Kunskapslucka

Jag stod och letade efter en bok på ungdomsavdelningen idag, och lyssnade på några ungdomar som satt där och pratade.
- Vet du inte?
- Va? Nä?
- Vadå?
- Hon vet inte vad Sherlock Holmes är!
- Va?!
- Amen vem är det då?
- Sherlock Holmes. Jag frågade om hon hade sett tvåan.
- Amen vad är det då?
- En sån där detektiv.
- Men shit vad tråkigt. Varför ska jag bry mig?

Och förutom att jag log in mot hyllan där jag stod, och fnissade lite inombords, så tänkte jag också:

Hur är det möjligt! Att inte känna till detta:

Eller för all del detta:

Suck. Ungdomen av idag ...

Bokmässeskoj

Det mest poddvänliga (men ingen tänkte på att spela in, tyvärr) av mina framträdanden på mässan var nog när jag och Jessica i Svensk Biblioteksförenings monter pratade om vårt manussamarbete, skrivandet, textrespons, att bygga Ett eget rum tillsammans etc etc.
Så här roligt hade vi/jag:

(Foto Stefan Engström, här är bilden i originalsammanhang. Klicka så blir den jetestor!)

Även i övrigt var det bra, jag är nöjd med alla framträdanden och tycker att de blev lagom olika.

Kommer kanske en något utförligare mässrapport, men jag ville få dela med mig av bilden bara...

Bokmässan 2014

Här kommer, för den som eventuellt är intresserad, och/eller vill stalka mig, mitt bokmässeprogram:


TORSDAG 25/9

16.00 - ca 16.20 Bonniers monterscen. Samtal med min redaktör, Christian Manfred.

17.00 – ca 17.45 Biblioteksloungen, samtal med Eva Wahlström från BHS. 

FREDAG 26/9

11.30 -12.00 Litteraturscenen, Författarförbundet


15.00 - 15.30 Svensk biblioteksförenings monter

Det finns alltid något mer att berätta
Elin Boardy, författare och bibliotekarie, samtalar med författarkollegan Jessica Schiefauer om vad skrivandet kan vara och göra. Finns det något vi trodde att vi inte kunde säga eller formulera, som vi kan uttrycka genom litteraturen? Och vad händer med en berättelse om man regelbundet pratar om den med någon annan under skrivprocessen?
Elin Boardy är född 1979 och bor i Göteborg, hon arbetar som ungdomsbibliotekarie. Hennes tredje och senaste roman är Mary Jones historia, Stevensons klassiska Skattkammarön berättad ur kökspigan Marys perspektiv. Förutom att vara en omdiktning av det klassiska äventyret ur kvinnligt perspektiv handlar romanen om Marys skrivande och det språk hon erövrar i takt med att hon berättar sin historia.
Samtalet rör sig kring skrivprocess och samarbete, och slår ett slag för att krossa myten om den ensamma författaren.



LÖRDAG 27/9

14.00 ABFs monter

Att tiga är inte guld

Att som människa bli bedömd efter "betydelsen". Att betyda. Att inte tiga. Att tala med egen klar röst. Att vittna om egna erfarenheter och egen verklighet. Att undersöka den egna historien. Elin Boardy, Sigrid Combüchen och Elsie Johansson diskuterar kvinnors möjligheter i historien och detta ”att ge röst åt” utifrån sina nya romaner.


15.00 - 15.45 Seminarium, Piratdrömmar (K1)

Piratlitteraturen har alltid skildrat männens värld, de sabelsvingande, romdrickande, oborstade flåbusarna med ett träben och papegoja på axeln. I Mary Jones historia vänder Elin Boardy på perspektivet och låter Long John Silvers kökspiga Mary kliva fram och berätta om sitt liv. Vi får möta arbetet i köket, kroppens alla hemligheter och intimiteter, rädslan för våldet i en rättslös värld, kärleken och sorgen. När Amanda Svensson tar sig an sjörövarlivet i romanen Allt det där jag sa till dig var sant förflyttas vi till en skrivarskola någonstans på den skånska landsbygden, där den smaragdögda piratdrottningen och vildhjärtat Anne Bonny är skolans mest säregna figur. Författarna talar under moderatorn Yukiko Dukes ledning om unga kvinnors kamp för en egen identitet, om att låta kvinnor ta plats i manliga domäner och – naturligtvis – om pirater.

Korrespondens

Hej lilla blogg, hej små läsare! Förlåt att jag försummat er... Fast det visste ni nog.
Nu är jag här igen litegrann.

Hej hej.

It is part of a bigger story!

Får nån sorts tårar i ögonen varje gång jag ser det här. Mycket mycket bra.

Bibliotekarie igen

Förra veckan började jag jobba igen, efter nästan ett år som föräldraledig. (Ledig och ledig, ni vet väl, eller kan tänka er. Men hemma från jobbo iallafall.)
Måndagen: mycket förvirrad
Tisdagen: lite mindre förvirrad (märkte t.ex att en del lösenord satt i fingrarna)
Onsdagen: Jobbade kväll. Verkade veta vad jag höll på med. Kom på saker jag glömt. La märke till saker jag mindes. Kände mig glad och varm i kläderna.
Und so weiter.

Och böcker. Överallt är de, de kastar sig över mig och ner i min väska och in i min reservationskö.
Först läste jag Vanja Hermeles In som ett lamm, ut som en tigrinna och göstapetter vad bra den var! Ömsom skrattade, ömsom morrade. Läste högt för Axel, rekommenderade till alla. Ni HAR väl läst den? Jämställdhet och makt och Hur Det Ser Ut. Kan man säga.
Sen läste jag Stewe Claesons nya roman (färsk från uppackningsvagnen, ännu ej inlagd i systemet, så lyxigt kan det vara!), Komma nära och tyckte myckte om den, det får nog kallas sträckläsning, även om jag förstås tyckte att hans förra roman Den tjugotredje dikten var ÄNNU bättre ... Jag beundrar och avundas det där att kunna skriva om saker så att det blir jäkligt spännande, utan att det kanske är det på ytan, eller vid första anblicken.
Sen läste jag också (äntligen!) Ingens mamma och tyckte att den var intressant och ungefär som jag tänkte mig fast kanske lite mindre provocerande än jag föreställt mig. Inte att jag trott att just JAG skulle bli provcerad, men att den liksom skulle vara hårdare? argare? Nå.

Nu ... ska jag ta tag i resten av min hög, samt de där stackars böckerna som förblivit påbörjade i sommar:
Forsters Maurice
Williams Stoner
Negar Nasehs Under all denna vinter (träffade henne på Bokdagarna i Dalsland och började läsa boken där, hade med den till Amsterdam).

Och så Amanda Svenssons Allt det där jag sa till dig var sant, för vi ska ju ha seminarium ihop på bokmässan!

Men jag tror att jag tvingat mig upp ur lässvackan. Känner mig åtminstone rätt sugen på läsning, och det är väl det första, så att säga.

Sen är det mer researchbetonad läsning också, men den kan jag skriva om en annan dag...

Stein Stein Stein!

Jag har upptäckt Gertrude Stein. Hon kom till mig med en tunn rosa rygg och svarta bokstäver: TENDER BUTTONS.
Det var av en slump, en halvtrappa ner i bokhandeln Athenaeum i Amsterdam.
Jag tror att jag kanske läste det första:

A CARAFE, THAT IS A BLIND GLASS.
A kind in a glass and a cousin, a spectacle and nothing strange a single hurt color and an arrangement in a system to pointing. All this and not ordinary, not unordered in not resembling. The difference is spreading. 

Och senare (ur A PIECE OF COFFEE):
"The sight of a reason, the same sight slighter, the sight of a simpler negative ansver, the same sore sounder, the intention to wishing, the same splendor, the same furniture."

Ljuden, språket, bilderna som undflyr. Vad ÄR detta? "Associativ förflyttning", sa Jessica, och vips hade hon uppfunnit en term för detta.

Denna tunna lilla bok (med fina illustrationer) bar vi med oss runt i staden, och läste högt för varandra på broar, på cafeer och restauranger.
Smaka, smaka!

"Dirt and not copper makes a color darker. It makes the shape so heavy and makes no melody harder."

"The sudden spoon is the wound in the decision."

!!!!

Vad det BETYDER? Ibland vet jag, ibland ser jag det, oftast är det undflyende. Men det gör mig hög och lycklig på språk, på ljud, på tungans rörelser och dessa munfullar, kallsupar av engelska.

Amsterdam

Imorgon bitti åker jag och Jessica till Amsterdam över helgen. Kombinerar nytta med nöje på en liten kort researchresa.
Jag ska bland annat hit:

Klicka! Den kan bli större.

Det är Begijnhof, här kan den intresserade läsa mer.


Ytterligare rapporter kan komma. Hej svejs!

Semester/sommarlov

Men det har ni ju förstås redan märkt.

Den 18 augusti börjar jag jobba igen, efter mammaledigheten. Spännande.
Sen drar hösten igång, med massor av prat om Mary Jones. Och bokmässan, jisses.

Men det tar vi sen, okej?

Så här är det just nu:

Textsamtal

Jag skrev väl att jag skickat text till Jessica? Det var ju i det vacuumet som den där nya idén uppstod. (Den Nya Idén, förresten, ett av de roligare förslagen vi hade på namn på den tidskrift som sen blev Fantasin ... "Har du hört den nya idén?" var det nån av oss som frågade nån annan, och det tolkades då som att det senaste namnförslaget VAR "Den Nya Idén". Något som vi allvarligt övervägde en kort tid, men sen lät bli. Lite för att det lät som nån sorts väckelserörelse-publikation. Typ. Men som skämt var det roligt att ha. )

Eh. Jo. 

Skicka text, ja. 

Och häromveckan hade vi textgenomgång/prat/responsträff. 

Och jag var tvungen att mitt i Jessicas respons på min text avbryta henne och säga:

"Vänta, jag måste fråga ... och jag går delvis med håven nu, men verkligen inte bara. Kan man GÖRA såhär?"

Fast jag ju hörde henne mycket tydligt och klart. Det kan man. 

Och det fantastiska som händer när hon läser, och pratar och berättar om sin läsning, är att SKISSEN BLIR SYNLIG. Ofärdigheten som någonting bra, därför att jag då ser var jag ska fylla i och fylla ut, vad som är bara antytt, vad som inte finns alls, vad som nog finns fast jag inte begripit det, vad som bara finns i mitt huvud än så länge. Det är så mycket kvar, det visste jag ju, det är bara drygt fyrtio sidor än så länge (med generösa sidbrytningar). Men ändå. Att se det så tydligt, genom hennes läsning. Underbart! 

Så läget är just nu detta: Den nya idén får vila lite, nu är det detta jag vill göra.

Märkligt nog (eller kanske inte alls, kanske är det helt följdriktigt) kan det vara så att detta blir min mest "samtidskommenterande" text/bok/roman, samtidigt som det ligger längst ifrån nutiden i tid, så att säga.