En läsrekapitulation

Eftersom jag inte skriver alls för tillfället, inte ens inuti mitt huvud, har jag inget att säga om det. Så jag säger något lite om vad jag läst på sista tiden istället. En samlingspost, ety jag är för lat för att samla ihop mig till långa texter om respektive.

Låt mig börja med att säga att det är en synnerligen disparat samling böcker. Men jag tror att detta är något rätt typiskt för vad, och hur, jag läser. En del ungdom, en del smalt och måhända lite udda, en del något annat. Vi kunde slängt in en klassisk jäkla roman också, men den har jag inte läst ut än, utan håller på med: Nicole Krauss Kärlekens historia.

Himlen börjar här, av Jandy Nelson.

Utgiven på Gilla Böcker, förlaget som norpade åt sig Jenny Jägerfeld som fick Augustpris för Här ligger jag och blöder.

Himlen börjar här är en ungdomsbok som känns väldigt väldigt amerikansk, liksom de ofta gör, tycker jag, de där ungdoms-/ungavuxna-romanerna. Något i tonen och språket och stilen alltså, inte bara miljöer etc. Jag noterar det, men jag stör mig inte på det. Det tillför onekligen något, men det förbryllar mig lite för att jag undrar av vad det egentligen består. Värt att gräva lite i, tror jag.

Berättelsen cirklar kring Lennie (jo, hon är döpt till Lennon) som just förlorat sin beundrade och högt älskade storasyster Bailey till en hastig död. Sorgen står i centrum i boken och skildras väldigt bra. Inga långa predikande resonemang, utan små dagliga och vardagliga insikter om hur och vad det är att fortsätta leva fastän någon är död. Att detta att vara död är något som inte tar slut, att det faktiskt är det enda som aldrig tar slut. Mycket fint!

I centrum står också kärleken, på flera olika vis, förvirrande för Lennie. Samt musik, framtidsdrömmar, skrivande, vänskap, egoism. Fint och bra, gripande och humoristiskt och vackert. Ett språk som oftast bara berättar det som ska sägas, om än väl, men som ibland också tillåts balla ur på ett sätt som jag särskilt uppskattar. Något med de där urballningarna påminner om saker som Jessica gör, åtminstone i debuten Om du var jag. Vad hon gör i bok nummer två får ni se i höst!

Döden och pingvinen, av Andrej Kurkov

Läst i bokcirkel nummer två. Det började med ett misslyckat projekt att läsa roliga böcker, sånt där som regelbundet efterfrågas på bibblan men som vi alla tyckte oss ha svårt att rekommendera (... öh, Erlend Loe? Paasilinna? Och sen stopp, ungefär). Första projektet blev Tre män i en båt, som ingen gillade. Jag läste femtio sidor innan jag totalt ruttnade och gav upp. På något vis på samma spår hittade vi Döden och pingvinen. Men, nåja, rolig? Absurd och med en lakoniskt underskruvad ton, men inte rolig, det skulle jag inte säga. Ukrainsk litteratur från postsovjets kalla vintrar, stekt potatis och te och vodka och en korruption utan dess like. Huvudpersonen Viktor, vars husdjur/livskamrat är pingvinen Misja från den stängda djurparken, skriver dödsrunor över ännu ej avlidna personer. Snart börjar dock de omskrivna att dö i samma takt som han hinner producera runorna. Massor av mystik således, korruption som sagt, hemligheter och ränker och mord. Nåväl. Inte nån favorit, faktiskt ännu en bokcirkelbok jag inte läste ut, och jag skulle antagligen ha givit upp tidigare ändå om själva bokcirkelläsningen inte kändes åtminstone lite som en läxa. Inte för att jag ogillade boken, men i längden blev den ... trist? Så här skrev Svenska Dagbladets recensent när boken kom ut på svenska 2006 (tio år efter originalet!):

"Däremot lider romanen brist på litterärt utformat tänkande; det blir för många ensartade vardagsredogörelser och vardagstankar, och miljöerna tenderar att vara en aning stumma, liksom avskilda från händelserna."

Och jag håller med!

Ladies, av Johan Hakelius

Åh, detta var något helt annat! Jag har inte läst Döda vita män, men lär väl göra det nu då, snart. Ultimat underhållning och anglofili som jag plöjt i soffan under en fyra-fem dagar. Lite tung att bära med sig som pendlarläsning (där passade Himlen börjar här bättre) ... Bildat och roande (och roat, tror jag!) om en skild samling brittiska Ladies och deras liv, relationer, strapatser och öden. Någon var känd för mig innan, de flesta inte. En våldsam lust bitvis att lägga bort boken och bildgoogla alla dessa skönheter/dårar/kungligheter!

Och samtidigt med all denna underhållning också saker som jag verkligen fastnade för, blev intresserad av, fann mig gå och tänka på, lärde mig nåt av. Etc. Perfekt blandning alltså. Rekommenderas varmt för den med minsta anglofila läggning, eller intresse för märkliga levnadsöden/överklass/vansinniga (möjligen dock på ett positivt sätt...) poeter/storgodsägardöttrar/kläder/pompa och ståt/etc.