Bokmässan 2017

Oj vad längesen jag bloggade...
Nu är det den här tiden på året igen, när det är dags för bokmässa. I år intensivt och roligt, eftersom jag är så att säga aktuell.

Allt det här ska jag vara med på:

Torsdag 28/9

12.00-12.45 Att illustrera faktaböcker
I illustrerade faktaböcker för barn handlar mycket om samspelet mellan text och bild. Hur får man till det? Hur ser diskussionerna ut mellan textförfattaren och illustratören? En trio erfarna faktaboksskapare ger oss en inblick i processen. Sarah Sheppard är både illustratör och författare och aktuell med Upptäckare och äventyrare om den första månlandningen, om kapplöpningen att bli först på Sydpolen, vem som var först ner i världens djupaste djuphavsgrav och annat spännande. Författaren Mats Wänblad är van att jobba nära sina illustratörer, senast i Så funkar det! Kroppen inifrån och ut om kroppens olika system och byggnadsdelar. Maja Säfström står för illustrationerna av gigantiska trollsländor, bävrar med horn, ödlor med vingar och mycket annat i Fantastiska fakta om djur från förr. Moderator: Elin Boardy, författare och bibliotekarie.

16.30-17 Hur får man till en läsvärd historisk roman?
Hur får man till en riktigt läsvärd historisk roman, och hur undviker man att de sedan länge avdöda karaktärerna går igen? Elin Boardy, Kristina Sjögren och Elisabeth Östnäs, aktuella med varsin ny historisk roman, diskuterar research, teknik och vad fiktionen kan ge som inte faktaboken kan.
Samtal på Litteraturscenen.

Fredag 29/9
10.00-10.45 Fly till varje pris?

Flykten har alltid sitt pris. När blir det priset för högt? I Det var vi berättar Golnaz Hashemzadeh Bonde om flykt och skuld, om svidande moderskärlek och om drömmar för en kommande generation. Det var vi är en roman som vibrerar av kamp, förlust och livsglädje, ett känslomässigt knytnävsslag som träffar oss alla. I Elin Boardys Tiden är inte än befinner vi oss i en annan tid, på en annan plats. Men temat är detsamma. En kvinna lämnar allt och flyr Sverige, undan digerdöden som utplånat en tredjedel av befolkningen på bara några år. Det är en flykt som tar henne genom ett både rättslöst och ödelagt landskap, till platser där folk alltjämt lever, och försöker överleva.
Moderator: Yukiko Duke.

14.00-14.30 Signering Eksjö Bokhandel, B03:45

15.00 – 15.20 På flykt genom Europa
Romanen ”Tiden är inte än” handlar om en värld präglad av undergångsstämningar och människor på flykt som har stora likheter med vår egen. Fast året är 1350 då en kvinna vandrar mållöst genom ett ödelagt och pestdrabbat Europa. Elin Boardy samtalar med Lars Gårdfeldt. 

Se människan-scenen, G02:10

17.00-17.20 Bonniermontern, B02:02.
Samtal med förläggare Christian Manfred.

Lördag 30/9
15.20 – 16.00 Döda vita män
Feministiska och postkoloniala perspektiv har de senaste decennierna belyst hur västerländska och manliga erfarenheter gjorts till norm för vad som är viktigt, värdefullt och värt att veta. Men finns det fortfarande blinda fläckar? Vems kunskap, vems berättelser, vems historia och vems erfarenheter är undanträngda eller osynliggjorda när vi tänker och talar om vad som är värt att veta och att läsa? Rasoul Nejadmehr, forskare vid Högskolan för design och konsthantverk samtalar med författaren Elin Boardy och kritikern och författaren Moa Matthis. Samtalet leds av Ingrid Elam.
Scensamtal på Om:bildningsscenen, C02:02

Den tiden på året

Hej stackars lilla bortglömda blogg. Och eventuella läsare!

Det är ju den tiden på året igen: tiden då skiftet från sommar till höst sker i och med Bokmässan. I år hade jag ett mycket lugnt program, åtminstone vad det gällde eget deltagande. Pratade med Jessica på lördagen på Biblioteks- och berättarscenen om vårt Bläckäktenskap – som för övrigt annonserades i Vi Läser i våras, under rubriken ”Vi har hört …”:

I övrigt gled jag omkring och var på oförskämt bra humör och lyssnade på olika seminarier. Meg Rosoff, Herta Müller, Kristian Lundberg, Nina Björk och Göran Greider, Hans Ruin och Henrik Berggren, Ove Sernhede, Anna Larsdotter (om boken ”Kvinnor i strid”).
Summa summarum mycket bra.

Det dracks bubbel. Jag var på middag både med min agentur och med förlaget. Pratade och pratade och pratade. Fick testpitcha kommande romanen några gånger för olika människor. Fortfarande lite svettigt, men det ska nog ge sig!

Sen är mässan över, som varje år. Och en sorts post-bokmässe-blues kommer och sveper in en i en blöt yllefilt, innan man hittar tillbaka till sin egen verklighet. Tur då att jag har ett jobb som liksom rycker en tillbaka: förbereda bokprat, göra affischer, arrangera fotograferingar, planera projektansökningar, läsa och köpa ungdomsböcker … Och det är bara tisdag.

Bokmässeskoj

Det mest poddvänliga (men ingen tänkte på att spela in, tyvärr) av mina framträdanden på mässan var nog när jag och Jessica i Svensk Biblioteksförenings monter pratade om vårt manussamarbete, skrivandet, textrespons, att bygga Ett eget rum tillsammans etc etc.
Så här roligt hade vi/jag:

(Foto Stefan Engström, här är bilden i originalsammanhang. Klicka så blir den jetestor!)

Även i övrigt var det bra, jag är nöjd med alla framträdanden och tycker att de blev lagom olika.

Kommer kanske en något utförligare mässrapport, men jag ville få dela med mig av bilden bara...

Bokmässan 2014

Här kommer, för den som eventuellt är intresserad, och/eller vill stalka mig, mitt bokmässeprogram:


TORSDAG 25/9

16.00 - ca 16.20 Bonniers monterscen. Samtal med min redaktör, Christian Manfred.

17.00 – ca 17.45 Biblioteksloungen, samtal med Eva Wahlström från BHS. 

FREDAG 26/9

11.30 -12.00 Litteraturscenen, Författarförbundet


15.00 - 15.30 Svensk biblioteksförenings monter

Det finns alltid något mer att berätta
Elin Boardy, författare och bibliotekarie, samtalar med författarkollegan Jessica Schiefauer om vad skrivandet kan vara och göra. Finns det något vi trodde att vi inte kunde säga eller formulera, som vi kan uttrycka genom litteraturen? Och vad händer med en berättelse om man regelbundet pratar om den med någon annan under skrivprocessen?
Elin Boardy är född 1979 och bor i Göteborg, hon arbetar som ungdomsbibliotekarie. Hennes tredje och senaste roman är Mary Jones historia, Stevensons klassiska Skattkammarön berättad ur kökspigan Marys perspektiv. Förutom att vara en omdiktning av det klassiska äventyret ur kvinnligt perspektiv handlar romanen om Marys skrivande och det språk hon erövrar i takt med att hon berättar sin historia.
Samtalet rör sig kring skrivprocess och samarbete, och slår ett slag för att krossa myten om den ensamma författaren.



LÖRDAG 27/9

14.00 ABFs monter

Att tiga är inte guld

Att som människa bli bedömd efter "betydelsen". Att betyda. Att inte tiga. Att tala med egen klar röst. Att vittna om egna erfarenheter och egen verklighet. Att undersöka den egna historien. Elin Boardy, Sigrid Combüchen och Elsie Johansson diskuterar kvinnors möjligheter i historien och detta ”att ge röst åt” utifrån sina nya romaner.


15.00 - 15.45 Seminarium, Piratdrömmar (K1)

Piratlitteraturen har alltid skildrat männens värld, de sabelsvingande, romdrickande, oborstade flåbusarna med ett träben och papegoja på axeln. I Mary Jones historia vänder Elin Boardy på perspektivet och låter Long John Silvers kökspiga Mary kliva fram och berätta om sitt liv. Vi får möta arbetet i köket, kroppens alla hemligheter och intimiteter, rädslan för våldet i en rättslös värld, kärleken och sorgen. När Amanda Svensson tar sig an sjörövarlivet i romanen Allt det där jag sa till dig var sant förflyttas vi till en skrivarskola någonstans på den skånska landsbygden, där den smaragdögda piratdrottningen och vildhjärtat Anne Bonny är skolans mest säregna figur. Författarna talar under moderatorn Yukiko Dukes ledning om unga kvinnors kamp för en egen identitet, om att låta kvinnor ta plats i manliga domäner och – naturligtvis – om pirater.

Bibliotekarie igen

Förra veckan började jag jobba igen, efter nästan ett år som föräldraledig. (Ledig och ledig, ni vet väl, eller kan tänka er. Men hemma från jobbo iallafall.)
Måndagen: mycket förvirrad
Tisdagen: lite mindre förvirrad (märkte t.ex att en del lösenord satt i fingrarna)
Onsdagen: Jobbade kväll. Verkade veta vad jag höll på med. Kom på saker jag glömt. La märke till saker jag mindes. Kände mig glad och varm i kläderna.
Und so weiter.

Och böcker. Överallt är de, de kastar sig över mig och ner i min väska och in i min reservationskö.
Först läste jag Vanja Hermeles In som ett lamm, ut som en tigrinna och göstapetter vad bra den var! Ömsom skrattade, ömsom morrade. Läste högt för Axel, rekommenderade till alla. Ni HAR väl läst den? Jämställdhet och makt och Hur Det Ser Ut. Kan man säga.
Sen läste jag Stewe Claesons nya roman (färsk från uppackningsvagnen, ännu ej inlagd i systemet, så lyxigt kan det vara!), Komma nära och tyckte myckte om den, det får nog kallas sträckläsning, även om jag förstås tyckte att hans förra roman Den tjugotredje dikten var ÄNNU bättre ... Jag beundrar och avundas det där att kunna skriva om saker så att det blir jäkligt spännande, utan att det kanske är det på ytan, eller vid första anblicken.
Sen läste jag också (äntligen!) Ingens mamma och tyckte att den var intressant och ungefär som jag tänkte mig fast kanske lite mindre provocerande än jag föreställt mig. Inte att jag trott att just JAG skulle bli provcerad, men att den liksom skulle vara hårdare? argare? Nå.

Nu ... ska jag ta tag i resten av min hög, samt de där stackars böckerna som förblivit påbörjade i sommar:
Forsters Maurice
Williams Stoner
Negar Nasehs Under all denna vinter (träffade henne på Bokdagarna i Dalsland och började läsa boken där, hade med den till Amsterdam).

Och så Amanda Svenssons Allt det där jag sa till dig var sant, för vi ska ju ha seminarium ihop på bokmässan!

Men jag tror att jag tvingat mig upp ur lässvackan. Känner mig åtminstone rätt sugen på läsning, och det är väl det första, så att säga.

Sen är det mer researchbetonad läsning också, men den kan jag skriva om en annan dag...

Bok- och Biblioteksmässan

Bla bla bla bla bla bokmässan bla bla årets bla bla vimlet bla bla myllrande bla bla bla angst bla bla mingel bla bla bla förlagsmänniskor bla bla bla kommers bla bla bla spana in bla bla bla lugnt hörn bla bla bla Schiefauer bla bla bla säkerligen bla bla bla utmattning bla bla bla Park Aveny bla bla bla fotriktiga skor bla bla bla bibliotekarie bla bla bla bla bla bla bla lovar inget bla bla bla twitter bla bla bla.

Tjugohundraelva, tjugohundratolv

Först gnäll: glad att julen är över så att jag slipper alla granar och adventskalendrar och stjärnor och tomtar i bloggar jag läser. Nej, inte så förtjust i julen som högtid. Men skapar mina egna traditioner och gillar dem.

Detta om detta.

Jag tänkte att jag skulle försöka säga nåt om året som gått.

Hum?

Det allt överskuggande då att jag fött barn, på plats nummer två att roman nummer två kom ut.

Men om vi tar det i ordning?

Januari

Mot ljuset gick till tryck. Arbetet över, texten färdig. Att släppa är svårt och läskigt men också väldigt väldigt skönt.

Februari

Jag och A och bäbis i magen åkte till Rotterdam på filmfestival, Pangpangbröder hade världspremiär och det var fint, roligt, kallt, god mat, spännande stad att vara i. Själva pangpangbröderna var också med, även det mycket roligt.

Mars

Mot ljuset kom ut. Häftigt läskigt roligt.

Elizabeth Taylor dog dagen innan recensionsdagen, vilket mystiskt nog ledde till att DN bara påade att de skulle recensera romanen, men aldrig gjorde det. Synd.

I övrigt överlag fina reaktioner.

Jag och A byggde en bokhylla.

April

Jag gjorde första författarframträdandet, på Lerums bibliotek förstås. Jättetjock.

Maj

Jobbade halva månaden, var tjock och rätt trött och gick sen hem och väntade. Stödstrumpor var ett nytt inslag i min vardag.

Bäbisens utsatta datum var 31 maj, men så blev det inte.

Juni

Ännu tjockare och tröttare.

Lyssnade på Maja/föredetta LeBombe/Just like a boy på Linnéstadens bibliotek: om transprocessen. Därefter spelning.

Därefter gick jag och A hem, uppför alla trapporna vid Oscar Fredrikskyrkan och på natten satte värkarna igång. 55 timmar senare födde jag en son, som visade sig väga något mer än de tippade 3,6 kilona: nämligen 5,2. FEMTUSENETTHUNDRAÅTTIO gram. Japp, 5180. Puh.

Juli

Bäbisbubbla. Vi var i skåne, bodde i husbilen med bäbisen. Hälsade på släkt och vänner.

Augusti

Bäbisbubbla. Jag minns ingenting men hade det säkert fint ...

September

Bokmässan, jag stack ut näsan ur bubblan och andades in lite litteratur och värld och verklighet och jag såg att det var gott.

Vi åkte och hälsade på pappa i Dalarna. Höstväder.

Oktober

Jag och Jessica hade gemensam releasefest för våra romaner. En höjdarkväll på Café Hängmattan, med uppläsningar, prat, quiz medmera.

November

Det fanns åter en text? Ja! Återuppväckt, åter(upp)funnen. Läskigt.

December

Skickade jag och Jessica texter till varandra igen. Och satt ett dygn i hennes arbetslokal i Gamlestan och pratade och pratade och pratade. Det finns något! Det lever.

Mot ljuset kom i pocket!

Det blev jul.

Ungefär såhär, alltså:

(Vet inte var denna ypperliga bild kommer ifrån, den dök upp på twitter tror jag. Om jag kränker nåns upphovsrätt/ego/etc så ber jag om ursäkt. Hör av dig! Du ska ha en eloge för denna parafras!)

Mässan

Torsdag: Var entourage åt Jessica. ("Nu går vi hit, nu går vi dit, nu kissar vi, nu fikar vi.") Väldigt trevligt, samt fick vara publik på hennes monterprat hos folkuniversitetet samt i BC:s monter. Spanade efter mitt eget förlagsfolk, lyssnade på Marie Hermansson om nya romanen Himmelsdalen, var på seminarium med Sigrid Combüchen, Ioana Pârvulescu, samt briljanta och eleganta översättaren Elisabeth Geiger-Poignant (ett efternamn som verkade göra de mest världsvana (Aris Fioretos – men jag återkommer till det) mållösa). Om att skriva om/i historisk tid. Kanske inte så spot-on, men Sigrid var briljant. "Måste en samtidsroman utspelas i nutiden?" Detta antecknades genast och ska sugas på ytterligare.

Fredag: Då Det Gällde. Samtal i Bonniermontern med Redaktörn (Tvåkamera och bildproducent! Enorm skärm! Publik! Bakgrundsbrus!). Jag var nervös och spänd (och trött) men det släppte i samma stund som vi klev upp på den lilla scenen. Lugnet i att veta att han känner mina böcker nästan lika bra som jag, att vi någorlunda pratat igenom frågorna innan. Och det fina i att han behandlade de där punkterna mer som teman, och inte drog exakt de frågorna vi pratat om.

Sedan räkmacka där uppe på 23:e våningen och därefter seminarium, åter med Redaktörn, i sal J2. Också bra, lite konstigt att göra samma sak igen, men det blev ett annat samtal, rörde sig mer kring handlingen, Elly kontra Emma, ja, vad sade vi egentligen? Det går så fort, samtalet slingrar sig en stund kring vad jag skrivit och sen är det över. Puh. Att pusta ut, att gå ytterligare något varv på mässan och sedan åka hem till A och bäbisen.

Köpte fina kort i Hallongrottans monter:

Och helt andra kort på ett av antikvariaten:

(När jag var barn gjorde jag ett kort till min mormor Hjördis med en pressad och inplastad nyponros. Under rosen skrev min dagmamma Lillan: "Rosen heter Mormora Hjördisa, har Elin bestämt". Min kärlek till latin: uppenbarligen livslång!)

Lördag: Hur går det till att från ett år till nästa alldeles glömma hur mycket folk där är på lördagarna?

(... och här ser det ändå rätt glest ut, tycker jag)

Skulle bara åka in en liten sväng, utnyttja namnbricka = tillträde till allt, samt köpa nån bok (A hade önskelista från Daidalos monter). Folkmassan! Värmen! Stressen! Jag lyssnade på Ebba Witt-Brattström och Majgull Axelsson, det var fint men väldigt handlingsbaserat, eller hur ska man säga? Moderstema, vilket i o f s var intressant, men, ja.

Sedan ut, ta en macka i "vip-loungen", och så köa igen, till seminariet "Språket som heimat" med Herta Müller, Péter Nádas och Aris Fioretos. Samt, återigen, tolken Elisabeth Geiger-Poignant. Och då var det märkliga att när Fioretos presenterade deltagarna så sa han nåt i stil med "och så vår fantastiska tolk, vars namn jag inte kan uttala". Och inget mer. Förnamnet, hello? Geiger? Om du kan uttala Nádas med rätt sch-glidning på s:et måste du väl kunna lära dig att säga Geiger-Poignant? Teorin: att han helt och hållet glömde hennes namn, fick hjärnstillestånd och försäkte rädda sig. Inte snyggt! Dessutom det märkliga i att han genomgående var Herta med Herta Müller men Herr Nádas med Peter Nádas. Hm. Det beror väl på att han känner henne, men inte honom – men för publiken låter det märkligt. Intressant var det dock, eller jag tyckte kanske att "Herr Nádas" svamlade lite, men att Herta Müller var klok, rolig och intressant att lyssna på, PLUS att jag faktiskt förstod vad hon sa! Utan tolkning! Lyckan i denna språkförståelse!

Och sen åkte jag hem och på kvällen var det förlagsmiddag på Sjömagasinet. Promenerade dit, höpnade över detta faktum att det skymmer så tidigt. Tittade på hamnen och älven och himlen.

Och så var det över för detta år.

Mässan, dag ett: packning

Ombyte till kvällen, vattenflaska, samt bröstpump.

Ett litet upprop, ett litet utrop

Jag vill skriva nåt om kulturtanten. Det är som sagt den tiden på året nu, och det är så jäkla poppis att tycka nåt om denna grupp (eller "grupp"), denna idé, denna löst sammansatta befolkningstyp, denna yrkeskategori? Väldigt poppis.

Man hyllar då med mer eller mindre vagt dolt löje, eller man utnämner sig själv, utropar stolt, "tar tillbaka" epitetet. Och jag blir trött, och vagt irriterad varje gång.

Bokmässetider, javisst. Gudrun Sjödén svämmar över av hitresta kvinnor som passar på att shoppa lite, inte bara böcker. Fotriktiga skor. Kvinnoyrken. Härom året hade till och med självaste Gudrun uppfattat den här trenden, och plåtat sin katalog med modeller som var vanliga unga tjejer som kallade sig själva kulturtanter. Det blev fel! Det var återigen det där löjet, den där irritationen.

Men vad är det jag retar mig på? En av sakerna är nog att kulturtanten i den här artiklarna/krönikorna/katalogerna utmålas som någon utan röst. En grupp som inte ser, men som syns. De svämmar över Bokmässans bräddar men fattar liksom inte att man ser dem, att man pratar om dem, att man gör sig lustig över deras tunikor och broscher. Men det finns ju kulturtanter som verkligen har betoningen på KULTUR snarare än på tant. Och de (vi?) är exempelvis bibliotekarier, en yrkesgrupp som är förvånansvärt (om man är krönikör) tech-savvy, förvånansvärt "med". De (vi?) läser kultursidorna, särskilt i DN. De (vi?) vet att det pratas, att det skrivs, att det hyllas och uppvärderas och ses ner på i ett och samma andetag. Som om de (vi?) var verklighetens folk. De där utan röst, de där som behöver en Talesperson. Men det behövs ju förstås inte. För den stora majoriteten av dessa kvinnor har en röst, har till och med en viss makt, för det är de (vi!) som köper in böcker till bibliotek, som ordnar seniorsurf och facebookkurser, som har skrivarworkshops för barn och unga, som hänger utställningar, som gallrar ut det inaktuella, som väger och mäter och bedömer. Som kämpar i motvind mot kommuners budgetar, som protesterar mot privatisering och utförsäljning och entreprenad, som har humor, som har självironi, som går på mässan för att bevaka, inte för att lulla runt i grupp i färgglada tunikor. Jag lovar! Titta noggrannare, gör en bättre analys!

Den där tiden på året

Bokmässan igen. Men låt oss för ordningens skull kalla den Bok- och biblioteksmässan! I år ska jag vara med, prata om bok/böcker och skrivande ihop med Redaktörn. Nervöst? Jo, absolut, men också roligt. Mer nervös då för intervju i montern, det där med monterframträdanden alltså! Folk går förbi, nån stannar till, nån (Jan Guillou, Herman Lindqvist) står i montern mittemot och tar all uppmärksamhet... Eller så blir det bra och roligt, det är faktiskt en möjlighet! I övrigt ska jag inte göra så mycket, tror jag. Peppa på Jessica, som också har seminarie + monterintervju. Gå på middagar... Kanske köpa nån bok, fast vi borde tillämpa nolltillväxt i hyllan här hemma; en bok in = en bok ut.

Mitt seminarie är på fredag kl 14:30, för den som är intresserad. Mycket tillåtande rubrik: Om kärlek och frihetslängtan.

Ett hallå

Jag är på kurs (i sociala medier!), just nu fikar vi, och provar på bloggar. Det tyckte inte jag att jag behövde...
Ett snabbt litet hallå bara.
Bokmässan är över, jag var där efter stängning på söndagen, hjälpte till att riva montern där Fantasin funnits med. Blev riktigt upplyft av kaoset. Överallt packning, rivning, upplösningstillstånd. Pallar, truckar, nedmontering. Tänkte: såhär är ju mässan riktigt charmig! Jag har inte varit kvar till slutet någon gång, tror jag. Söndagen brukar jag ligga hemma, eller nåt. Men nu fick jag nån sorts bisarr (och kanske kontraproduktiv) lust att åka dit vid fyra nästa år, hänga kvar till fem och sen se kaoset bryta loss...
Meddelas att Fantasin sålde för lite drygt 800 kronor, vilket är roligt för att det betyder rätt många nummer (senaste kostade 50 spänn, alla gamla nr 20 kr styck), om än inte särskilt mycket pengar.

Bokmässan

Jag trodde att jag skulle skriva som fasen om bokmässan, när den väl kom, att jag skulle vara taggad och rapp och kanske till och med lite witty. Men icke. Den stora bloggtröttheten sänkte sig över mig samtidigt som mässan anlände med en stilla pysning till stan och ett himla stoj till min twitterfeed.
Inget att säga. Inget att rapportera. Både torsdag och fredag gick jag på seminarier, träffade folk, tänkte saker, tittade på folk och på böcker och på författare. Men när jag sen kom hem hade jag ingenting alls att säga. Nada. Nichts. Niente.
Nå, så får det väl vara, det är inte precis som att det just nu är brist på berättelser om just detta: inköpa böcker, bevistade seminarier, avklarade mingel etc etc etc. Lite till bristningsgränsen, kan tyckas.

Ikväll ska jag på förlagsmiddag, imorgon ska jag hjälpa till att riva montern som Fantasin delat ett hörn av. Sen är det över och mer än nånsin känner jag detta år att jag blivit överkörd av nåt som gått lite för fort. Vad hände?
Jag vet inte om det handlat om mig, att jag helt enkelt inte varit i fas. För mässan ÄR onekligen som roligast om man kan hitta sin överväxel och gå på den där extra lite sömnlösa energin i åtminstone tre dar, för att sen krascha rejält. Det har jag inte lyckats med i år. Hittade bara en stadig framåtväxel, som bar mig genom torsdan och fredan och sen gjorde mig lätt apatisk och matt. Som tur var blev jag utlockad av min herr redaktör igårkväll, vilket på något vis resulterade i att jag åkte hem (istället för gläntafesten) och skrev i ett par timmar. Vilket nog faktiskt var PRECIS det jag behövde.
Det svåra att vara precis i takt med hösten, med sig själv, och med bokmässan.

Det närmar sig

Det mullrar i fjärran, mycket mycket dovt, som av långsam åska. Det är dammolnet som förebådar ryttarna, vinden som förebådar regnet.

Det är mässan. Den anmäler sin ankomst. Den pockar och påkallar och KRÄVER uppmärksamhet.

Imorgon, torsdag, är det dags, och då ska jag parallell-gå i tre avatarer: som bibliotekarie, som författare, och som Elin. Kanske rapporterar jag om vem som hade roligast.

Sen är det fredag, och sen blir det lördag och då kanske jag baxnar, eller bara står i Fantasins delade monter. Och på söndag stannar jag helt säkert hemma och smälter, om ingenting MÅSTE göras.

En liten paus, bara

Jag har inget att säga. Det är sant, för tillfället. Men jag förväntar mig att sägandet snart kommer tillbaka. Till exempel i takt med att den där höststormen vid horisonten som vi kallar Bokmässan drar allt närmare med både mörka skyar och divine light.

Eller i takt med att jag åter närmar mig romanens slutredigering igen efter lite uppehåll.

Eller i takt med att vindsröjningen på Älvsborgsgatan framskrider.

Vi får se.

Till dess:

En fin låt. Och en till. Och ännu en.

100% kapitalism

"Min litteratur har stått som ett laddat vapen. Som motstånd och möjlighet, som något storslaget, oformligt, olydigt och omstörtande. Som det värdelösa och ovärderliga. Det känns som om det är dags att gå till handling: skjuta sönder varan nu."

... skriver Jenny Tunedal i Aftonbladet idag, apropå Bokhoras redaktörskap för Album, som släpptes lagom till Bok- och Bibliotek härom veckan. Mycket bra!
Jag har inte läst produkten i fråga, men jag har bläddrat i den. Och jag har följt Bokhora-bloggen. Notera tempus: nu tittar jag in nån gång då och då, men orkar sällan läsa hela texterna.

Alldeles för mycket bok-kramande. Alldeles för lite prat om Litteraturen. Fortfarande, trots manifestdebatt och what-not.

Text

... att skriva samtidigt som det är Mässa är förstås som förgjort. Redan i början av veckan blev texten blank och intetsägande. Försökte fundera på den, men det fanns inget fäste, inget som intresserade mig, inget jag mindes. 

Dock märker jag att det bubblar lite. 

På Bonnierminglet i torsdags fipplade jag vid något tillfälle upp mobilen ur fickan och gjorde en anteckning. Tyckte att det var högintressant, men var mitt i något och hann bara fatta mig kort. Mindes sedan vagt på fredagen att detta hänt, tog upp mobilen för att kolla. 

Vad det stod?

"Att han blottar sig?"

??? 

Jag begriper ju att jag inte menade blottar som i "påstridigt blottande av kroppsdel" utan som i "dela med sig av något, öppna sig". Men jag har INGEN som helst aning om vad det var jag tänkte. Jag minns helt enkelt inte min tankegång, och det retar mig som fan. 

Bokmässan, dag 3

KG Hammar samtalar med Jonas Gardell om Jesus. Draperiet bredvid scenen. 

Mer folk, mer av allt. Men jag lyckades behålla mitt lugn. Gick som i en bubbla. 

Fikade i V-hallen. Roligaste brottstycket av ett scensamtal: "Salman Rushdie? Bor han i Hammarkullen eller?" (Och det kan förstås ha varit namnet på en stockholmsförort med samma klang, men mitt minne har skrivit över det hela med Gbg-anknytning.) 

Blev spontanintervjuad i kön till Hammar/Gardell-seminariet av en man som såg att det stod "PRESS" på mitt kort. "Berätta om din tidning!" sa han, och det gjorde jag. Samt om debutboken etc etc. Vet inte om något av det var direkt up his alley, men han var iallafall intresserad, samt glad och trevlig. 

Lyssnade på Johan Hillton i ABF:s monter av en slump, köpte No tears for queers och fick den signerad med "Krossa könsmaktsordningen" som var hans slutord på montersamtalet. Yay! 

Mina inköp den här mässan har varit osedvanligt queer och det är jag nöjd med. Bra input!

Ikväll förlagets middag. 

Men nu: lugnet hemma! 

Bokmässan, dag 2

Mässans åtagande:

Idag klockan 16.00 berättar jag om boken i Studieförbundet Vuxenskolans monter. 

Det gick bra! Det kom folk, det fanns koncentration trots mässbruset i bakgrunden.

Och bruset är verkligen brusande. Mer och mer för varje dag: söndagen kommer att vara en flodvåg. Då håller jag mig nog möjligen borta. Idag var det varmt, trångt, mer förvirrat än igår. 

Förberedelsestund på andra våningen. 

Dagens inköp:

Skriv om och om igen, Xpublishing. Fin och inspirerande, gör mig sugen på att ha skrivarkurser igen!

Nu: mat. 

Senare: Gläntafest på stadsbiblioteket.

Bokmässan, dag 1

07.45 – aldrig varit på mässan så tidigt. 

Tomt, stilla. Montrarna redo. Klungor av människor här och där. Klickandet av prislappsmärkning på en del håll. Skaffade mig överblick. 

08.15: direktsänd miniintervju i TV4. Har inte kollat själv än, men var glad att jag inte blev särskilt nervös. 

Hämtat ut pressackrediteringen. 

Hem igen, äta äggröra... Snart tillbaka till mässan. 

Fortsättning följer. 

Uppdatering:

Vimlat, minglat, pratat, tittat, lyssnat. 

Varit på topp mestadels. 

Gjort mässans inköp hos NORMAL förlag:

"Såna" på Amerikabåtarna

Och så hittade jag Alison Bechdels Husfrid hos Galago. Mycket nöjd! 

Klockan sex var det dags för Bonnierförlagens mingel på 18:e våningen. Bättre än förra året om man menar känslan inuti mig. Men det går för snabbt! Man svischar förbi trevliga människor och (mestadels) glada ansikten, men hinner inte riktigt prata med någon.