onsdag 12 april 2017

Textrespons - igen

Dags igen! Jag och J har mailat varandra varsin text, att läsas inför några dagar i maj, när vi ska åka till Berlin ihop. Och bland annat alltså ge respons.
Hennes projekt har jag läst förut, ett par gånger. Det ska bli väldigt spännande att se hur det utvecklats sen sist!
Men min text? Huuuu, det är första gången nån läser, första gången jag kommer ut ur bubblan. Och det är förskräckligt. Jo, verkligen. Gräsligt. Då och då överfalls jag av det: fy fan vad dåligt det är! Vad ska hon SÄGA?! Hur ska vi kunna prata på ett vettigt sätt om det?! Det är inte koketterande. Det är helt och hållet på allvar. Andra stunder kan jag tänka att jo, visst, så här har det ju känts varenda gång, såklart, varenda FÖRSTA gång. När texten ska bli liksom på riktigt, och det är ett tryck som den varje gång bara med knapp nöd klarar. Åtminstone i mitt huvud.

Gör jag mig förstådd? Så mycket av detta är svårformulerade känslor och ågren. Men. Jag kan i de klara stunderna se att detta också är PROCESS, även om det är smärtsamt.
Det är ju på sätt och vis mitt shitty first draft som hon ska få läsa.
Och visst - utifrån vårt samtal kommer nya tankar och insikter och riktningar, ny medvetenhet om vad det är jag gjort egentligen, vad som kanske eventuellt finns i det där materialet. 170 sidor, det är otroligt mycket, men min känsla just nu: att ingenting av det som jag egentligen VILL finns på de där sidorna, utan fortfarand

måndag 27 mars 2017

Lite boksläppsågren

Uh, det här med boksläpp är verkligen ... allt på en gång. Roligt, bekräftande, pirrigt, häftigt, läskigt, smärtsamt.
Just nu känner jag mig mör, och lite skör. Längtar lite efter att vara osynlig ett tag, men vet samtidigt att det kommer energi ur att vara i detta och prata om boken. Redan nu på onsdag ska jag prata på biblioteket här i Lerum, tillsammans med min kollega Gunnar Källström, som kommit med sin romandebut "Säg att du älskar mig, tre gånger" alldeles nyss. Det blir roligt.
Jo, jag VET ju att det är så, men måste också få pausa och mest känna för att ligga i soffan med någon annans bok eller kanske en teveserie eller kanske nåt helt annat skrivande, vad vet jag. ALlt går i vågor. Just denna vårmåndag var det lite neråtsvep i vågen.

söndag 26 mars 2017

Poddsamtal om skrivandet och om boken

Här kan man lyssna på ett långt poddsamtal mellan Jeanette Niemi och mig, om skrivandet, processen/processer, skrivblockering och flow, mina böcker, medmera. Jag tyckte själv att det kändes väldigt bra när vi spelade in.

Finns även på andra ställen där poddar finns.




torsdag 23 mars 2017

Recensionsdag!

Puh!
Idag är alltså den stora dagen. Jag googlade mig själv redan klockan sju i morse, som man gör ...

Mycket fint har rullat in. Allra bäst hittills denna, från Sydsvenskan.

Men även dessa är fina:

Göteborgsposten.

Arbetarbladet.

Aftonbladet

Fiktiviteter skriver superfint, på egna bloggen och på Kulturkollo.

Och även Johannas deckarhörna gillar.

DN verkar inte finnas på webben än, och Svenskan väntar jag fortfarande på ... håller tummarna!
Här är DN-recensionen.


Nu även i Kristianstadsbladet och Ystads allehanda (samma rec).

Och Bernur skriver fint på bloggen!


Mera:

Corren har skrivit.

Fler bloggrecensioner: Lyrans noblesser, och även Boktanken.

Superfint i Norra Skåne.

Jag fortsätter att uppdatera detta inlägg när det rullar in mer!


onsdag 22 mars 2017

La storia di Mary Jones


La Casa Azzurra, Bonneau, Hispaniola, 13 gennaio dell’anno di grazia 17...

Silver è morto.
È spirato stamane, poco prima dell’alba. Nel moman gri, come usa chiamarlo Dolores. Gri è una parola dura, che sembra descri- vere un dolore e non un colore. Silver è morto proprio in quel momento che già m’incuteva timore. Perché? Forse perché è il peggiore della giornata, ovunque ci si trovi sulla terra.


Så där låter det på italienska alltså!  Översättning av Carmen Giorgetti Cima.
Det som i den svenska boken ser ut så här:

Blå huset, Bonneau, Hispaniola, 13:e januari i Herrens år 17--

Silver är död. 
Han dog i morse, strax före gryningen. Moman gri, som Dolores brukar kalla den. Gri, det är ett grymt ord, som om det beskrev en smärta och inte en färg. Och nu Silvers död, i just den stunden som jag redan fruktade. Varför? Kanske för att den är den värsta, var man än befinner sej på jorden. 



Det är faktiskt något fantastiskt att se sin egen text på ett annat språk, och ännu häftigare blir det förstås att se den färdiga boken, än har jag ju bara kikat på en pdf. 
Och mina två år av italienska på gymnasiet är inte nog för att jag ska kunna läsa boken obehindrat, men åtminstone skaffa mig någon sorts uppfattning. 

tisdag 21 mars 2017

Aj hjärtat!










Det får ju medges att den här Flint är en helt annan än den som i Mary Jones historia står framför Dolores [Madi] och säger: ”Krymplingens lilla negerhora, alltså? Så charmerande.” Och jag gillar den här Flint, gillar spelet och tätheten mellan honom och Silver. Nu är det bara två avsnitt kvar, sen är det slut på säsong fyra, och (tydligen) slut på hela serien.


Inte mina gif-ar! Källa här, tror jag. 



onsdag 1 mars 2017

Den är här!

Idag, äntligen, nådde boken hem till mig!
Denna känsla av att bläddra och ströläsa och alltihop är mina ord, och allt har möda och ansträngning och redigeringar bakom sig. Mina fingrar mot tangenterna.
Nu finns den, den är här. Den nionde mars ska den finnas i butik, både som vanlig bok, som e-bok och som nedladdningsbar ljudbok. Häftigt.
Nu ska den ut i världen. Jag fick en vision förut av hur jag liksom står med boken i mina framsträckta händer, räcker fram den till dig och dig och dig.
Ja. Nu är det ingenting mer jag kan göra. Inget mer än att stå för den och prata om den och sprida ordet.

Fruktansvärt glad och nöjd är jag i alla fall!



måndag 27 februari 2017

Boken boken boken

Allt jag kan tänka på är att i eftermiddag - förhoppningsvis! - ligger det ett paket i vårt postfack med "Tiden är inte än", äntligen är den här! Fick bilder från min förläggare i fredags, när den dök upp hos honom och den är så fin! Men jag längtar efter att hålla i den själv.
Jag yrar omkring på jobbet och känner mig lite sådär nyförälskad, och glömmer bort varför, tills jag inser att det är BOKEN jag går omkring och tänker på ...

måndag 20 februari 2017

Black Sails

Ehe. Så jag hoppade på Black Sails ändå, när jag noterat på bloggar att det tycktes gå framåt, jämfört med hur jag tyckte att första säsongen var.
Nu har jag sett säsong tre, samt följer fjärde och avslutande, som just nu är uppe i avsnitt fyra av 10.
Det må låta ytligt, men jag har väldigt mycket lättare att ta serien till mitt hjärta sedan Silver inte längre ser fullt lika ung och smörig ut. Mer sliten, skäggig och långhårig, blivit av med benet (även blivit av med sin protes, och nu utrustad med krycka).

Och Madi! Åh! Hon som jag kallar Dolores, ja, visst, det är förstås två helt olika kvinnor, men ändå. Jag gillar henne.
Så tjusig och stark och cool.
Hennes och Silvers relation och kärlek är himla fint skildrad. 















Det är ju (som alltid, när ”Skattkammarön” är inblandad, skulle jag vilja säga, på grund av inbyggda oklarheter) ovisst hur lång tid som kommer att gå mellan seriens nu och ”Skattkammaröns”, och även var de kommer att lämna oss. Men jag läste fragment av en intervju med Luke Arnold som spelar Silver och han menade att han skulle bli tvungen att dricka rom och gråta för att kunna se de två sista avsnitten och sedan gå vidare. Huuuu. Säger jag, FAST jag förstås vet ”hur det går”. Men INTE hur det ser ut när det sker, vill jag bara påpeka! Och det, mina vänner, är väl ändå det som spelar roll?

Här är trion: Flint, Madi och Silver.














Och här en annan bekanting, från framtiden, så att säga:

torsdag 19 januari 2017

Utrikes nyheter

Igår fick jag för första gången se omslaget till den italienska utgåvan av Mary Jones historia - eller La storia di Mary Jones som den förstås heter. Redan den 5 april kommer den! Allt tack vare proffsen på Brandt New Agency!

Och se här vad fantastiskt fint!






















 Märkligt att se, tycker jag, eftersom boken för mig så mycket ÄR det svenska omslaget. Men jag ser ju nu att den även är den här bilden! Om än på ett annat sätt.