Home-ishtyling

Ja, och när vi ändå pratar flytt och heminredning ... såhär ser tydligen vår lägenhet ut. Efter storstädning och undanplockning och tja, nästan utplånande av oss själva. Vi bor såhär, fast ändå inte. Tänk er ... mer grejer. Överallt. Leksaker, teburkar, spjälsäng, mer böcker, tvätt på tork, skrivare, sladdar, fyra gånger så mycket krukväxter ... och så vidare.

Men fina bilder blev det!

Köket, med Axels mammas tavla, Elnas lampa, Axels pappas skåp och bordet som jag och Axel byggt.

 Något mer rofyllt än hur det brukar se ut. 

Jag hade en idé om att hänga en vit låda över proppskåpet, men glömde det. 

Detta är ändå det roligaste/mest orealistiska. Mitt skrivbord. K skrev i sms: "du får spara bilden och visa upp den när nån frågar i framtiden var du skrev dina två första romaner." Eller hur! Jag tror inte ni kan föreställa er hur det såg ut här innan jag började plocka undan. 

Lite som porr?

Vi ska alltså flytta. Och bygga nytt kök i det som nu är vardagsrum. Riva ut det gamla köket. Vi pratar kakel, skåp, handtag, kylskåp, kakel, planering och beställning dagar och nätter i ända. Men gillar det.
Nu sitter jag här på min mammaledighetsmåndag och slösurfar runt bland inrednings- och designbloggar. Lite som porr, tänker jag mig. Avtrubbande men med nån sorts snabb tillfredsställelse. Lite otillfredsställande också: allt man SKULLE kunna göra. Konsumtionens eviga krav och lockelse och plåga.
Och men vad snabbt jag tröttnar på dessa bloggare som hela tiden strösslar med superlativ! Finaste kudden, härligaste uteplatsen, sötaste porslinet. Bla bla bla BLÖH. Oerhört tröttsamt. Ge mig då hellre fler bilder och mindre text, tyck ingenting. Show, don't tell – det kan väl gälla även här (där)?

In other words ...

... som vi säger på Swänsko:
Jag och A har köpt en trea i Majorna, flytten går i augusti/september (vi ska flytta ett kök först. Wah! Galet projekt!). Det känns lite vansinnigt. Min kollega J sa "Jag tror inte att människan är gjord för att byta boplats sådär snabbt" och det tror inte jag heller (Lasse Berg skulle säkert hålla med!). Jag tror viär gjorda för att sakta packa ihop våra pinaler, ta dem i en ränsel och sen vandra längs en sjö eller ett hav tills vi finner nästa fina grotta, med ljus torr sand och lagom skuggig ingång, och så slå oss ner där. Ursäkta stenåldersromantiken, men faktiskt!
Så. Med detta ville jag mest säga: tjoho!