Nog nu!

Det var alltså precis nu, precis idag det hände: jag fick NOG. Nu räcker det. Nu biter jag ihop om allt som det innebär att skriva om detta, och så gör jag det.
Alltså. De flesta av er vet detta redan (några gör det inte), men ni kan få hjälpa mig att sprida det. För det behövs uppenbarligen information.
En enkel regel: fråga inte om någon är med barn. Inte ”när är det dags?”, inte ”Du borde ta det försiktigt i ditt tillstånd”, inte ”Vad roligt, när ska det bli?”. Säg INGENTING, helt enkelt.
Kanske är personen gravid – det har du inte med att göra. Kanske är den det inte – och det har du inte heller med att göra. Kanske är det tionde gången personen får frågan eller påståendet slängt i ansiktet, kanske blir det svårare och svårare att med lätt ton säga nej, säga ”jag är inte i nåt tillstånd”, säga ”det är så här jag ser ut”, andas djupt och säga ”man behöver faktiskt inte kommentera folks magar”. Det blir bara för alla parter oerhört pinsamt och stelt sedan, när du ska be om ursäkt och ta tillbaka och klampa längre och längre ut i det JÄVLA klaveret. En enkel regel, alltså: håll bara tyst. Säg ingenting. Du vet ingenting om den här människan som står framför dig, vars mage du tittar på. Ingenting. Var bara tyst, lägg dig inte i. Det är oartigt, otrevligt, elakt, gränslöst och dumt. Du har inte med min kropp att göra, inte när den är gravid och inte när den inte är det. Kan vi säga så? Tack.