Babel

Jag var med i ett litet hopklipp på kvällens Babel. Tankar i stunden, kan man säga, om vad litteraturen kan vara.

Här: https://www.svtplay.se/klipp/26507454/forfattare-beskriver-livet-i-karantan

Bokmässan 2017

Oj vad längesen jag bloggade...
Nu är det den här tiden på året igen, när det är dags för bokmässa. I år intensivt och roligt, eftersom jag är så att säga aktuell.

Allt det här ska jag vara med på:

Torsdag 28/9

12.00-12.45 Att illustrera faktaböcker
I illustrerade faktaböcker för barn handlar mycket om samspelet mellan text och bild. Hur får man till det? Hur ser diskussionerna ut mellan textförfattaren och illustratören? En trio erfarna faktaboksskapare ger oss en inblick i processen. Sarah Sheppard är både illustratör och författare och aktuell med Upptäckare och äventyrare om den första månlandningen, om kapplöpningen att bli först på Sydpolen, vem som var först ner i världens djupaste djuphavsgrav och annat spännande. Författaren Mats Wänblad är van att jobba nära sina illustratörer, senast i Så funkar det! Kroppen inifrån och ut om kroppens olika system och byggnadsdelar. Maja Säfström står för illustrationerna av gigantiska trollsländor, bävrar med horn, ödlor med vingar och mycket annat i Fantastiska fakta om djur från förr. Moderator: Elin Boardy, författare och bibliotekarie.

16.30-17 Hur får man till en läsvärd historisk roman?
Hur får man till en riktigt läsvärd historisk roman, och hur undviker man att de sedan länge avdöda karaktärerna går igen? Elin Boardy, Kristina Sjögren och Elisabeth Östnäs, aktuella med varsin ny historisk roman, diskuterar research, teknik och vad fiktionen kan ge som inte faktaboken kan.
Samtal på Litteraturscenen.

Fredag 29/9
10.00-10.45 Fly till varje pris?

Flykten har alltid sitt pris. När blir det priset för högt? I Det var vi berättar Golnaz Hashemzadeh Bonde om flykt och skuld, om svidande moderskärlek och om drömmar för en kommande generation. Det var vi är en roman som vibrerar av kamp, förlust och livsglädje, ett känslomässigt knytnävsslag som träffar oss alla. I Elin Boardys Tiden är inte än befinner vi oss i en annan tid, på en annan plats. Men temat är detsamma. En kvinna lämnar allt och flyr Sverige, undan digerdöden som utplånat en tredjedel av befolkningen på bara några år. Det är en flykt som tar henne genom ett både rättslöst och ödelagt landskap, till platser där folk alltjämt lever, och försöker överleva.
Moderator: Yukiko Duke.

14.00-14.30 Signering Eksjö Bokhandel, B03:45

15.00 – 15.20 På flykt genom Europa
Romanen ”Tiden är inte än” handlar om en värld präglad av undergångsstämningar och människor på flykt som har stora likheter med vår egen. Fast året är 1350 då en kvinna vandrar mållöst genom ett ödelagt och pestdrabbat Europa. Elin Boardy samtalar med Lars Gårdfeldt. 

Se människan-scenen, G02:10

17.00-17.20 Bonniermontern, B02:02.
Samtal med förläggare Christian Manfred.

Lördag 30/9
15.20 – 16.00 Döda vita män
Feministiska och postkoloniala perspektiv har de senaste decennierna belyst hur västerländska och manliga erfarenheter gjorts till norm för vad som är viktigt, värdefullt och värt att veta. Men finns det fortfarande blinda fläckar? Vems kunskap, vems berättelser, vems historia och vems erfarenheter är undanträngda eller osynliggjorda när vi tänker och talar om vad som är värt att veta och att läsa? Rasoul Nejadmehr, forskare vid Högskolan för design och konsthantverk samtalar med författaren Elin Boardy och kritikern och författaren Moa Matthis. Samtalet leds av Ingrid Elam.
Scensamtal på Om:bildningsscenen, C02:02

Lite boksläppsågren

Uh, det här med boksläpp är verkligen ... allt på en gång. Roligt, bekräftande, pirrigt, häftigt, läskigt, smärtsamt.
Just nu känner jag mig mör, och lite skör. Längtar lite efter att vara osynlig ett tag, men vet samtidigt att det kommer energi ur att vara i detta och prata om boken. Redan nu på onsdag ska jag prata på biblioteket här i Lerum, tillsammans med min kollega Gunnar Källström, som kommit med sin romandebut "Säg att du älskar mig, tre gånger" alldeles nyss. Det blir roligt.
Jo, jag VET ju att det är så, men måste också få pausa och mest känna för att ligga i soffan med någon annans bok eller kanske en teveserie eller kanske nåt helt annat skrivande, vad vet jag. ALlt går i vågor. Just denna vårmåndag var det lite neråtsvep i vågen.

Poddsamtal om skrivandet och om boken

Här kan man lyssna på ett långt poddsamtal mellan Jeanette Niemi och mig, om skrivandet, processen/processer, skrivblockering och flow, mina böcker, medmera. Jag tyckte själv att det kändes väldigt bra när vi spelade in.

Finns även på andra ställen där poddar finns.

Recensionsdag!

Puh!
Idag är alltså den stora dagen. Jag googlade mig själv redan klockan sju i morse, som man gör ...

Mycket fint har rullat in. Allra bäst hittills denna, från Sydsvenskan.

Men även dessa är fina:

Göteborgsposten.

Arbetarbladet.

Aftonbladet

Fiktiviteter skriver superfint, på egna bloggen och på Kulturkollo.

Och även Johannas deckarhörna gillar.

DN verkar inte finnas på webben än, och Svenskan väntar jag fortfarande på ... håller tummarna!
Här är DN-recensionen.


Nu även i Kristianstadsbladet och Ystads allehanda (samma rec).

Och Bernur skriver fint på bloggen!


Mera:

Corren har skrivit.

Fler bloggrecensioner: Lyrans noblesser, och även Boktanken.

Superfint i Norra Skåne.

Jag fortsätter att uppdatera detta inlägg när det rullar in mer!

Den är här!

Idag, äntligen, nådde boken hem till mig!
Denna känsla av att bläddra och ströläsa och alltihop är mina ord, och allt har möda och ansträngning och redigeringar bakom sig. Mina fingrar mot tangenterna.
Nu finns den, den är här. Den nionde mars ska den finnas i butik, både som vanlig bok, som e-bok och som nedladdningsbar ljudbok. Häftigt.
Nu ska den ut i världen. Jag fick en vision förut av hur jag liksom står med boken i mina framsträckta händer, räcker fram den till dig och dig och dig.
Ja. Nu är det ingenting mer jag kan göra. Inget mer än att stå för den och prata om den och sprida ordet.

Fruktansvärt glad och nöjd är jag i alla fall!

Boken boken boken

Allt jag kan tänka på är att i eftermiddag - förhoppningsvis! - ligger det ett paket i vårt postfack med "Tiden är inte än", äntligen är den här! Fick bilder från min förläggare i fredags, när den dök upp hos honom och den är så fin! Men jag längtar efter att hålla i den själv.
Jag yrar omkring på jobbet och känner mig lite sådär nyförälskad, och glömmer bort varför, tills jag inser att det är BOKEN jag går omkring och tänker på ...

Skrivprocess

På fredag åker jag till Stockholm för att träffa Redaktörn och gå igenom manuset.

Medan jag funderar över ändringar och eventuella omskrivningar har jag detta andra projekt löpande i huvudet, och i datorn. En wordfil på 140 sidor, det har aldrig funnits så här mycket text såhär snabbt. Eller så här parallellt, kanske jag ska säga. Nu är det ju inte 140 sidor TEXT, för massor (hälften? mer?) är skisser, anteckningar bara, instruktioner till mig själv, bakland, gulmarkerade bitar. Men ändå. Det är ändå mycket. Och jag skriver mycket om det, i mitt parallella baklandsdokument, resonerar med mig själv om hur det kan bli och vad jag vill och vad jag ska ta tag i – sedan. För jag ser vad jag gör: jag återkommer ständigt till ”Sedan, när Tiden är inte än är ivägskickad och färdig, då ska jag …” ”Sen ska jag rita tidslinjer och tänka på dramaturgi och plot och struktur. Inte nu!”

Jag förstår ju vad det är jag gör, det är ett sätt att hålla det här parallella skrivandet lätt och lekande och kravlöst. Det är att skjuta allt allvar på framtiden. Jag misstänker att allt detta framåtskjutande kommer att backlasha rejält sen, när jag väl når den där punkten när boken (Tiden … alltså) väl kommer ut. När den faktiskt är färdig och bortom min kontroll. Då skulle jag tippa på att det vore klokt att TVINGA mig till en paus från detta andra, för att inte alldeles köra fast i det som är dramaturgi, struktur, plot, allvar.

Det gäller att lära sig att förstå sin process, och hänga med i svängarna. Får väl se om jag lyckas.

Wohoo! Kolla här!

Nu finns ju faktiskt boken till och med att bevaka!

Och i förlagets vårkatalog.

Smärtan i texten

Jag vet att jag brukar skriva - och säga - att jag gillar redigeringsfasen. Finslipandet, petandet med detaljer, en känsla av att det blir bättre. Samarbetet med min redaktör, som är en i ordens bästa bemärkelser petig och noggrann person.
Men. Det är också otroligt obehagligt och smärtsamt. För att texten bryts sönder i småbitar, och jag inte längre kan gömma mig bakom dess helhetsflöde. Alla onödiga upprepningar, konstiga ordval, ofärdiga avsnitt ska fram i ljuset och förbättras. Aj. Aj!
Har nu under tre dagar arbetat mig igenom manuset på papper, med Redaktörns anteckningar och ändringsförslag.
Och visst ser jag att det blir bättre. Men jag blir också så fruktansvärt TRÖTT på mig själv, min egen röst, mitt eget språk, mina upprepningar och bilder och språkliga vändningar att jag bitvis måste sjunka ner över bordet och luta pannan mot texten och blunda. Uäää. Det hjälper inte att jag nu kan stryka i just ovannämnda olater, jag ser dem ju och ser dem och ser dem. Och tröttnar nåt enormt på texten.
Men men. Jag vet ju detta, det är fjärde gången jag gör det. Så småningom kommer jag (väl) ut på andra sidan detta och kan känna mig nöjd och belåten istället.
Tallyho!

Vatican Cameos

Snart snart snart.
Nu finns det en framsida. Hihooooooo. Redigering i slutfasen, snart manuslämning.
Jag tror det blir bra det här, hörrni. Bok fyra, helt otroligt!