton och – ja.

Stilikoner, del 2

Okänd kvinna. En random googling på women in pants ledde mig till den här bilden. 

Posen är fantastisk! 

Jag gillar särskilt skorna, och klockkedjan. Hatten kunde vara snyggare, jag köpte mig en liten svart en i stockholm som jag kanske bildbloggar nån gång. 

Vill ha!

Rapport

Just nu skriver jag. Lever i en sorts parallellvärld där J. sitter i Karlshamn och jag i Göteborg och då och då utväxlar vi sms eller telefonsamtal och det är en rätt fin, stärkande tanke att hon sitter vid sin dator när jag sitter vid min och att vi delat varandras världar. I oktober ska vi göra det igen. Deadline! 

Idag hittade jag detta när jag googlade runt efter bilder på flodbåtar:

Vad det nu är som fascinerar mig så otroligt med detta. 

Mannen längst till höger förstås, blicken som inte syns under hatten. (Den yngre) mannen till vänster om honom, med det glada ansiktet och den tillknölade kavajen. Damerna, kläderna, sättet de står uppradade i kombination med att de kallas "survivors" i texten där ovanför fotot. 

Googlefynd

Ett)
Jag hittade mig själv på Wikipedia! Vilken rolig egotripp!

Två)
Jag hittade en diskussion om boken via en blogg långt bak bland googleträffarna. Så fina frågor! Så roligt att läsa vad de tror och tänker. JAG vet ju inte... Det där med Emil var spännande att få fundera över nu, jag minns inte nu hur jag tänkte då, mer än att det följde hans person att neka.