måndag 23 maj 2016

Sant

I’m still working out how the fuck to be a writer, and I’m three books and thirty-six years in now. I should like to be more regular in my habits and more functional in my output, but I would also like not to be crazy, and to be a millionaire, and to live in a world where all human beings have basic human rights and my taxes go to fund schools and free healthcare and abortions instead of drone strikes on children, so. We work with what we’ve got.

Härifrån.

Inte exakt överensstämmelse i alla detaljer, men PRINCIPEN, javisst.

söndag 8 maj 2016

Lilla Björka


En vecka med solsken, milda vårvindar, vitsippor, tofsvipa och tranor på fälten intill har jag och Jessica tillbringat i Elin Wägners Lilla Björka, i Bergs socken i småland.
Fabulöst.

Vi har pratat, skrivit, läst, diskuterat, redigerat och tänkt så att vi blivit helt utmattade. Även när vi FÖRSÖKTE vara lediga blev det att vi skrev. ”Nu tar vi kväll, om du riggar datorn för lite Sherlock där uppe, så diskar jag undan så länge” – vilket sedan resulterade i att den som skulle förbereda för filmkväll bara skrev lite till, och den som diskade och sen kom upp blev så sugen att hon också hämtade sin dator.

Vi har pausat för att laga mat, och äta på verandan, vi har pausat för att gå långpromenader och en gång cykla till lanthandeln i Tolg.
I övrigt har det varit arbetsintensivt och ljuvligt.

Jag har påbörjat redigeringen av det som fortfarande kan gå under namnet Digerdödsromanen (lovar återkomma när det finns en bra titel…), samt lustskrivit på nästa grej. Känner igen mina faser vid det här laget. I redigeringsfasen FLYR jag till annat skrivande. Så också nu.


Här satt Elin Wägner, i arbetsrummet på ovanvåningen. Nu har jag suttit precis där, skrivit med samma vy utanför, samma rum för ögonen. 


Också arbetsrummet. Idel vackra detaljer. 


Fönstret nedanför trappan. Varje eftermiddag detta ljusfenomen.


Vi sov i sängar som stått i prästgården i Tolg, där Elins morfar var präst. Teoretiskt möjligt, alltså, att hon någon gång legat i dessa järnsängar. Oavsett sov vi gott, med Elin vakande över oss. 



Verandan i söder. Lämplig för frukost, lunch, samtal, läsning, eftermiddagspauser i solen. 


Och sedan, allra sist: Elin och jag i arbetsrummet. 






söndag 1 maj 2016

… då var jag glad – och korgen tung. Men nu är korgen lätt.

I avdelningen gråtlåtar vill jag gärna dela den här med er. Målaren och Maria Pia, av Taube men här sjungen av Olle Adolphson.
Jag tycker väldigt mycket om den, men kan inte höra den utan att gråta åtminstone lite.
”Sen var det bara Nino kvar ...” – där ungefär.

torsdag 28 april 2016

Lilla Björka

På måndag far jag och Jessica till Småland. Närmare bestämt hit. Elin Wägners hus Lilla Björka, dit man kan vara lyckosam nog att få gemensamt stipendium. Vi ska vara där nästan en hel vecka. Skriva, läsa, prata, dricka champagne, promenera (eller jogga, om andan faller på!), läsa, skriva, prata. Sa jag prata? Skriva? Ni fattar.
Det kommer att bli ljuvligt.
Ganska många veckor nu, genom en hetsig och intensiv tid både på jobbet och hemma, har jag sett fram och sett fram och sett fram emot denna resa, denna vistelse. Denna TID. Så värdefull.
Och nu är det alldeles strax dags.

Jag tror att jag kan lova rapporter här, och/eller i diverse sociala medier.

söndag 24 april 2016

Olika sorters deadline

Sedan jag skickade romanmanus till förlaget har jag skrivit på något annat. Vänstrat, prasslat, varit helt och hållet otrogen det där som ska bli nummer fyra (!!!!).
Men det är som det ska vara. Texten behöver vila, jag behöver vila från den, och den där frisläppta skrivenergin kan istället läggas på nåt annat. Måhända något som såsmåningom kan bli nummer fem? Vem vet. I nuläget bara: lustskrivande, babbel och blaj, vilda idéer, scener, försök, tankar.
Hela tiden med vetskap om att jag snart ska stänga dörren till just det här litterära rummet, för att återvända till romanen. Redigering, omskrivning, pet och pill och FÄRDIGSTÄLLANDE. Men till dess är det ren njutning att få hålla på med detta andra. Leka, testa, fylla på. Och så vet jag - för vid det här laget börjar jag känna min process - att när jag sedan återvänder finns där material att ta tag i och arbeta vidare med. en viss tillfredsställelse i detta, ja.
Men nu, snart: åter till medeltiden, digerdöden, vandringen. Ni får snart veta mer!

lördag 23 april 2016

Kärleksförklaring till litteratur

Snubblade ju över ett citat ur en annan av Oyeyemis böcker, sen googlade jag vidare, och nu läser jag den här:


Gillar den, och upplevde nyss (dvs igår) vid läsningen att en bra bok ett tu tre lyfte sig, skiftade, fick (annat?) fokus och riktning och blev BRA. Har knappt halva boken kvar, mycket nöjd. Tänker att den nog kommer att vrida sig och utvecklas ytterligare under vägen. En författare jag vill läsa mer av!

Nu kan vi fira!

Förlaget har sagt ja till bok nummer fyra!


fredag 15 april 2016

Frågor som ställs och som inte ställs

Ganska ofta, nästan varje gång jag pratar om Mary Jones historia i sammanhang där det finns möjlighet till frågor, är det någon som frågar varför jag gjorde henne lesbisk.
Ja, varför?

Jag har lite olika svar, beroende på sammanhang och vem som frågar. Men jag har aldrig haft mod nog att ställa den motfråga jag allra helst skulle vilja ställa: varför inte? 

Det är aldrig, inte en enda gång, någon som frågat mig varför jag gjort Elly i Mot ljuset heterosexuell.

torsdag 14 april 2016

Korpen i mitt hjärta

Läste den här boken igår, på buss- och tågresa från Lidköping till Göteborg. Kunde inte slita mig.
Vackert språk, spännande, intressant, underhållande. En bok om ett enda: fågeln Korp. Korta avsnitt med olika scener och detaljer. Ur korpens liv, enskilda korpar, historia, mytologi, beteende med mera. Allt med samma lätta handlag och poetiska ton. Väldigt väldigt fint! Läs den!




måndag 11 april 2016

Min(a) crush(ar) just nu



















Besattheten är en dimma som tränger undan allt annat. Det är som gröt som fyller huvudet. Men JÄVLIGT god gröt … Det är väl det som är problemet.