Hurra!:

Jessica kanske har börjat blogga igen. Men inte här utan istället här. Kanske. Man vet aldrig, hon är oberäknelig och går mycket mer på känsla än på plikt. Vilket väl, strängt taget, är bra. Men kan resultera i mer liv än bloggande. Också bra, förstås, men tråkigt för den som vill vara bloggläsare.

Nå.

Ett inlägg om moderskap och familj. Kärnfamiljens brister. Jag vet inget om det hon talar om (jo, det gör jag VERKLIGEN, bara inte av egen erfarenhet) men jag håller med (förutom om det där med Bitterfittan, för jag gillar absolut inte den boken. Men det är en annan historia. Jag har förstått att det finns folk som gillar den). Två vuxna personer är alldeles för få i en familj! Fram för storfamilj!