Jean Rhys lilla bok läste vi i min första bokcirkel innan jag hade börjat blogga. Kom att tänka på den nu när jag i ren lördags-apati (skrivleda) läste lite på Bokhora. Jane Eyre och Sargassohavet, ja, läs dem gärna ihop, efter varandra, intill varandra. Men läs för allt i världen också denna underbara bearbetning!
En kort genomgång av Rhys roman, full av citat som detta:
"Why must I flit from one half-remembered scene to another," I asked, "each more laden than the last with the heavy, humid symbolism of female oppression and neo-Marxist alienation?"
Eller:
"Why do you call me Bertha?""How else will everyone know you are the mad woman in the attic if I don't give you the same name?" I sneered. "And how better to objectify you than calling you that which you are not?""Then my alienation is complete. I am dead though I am not dead. I am but a post-colonial zombie," she said, biting into my arm and drawing blood in a half-acknowledged homage to 1960s horror films.
Alltså, härmed inte sagt att jag inte tycker att det är rätt elakt (eller rentav att skribenten har fel ...), men det är samtidigt fantastiskt roligt. Heavy, humid symbolism, heh! Ja det vet jag förstås både en och annan som hemfallit åt då och då.
Förutom det är Sargassohavet faktiskt en riktigt bra roman, tung fuktig symbolism eller inte. Den ingår också i det där rätt vida nätet av litteratur jag förhållit mig till i arbetet med (nya) romanen. Inte helt och hållet research, vi kan väl kalla det inspiration, helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar