Jag och J. har utbytt text inför nästa helg. 110 sidor har jag skickat. Och nu håller hjärnan på med någon sorts nervös separationshantering: snabbspolar fram och tillbaka genom texten, tänker ut bättre formuleringar på något ställe, tittar mycket kritiskt på olika pariter och dömer ut dem, får blixtklara minnesbilder av någon passage som borde ha korrigerats.
Själv sitter jag liksom hjälplös och ser detta hända. Då och då antecknar jag någon av de alternativa formuleringar som hjärnan föreslår. Lika ofta låter jag bli. Rädd att vada längre ut i de här osäkerhetens myrmarker. Det är ju J! tänker jag sturskt. Hon har läst mig förut, det gick ju bra då. Och jag vill så hemskt gärna höra vad hon har att säga, jag vet att det kommer att ge mig injektioner, oavsett riktning. Men denna oro! Nervositeten!
Att texten så snart den lämnar datorn och skrivs ut på papper förvandlas till Något Annat, något det ställs andra krav på. Och det är samtidigt det jag vill. Ambivalens!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar