Och idag var/är det min skrivdag då, och jag packade min kånken (förstås) med dator och sladd och hörlurar och for med bussen som alla andra. Nä, men jag tog mig neråt stan och satte mig på café och drog på mig lurarna och sen skrev jag konstant i fyra timmar. Eller, inte konstant. Jag fikade också, och pillade med hörlurssladden, och bytte spellista i spotify, och gnagde på knogarna, och stirrade ut i luften, och kissade ett par gånger (allt te!). Men ändå. NÄSTAN konstant i fyra timmar.
Sen gick jag och lämnade blod, bara för att liksom göra verklighet av nån sorts metafor som var i antågande. Det var gött, jag hade högre blodvärde än nånsin (137) och fick gratisfika och en fin tygkasse. Sen gick jag övermodigt till HM, trotsade den omedelbara känslan av att vara Ful och Fet och Förfallen i provrumsspegeln och köpte mig tre par nya byxor. Under över alla under!
Sen gick jag vidare i sol och kall vind, och landade rumpan på ett annat café, köpte mer te, och skrev en timme till.
Häpp.
Sen åkte jag hem.
Och, alltså, för att inga missförstånd ska uppstå, eller jobbig stämning, eller nåt annat: skriva konstant i fyra timmar är för mig en omöjlighet. Det jag gör är SYSSLAR MED TEXTEN. Flackar fram och tillbaka mellan textdokumentet och baklandsditot. Antecknar nåt. Skriver ner mina tankar. Skriver en sida. Redigerar och småpetar. Skrollar upp och ner. Läser scener, läser om dem. Skriver några rader, ett stycke, en sida. Kastar mig ut på internet för att kolla nåt. Researchläser lite på google books. Kollar på kartor. Skriver ner en anteckning.
Ni fattar? Men det blev skrivet. Och det blev tänkt. Och jag såg att det var gott, och så fikade jag lite till. Så jävla roligt hade jag i alla fall.
Dagens ledord var detta: "Mörkare, svartare, ilsknare, skarpare." Och när jag skrev på twitter att jag la in könsord och avföring och våld i texten så var det bara delvis ett skämt.
Tjoho!
SvaraRadera