onsdag 15 januari 2014

Lämna boken

Ja. Jag lämnar Mary Jones. De sista korrekturdetaljerna, de sista peten i baksidestexten, de sista detaljerna kring framsidan.
Hej då Mary, lycklig seglats!
27 mars är recensionsdatum, men troligen får jag en bok i handen redan nån gång i mitten av februari. Häpnadsväckande! Jag är väldigt väldigt nyfiken på mottagandet. Och nervös. Och nyfiken. Och nervös. I blandade doser.
Nu ska jag lämna texten, låta den fara.

Det finns ett rum i varje text (tror jag, tänker jag), där det på något vis är möjligt att fortsätta skriva. Om jag i Allt som återstår hade gjort si, eller så, eller skrivit det där annorlunda, eller lagt till något mer om det där ... Om jag i Mot ljuset hade låtit dem se det där, eller det här ...
Men det där rummet är stängt, också. Eftersom texten är klar, avslutad, utgiven. Bara i drömmen är det möjligt att känna det där lite frustrerande lockande suget. Kunde jag gjort det ännu bättre? Nå. Med Mary Jones historia är jag inte där än. Men har lämnat texten, känns det som. Det är ett underligt vacuum det där, mellan att skriva/redigera klart, och att faktiskt ha boken hos sig. Men jag har andra saker att ta mig för. Får väl fly in i nåt annat skrivande om det skulle knipa. Eller sy. Eller ägna mig åt nån besatthet. Så mycket tid som nu ges, i bäbis- och barnlivet.
Jag ska försöka blogga också. Ska försöka ha något att säga (er). Om inte annat kommer det nog en rapport när jag får hålla i boken ...

3 kommentarer:

  1. Bon Voyage Mari. Må din färd låta tala om sig.

    hm.. var gör man nu av sina Stevenson-funderingar? Häromdagen insåg jag att ett ganska grovt kontinuitetsfel (eller motsvarande) gjorts av ... Stevenson själv.

    Jag får gräva mig en grop att viska i. Synd att jag bor i lägenhet.

    U.J.

    SvaraRadera
  2. Vi får väl starta en Stevenson-blogg ihop ... Den som gräver en grop osv. Förstudie till Monografin. Ähum.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle hemskt gärna men du har ju lite uppehåll på oklar tid och har ju så många andra besattheter att vårda. Skriva den där Watson-novellen "Majorna-morden" och jag vet inte allt.

      Emellanåt har jag tänkt de senaste månaderna att jag gärna skulle vara med och grunda det svenska RLS-sällskapet men jag vet inte hur mycket glöd jag har om det skulle omsättas i regelbundet föreningsarbete. Särskilt inte nu med småttingarna. Jag vill ju mest chilla och skriva lite finurligheter till medlemstidningen. Så det skulle nog kräva en hop personer till. Men skulle du hitta en näve eldsjälar under din stora Silverturné får du hemskt gärna anteckna dem.

      Tills vidare får jag försöka hitta lite tid att skriva en bloggpost eller så.

      Kung Midas frisör viskade som bekant i en grop. Jag tror det gick okej för honom. Det var Midas det gick åt skogen för som vanligt.

      U.J.

      Radera