Edenborg är delvis ute i samma vitaliserande ärende som Malte Persson: alltså har det blivit en rappt skriven skröna som lever i detaljrikedomen och i stilen, präglad av excesser som man antingen godtar eller förkastar. Jag välkomnar bedriften, tycker att det här är storartat och något som svensk litteratur inte kan få för mycket av, för jag har inte läst en bättre svensk roman sedan förra årets Lacrimosa av Eva-Marie Liffner.Och jag blir matt och varm och trött och rädd och allt annat som går att bli i förhållande till skrivandet. Jag vill ju. Jag vill ju kunna PRECIS det där. Men tvivlar väldeliga.
När jag tänker på min stil kan jag ibland få för mig att det är ett stort jäkla gravallvar alltihop. (Nej, nej, et är inte en håv, detta, bara ett litet blottande.)
Men jag vet också att åtminstone det jag håller på och skriver/funderar/sliter/river/bänder i/med/på/etc just nu inte bara är gravallvarligt. Åtminstone är det bitvis alldeles ojämförligt roligt att skriva, och det tror jag väl och hoppas har smittat av sig i själva stilen.
Sen vet jag inte om jag verkligen VILL skriva "en rappt skriven skröna". Egentligen. Om jag tänker efter. Men det är nåt med det där rappa, det lätta, HANDLAGET, hanterandet. Som jag avundas och lockas av.
Nå. Ska inte ta ut nåt tvivel i förskott så att säga, utan istället försöka skärpa till mig och komma igång, komma igen, komma in i matchen yada yada yada ...
Jag får en lätt association till Göran Hägg (som alltid) vilken i sin retorikbok skriver ungefär att valet mellan att vara rolig och allvarlig kan göra ungefär detsamma men att det alltid är ett plus om man inte gjort samma val som föregående talare.
SvaraRaderaVill du skriva en skröna tycker jag att du ska skriva en skröna. Visst, någon recensent kommer säkert att längta tillbaka till "tiden" då du skrev gedigna historiska romaner men gjorde du det skulle någon annan tycka att du borde skriva om samtiden och skrev du om samtiden skulle någon annan tycka att boken var bra men egentligen borde skrivits av hen själv. Det är inte så lätt att vara alla till lags börjar jag tro.
U.J.
Ach nein, inte lätt alls, och/men tack och lov inte heller eftersträvansvärt att vara till lags... Det är nog egentligen mest velighet, detta: att jag f n är osäker på min ton och stil och hur det ska stämma med innehållet.
SvaraRaderaFörresten HAR jag fått ditt mail ang Calamity, ursäkta för uteblivet svar! Låter otroligt skoj/spännande! :-)