Läst i januari och februari

Ligger lite lågt med bloggandet, märker jag. Det får väl vara så.
Men här kommer en kort redogörelse för läsning under årets två första månader:


Januari
När döden gästar, Hagberg (200 s)
Gånglåt, Olofsson
Hermogenes gås, Colquhoun
Svarta havet, Davrichevy
Spådomen, Pleijel
Audacity, Crowder
Döden och alla hans vänner, Leandoer
Gudarna, Cullhed

Februari
Begravd jätte, Ishiguro
Den utvalde, Lowry
För vad sorg och smärta, Lundberg

(Samt drygt halva Black Dove white Raven av Wein).

Vet inte varför det blev så lite läst i februari? Eller jo. För att jag spelat Minecraft… Ähum. 

Rekommenderar gärna Elin Olofssons Gånglåt, om familjerelationer, avundsjuka, kärlek. I Gärningsberg, denna fantastiskt vitsiga omskrivning av Offerdal. 

Även Elin Cullheds Gudarna, som jag tyckte var fantastisk, befriande, skitbra rent ut sagt. Och Thom Lundbergs För vad sorg och smärta. Min språkhjärna gick på högvarv inför all romani i boken, men jag tyckte även mycket om berättelsen.

Lägesrapport

Det går ju inte så bra det här, bloggandet alltså, för tillfället. Jag tittar på bloggen och tänker att jag borde, att jag kanske skulle, osv etc. Men inget blir skrivet.

Redigerar lite roman. Sakta, sakta. Lektörsläst åt förlaget.
Jag läser ändå en del.
Fallet Collini, av Ferdinand von Schirach, som var kort och spännande och bra.
Kattens bord, av Michael Ondaatje, som var långsam och stämningsfull och som jag gillade.
Vinterträdet, av Ellen Mattson, som var mystisk och skarp och långsam och lågintensivt elektrisk som hennes romaner brukar och jag gillade den.
Just nu Ge mig arsenik, av Klara Krantz, som verkar bra.

Snart är det midsommar, sen är det semester, i slutet av augusti går jag på föräldraledighet. Vem vet.
Jag vill ju blogga, eller jag vill liksom åtminstone ha den här bloggen någotsånär levande. Det är så trögt bara.
En liten paus kunde kanske vara nåt? Släppa på pressen och se om det känns roligare då?

Hej hej i alla fall, ni som droppar in emellanåt.

Böcker jag borde bloggat om

... eftersom jag läst dem (OCH gillat dem! Och kanske rentav har nåt att säga? Men bloggtiden, var är den?):

Therése Söderlinds Vägen mot Bålberget

Hans Falladas Ensam i Berlin

PO Enquists Liknelseboken: en kärleksroman


Kanske en dag att jag tar mig tid. Till dess: läs dem!

Hej?

Hej blogg. Hej eventuella indroppande läsare.
Det ser ut som att jag slutat blogga? Augusti kom och gick utan ett enda inlägg. Skandalöst! Nu är vi redan huvudstupa inne i september och hösten och jag gillar det, gillar den, längtar efter ord och text och liv, att sätta tänderna i text och skrivande och borra, grotta, gräva.

Så mycket annat som tar tid. Som tagit tid. Flytta, bygga kök, fixa greja, vara, äta, jobba. Och så vidare. Vara besatt.
Andas.
Jag tänker ibland på blogginlägg.
Men kommer inte mycket längre, som ni märker.
Kanske en ändring?

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Inte just NU, just HÄR, men här i bloggen generellt. Finns det nån läsare som har en åsikt, en önskan, en förfrågan? Shoot!

Sommarstängt

Det är sommar och nån sorts ledighet som känns som sommarlov men som för min del kommer att vara ända till siste februari. Så långt och ändå så nära.

Ledighet, förresten: en tillvaro som är till bristningsgränsen fylld av göranden och tankar på en enda sak, en enda människa och dennes behov. Ledighet?

Huvudet tomt på kreativitet, bara enstaka singlande löv med bilder/formuleringar/något som skulle kunna liknas vid idéer.

I övrigt detta:

Kan inte lova att jag kommer att skriva särskilt frekvent här framöver. Löften är luriga och svåra att hålla och snärjer sig kring benen som nässlor. Men om jag läser nåt, tänker nåt, ser nåt och känner för att skriva, så kan det ju hända att jag dyker upp igen. Ge inte upp, bitte, jag hoppas att ni (till skillnad från mig) använder rss, så ser ni ju när jag är tillbaka.

Tschüß!

Den tiden på året

(ja, det är tomtar. De har haft det lite gosigt i påsen, bara)

En julenkät. Detta kan tolkas som att jag inte har mycket att skriva om, men inte vill överge bloggen alldeles. Sorry om det är oinspirerat! Julen är dessutom egentligen inte alls min högtid, jag tycker den är rätt meningslös. (Jag vet några av er som kanske får rysningar och krupp etc. av själva detta faktum ...) Men den envisas ju med att återkomma varje år, så vad ska man göra.

1) Vilken bok önskar du dig i julklapp?

Tja, kanske Voluptuous Panic of Weimar Berlin?

2) Om du fick ge en bok till vilken känd person du vill, vilken person skulle du välja och vilken bok? Skriv gärna varför.

Jag skulle gärna ge Barbara Kingsolvers The Lacuna till alla möjliga personer, men ok, om jag ska dra till ordentligt, så: Barack Obama. På något vis tror jag att han skulle gilla den. Och så tänker jag, eller hoppas, att den skulle kunna ge honom perspektiv på USA.

3) Nämn en bok som du tänker ge bort i julklapp.

Alltså, jag tänker inte ge bort några julklappar. Men vi kan väl säga Kristian Lundbergs yarden till min bror, för jag tror verkligen att den skulle passa honom. Elda under din vrede, etc.

4) Har du någon jultradition som du följer varje jul?

Jag lyssnar alltid på Bachs juloratorium på morgonen. Helt sant! När jag och A var i Marocko en jul så hade jag med mig musiken (inte hela, men kanske första CD:n) på min ipod. Till Indien fick den inte följa med, dock, då ville vi väl ha en så julfri jul som möjligt, tror jag. Eller glömde jag det?

5) Vad har du alltid på ditt julbord?

Långkål enligt pappas recept. Alltså grönkål kokt i buljong (helst skinkspadet), finhackad och redd med grädde mm.

6) Vad önskar du dig i julklapp utöver boken i fråga 1?

Varma tofflor ...

Bokmässan

Jag trodde att jag skulle skriva som fasen om bokmässan, när den väl kom, att jag skulle vara taggad och rapp och kanske till och med lite witty. Men icke. Den stora bloggtröttheten sänkte sig över mig samtidigt som mässan anlände med en stilla pysning till stan och ett himla stoj till min twitterfeed.
Inget att säga. Inget att rapportera. Både torsdag och fredag gick jag på seminarier, träffade folk, tänkte saker, tittade på folk och på böcker och på författare. Men när jag sen kom hem hade jag ingenting alls att säga. Nada. Nichts. Niente.
Nå, så får det väl vara, det är inte precis som att det just nu är brist på berättelser om just detta: inköpa böcker, bevistade seminarier, avklarade mingel etc etc etc. Lite till bristningsgränsen, kan tyckas.

Ikväll ska jag på förlagsmiddag, imorgon ska jag hjälpa till att riva montern som Fantasin delat ett hörn av. Sen är det över och mer än nånsin känner jag detta år att jag blivit överkörd av nåt som gått lite för fort. Vad hände?
Jag vet inte om det handlat om mig, att jag helt enkelt inte varit i fas. För mässan ÄR onekligen som roligast om man kan hitta sin överväxel och gå på den där extra lite sömnlösa energin i åtminstone tre dar, för att sen krascha rejält. Det har jag inte lyckats med i år. Hittade bara en stadig framåtväxel, som bar mig genom torsdan och fredan och sen gjorde mig lätt apatisk och matt. Som tur var blev jag utlockad av min herr redaktör igårkväll, vilket på något vis resulterade i att jag åkte hem (istället för gläntafesten) och skrev i ett par timmar. Vilket nog faktiskt var PRECIS det jag behövde.
Det svåra att vara precis i takt med hösten, med sig själv, och med bokmässan.

En liten paus, bara

Jag har inget att säga. Det är sant, för tillfället. Men jag förväntar mig att sägandet snart kommer tillbaka. Till exempel i takt med att den där höststormen vid horisonten som vi kallar Bokmässan drar allt närmare med både mörka skyar och divine light.

Eller i takt med att jag åter närmar mig romanens slutredigering igen efter lite uppehåll.

Eller i takt med att vindsröjningen på Älvsborgsgatan framskrider.

Vi får se.

Till dess:

En fin låt. Och en till. Och ännu en.

Ungefär så här känner jag mig just nu:

... bla bla bla bla böcker bla bla bla läsa läsa läsa bla bla bla skriva bla bla bla romanen bla bla bla bla redigera bla bla bla skriva bla bla bla.

bla bla bla shahrukh khan bla bla bla hai na? bla bla bla vårtecken bla bla bla takterassen bla bla bla lägenhet bla bla bla jobbet pendeln gruset asfalten masthugget bla bla bla slottsskogen bla bla bla ett glas vin i solen bla bla bla blogga bla bla bla twitter bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla intresseklubben antecknar!

Pausbild

(indisk papperskorg)

Jag är trött på det här just nu. För mycket annat, jag måste ta en liten paus. 

Men jag kommer tillbaka, jag lovar! 

Livstecken

Jag är fortfarande här!
Det är inte längre paus i skrivandet, därav blogguppehållet.
En stockholmsresa kom också ivägen. Rapport om Scener ur ett äktenskap kommer snarast!

Skrivandet, alltså.
Efter att A. gett respons har det varit mycket tågresande, tänkande, antecknande. Nu: skriva! Inte kan jag säga var jag är i processen, om det är nära eller långt borta (vad, egentligen?) men det är roligt, spännande, utmanande. Jag ser hur det skulle kunna bli och jag måste fokusera på att vara den enda som kan få det att bli precis så. Pratar med Jessica, dryftar idéer och personer och vändningar.
Låter travarna av annat växa på skrivbordet och blir sittande vid datorn.

Just nu

... sitter sveriges alla (litterära) bloggare och väntar på att klockan ska bli ett. Funderar, putsar tangentbordet, tänjer fingrarna. Jag kommer såklart också att slå på radion vid tio i ett (enormt otacksamt läge att vara programmet där innan!), men det är något med det här kollektiva bloggandet som tröttar ut mig. 

På bibblan i Lerum har personalen tippat, den som har rätt får bjuda alla på nåt gott till morgonfikat... Jag tippade Herta Müller (vi delar dessutom förlag). 

Uppdatering:

Grattis grattis, Herta Müller!!!