"Mina möten med Skattkammarön"

Den här satt inlimmad i Babel-exemplaret av Skattkammarön. Notera datum!
Lite skojigt, även om jag inte alls håller med om invändningarna mot Eric Palmquists Silver: han är väl både i rätt viktklass och tillräckligt gemytlig, tycker då jag.
Nå.

Läste lite noggrannare sen, och såg något annat: behovet av en ny svensk översättning.
Åh jösses, ja, sånt kunde man ju också ägna sig åt... Särskilt med tanke på att det verkligen finns invändningar att ha mot de som redan finns.
 Urban, vad säger du?!

Libris

Ja ja. Jag googlar mig själv. Ännu ganska lite matigt, men det ramlar in bibliotekskatalogsträffar.

Detta gillar jag:

(Skulle tro att bilden blir större av att klickas på)

"Verk som ingår i eller hör samman med denna titel". Fint, ju! 

(Jag förstår om det låter lite korkat detta, men för mig är inte vetskapen om vad jag gjort samma sak som insikten som kommer med att se någon annan formulera det.)

Uppmaning och begäran till bokbranschen

Okej, om någon bokbranschperson läser denna blogg nån gång emellanåt, se upp, se hit, gehör, giv akt! Med andra ord: här är en uppmaning till dig/ditt förlag/er.

Ge ut det här bokpaketet (typ*) på svenska! Jag stod i den tyska bokhandeln och övervägde att betala 75 euro för den tyska utgåvan, och herregud, så bra tyska kan jag ju verkligen inte! Fatta då allvaret i detta! 

Jag har vridit bilden så ni lättare ska se vad det står.

* Tja, jag kräver inte EXAKT de här titlarna (på svenska skulle väl Thorvall kunna inkluderas, t.ex.). Nån känner jag inte till, Houellebecq har jag inte läst och Coelho tror jag mig med lätthet kunna vara utan, men GREJEN! 

Och sidorna var röda utanpå (ja, vad heter det? Kanten på sidorna, ni fattar...) Snyggt! 

Ett tips som kan funka

Det här tycker jag att ni ska läsa! Det handlar om litteraturens ... kraft. Inneboende kraft, just det! Att hjälpa, att förändra. Osv. Etc.

Eller, som kidsen säger: LOL!

Omläsning, 5

Köpte ju uppväxtklassikerboxen häromsistens, och första bok jag gav mig på blev Pappa långben, av Jean Webster. När kan jag ha läst den sist? Som tretton-fjortonåring? Det bör det väl kanske ha varit.

I fredags läste jag den i två svep, först på café, sedan i soffan. Sträckläsningspotential kan man verkligen snacka om. Den är kort, lätt, underhållande, fin. Ett mycket trevlig sällskap!

Handlar, för den som inte vet, om föräldralösa Jerusha "Judy" Abbott, som efter att ha levt sina första arton år på barnhem av en okänd, namnlös välgörare blir skickad till College. Hans motkrav är att hon ska skriva till honom en gång i månaden och berätta om sina studier. Vilket hon gör, och oftare än så. Allt hon sett av honom är en glimt bakifrån i korridoren på barnhemmet, och en lång skugga uppöver väggen, därav smeknamnet Pappa långben.

Men å, vad det tråkar ut mig att skriva handlingsreferat. Därför jag aldrig kommer att ägna mig åt att skriva recensioner! Läs boken själva om ni vill veta!

Jag vill bara säga: hon skriver och skriver och åren går, är hon kanske 22 när den slutar? Intressant faktum, eftersom det är rätt ovanligt med barn/ungdomsböcker där protagonisten inte har samma ålder som de tänkta läsarna. Och inte är väl Websters läsare tänkta att vara 22? Eller?

Något växer fram, förstås. Det finns romantik i boken, även om den sannerligen kommer smygande, och inte tar plats förrän precis i slutet. Ändå var det vad jag mindes starkast: det där sista brevet, när Pappa Långbens identitet tillslut står klar för Judy.

Att hon är en skrivande person tror jag bidrog till min förtjusning i boken. Alltid gillat att läsa om (andra) skrivande strävande unga kvinnor med författardrömmar (se tex En liten kärlekssång ...).

Glad att boken var med i boxen, glad att jag köpte, glad att jag läste!

Bokreaköp: ungdomsklassiker

Läste Helenas fina omläsningsrecension av Agnes Cecilia precis, och bestämde mig för att också köpa den mycket mycket fina boxen med "Uppväxtklassiker" på bokrean. Klick klick klick.

Men jag har tänkt på det länge, faktiskt. Och C köpte den till jobbet, till vår blivande Klassikerhylla, så jag har sett och känt och vänt på böckerna.

Alltså: Unga kvinnor, Agnes Cecilia, Alice i underlandet, Pappa Långben, Den hemliga trädgården. Allihop läste jag som barn/ung, i olika åldrar och med olika intensitet.

Pappa Långben har jag aldrig läst om, men jag minns den som FANTASTISK, tror också att jag läste den i precis rätt ålder, lagom romantik etc.

Alice i underlandet har jag egentligen en finare utgåva av, med Tove Janssons bilder som ingenting annat matchar, men men.

Unga kvinnor läste jag men minns som rätt mesig, kanske lägger sig filmen i där också? Kristet och välartat, tänker jag.

Den hemliga trädgården läste jag faktiskt om härom året, inför ett klassikerbokprat. Gillade den, trots den rätt så förnumstiga tonen. Men minns känslan av att läsa den som barn: växtligheten, relationerna mellan barnen, hemligheterna i det stora huset, ensamheten.

Agnes Cecilia minns jag inte alls om/att jag läst, när jag tänker efter. Men filmatiseringen såg jag ju. Flera gånger?

Det finns ju en "pojkbox" också, med "Äventyrsklassiker", som jag också läste alla: Skattkammarön, Jorden runt på 80 dagar, De tre musketörerna, Robinson Crusoe och Robin Hood (den senare den enda jag inte läst). Men där har jag redan egna utgåvor av de flesta, plus att den enda jag tyckte var RIKTIGT fin egentligen var Jorden runt ... (en elefant på omslaget!), så jag låter nog bli.