lördag 18 oktober 2014

Om litteraturen och staden

Det var en text i DN idag om stockholmskildringar i litteratur, och var författare bor, och att det är landsbygd som gäller och sådär.
Jag läste och tänkte en sak:
Att den där texten kunde ha blivit både mer djuplodande och mer träffande om den inkluderat
a) andra städer än Stockholm
och
b) ungdomslitteratur.

Och så tänkte jag att jag skulle skriva nåt om det där, men nu när jag väl sitter här så orkar jag inte skriva riktigt så utförligt som jag fantiserade om.
Men, något åt det här hållet:

Det skulle bli en text som kunde börja med att säga något om att det finns en ganska tydlig tendens till Stockholmscentrering i dagspress (eh, åtminstone huvudstadsbaserad sådan). Det behöver jag kanske inte orda om så mycket? Men liksom på allvar, hur intressant är det att läsa om att inga författare bor innanför tullarna längre? Nähää, TULLARNA. Dom, ja.
Ja ja.

Det andra, som är lite mindre självklart och givet (beroende på vem man frågar förstås) är ju det ständiga osynliggörandet av (barn- och) ungdomslitteratur. Kommer man ut med en roman för vuxna på ett åtminstone halvstort förlag så väntar man sig recensioner på recensionsdagen, eller inom ett kort tidsspann från den. Kommer man ut med en roman för ungdomar ska man liksom vara nöjd om man ALLS recenseras. Och det är inte så säkert. Nåt datum är ingen idé att markera i kalendern.
Trist.
Och, som många påpekat bättre (till exempel läsambassadören och Jenny Jägerfeld via Lisa Bjärbo): det är en viss dubbelmoral i att gång på gång skriva om hur lite ungdomar läser, allt mindre hela tiden och oj oj, larmrapporter hit och dit. Men sen aldrig göra kopplingen till hur [lite] det skrivs, talas och ges utrymme åt den där litteraturen.
Apropå detta kan man som ett (tydligt) exempel på tendensen räkna antalet gånger som de nominerade i vuxen- respektive barn-och ungdomsklassen kommer att omnämnas i olika medier efter att augustprisnomineringarna tillkännages på måndag ...

Ja, det var något åt det hållet jag tänkte i morse. Men sen var det också det där med stadsskildringar och platser i litteratur, och en känsla (ej statisktiskt eller absolut belagd) av att de där skildringarna existerar i hög grad i svensk ungdomslitteratur och är värda att prata om/skriva om. Men vem gör det? Vem får en helsida i Boklördag för att grotta ner sig i Sverigebilden i ungdomslitteraturen? Jag skulle gärna läsa det!


Detta.


Jag hittade den hos Ivy Blossom, lyckades inte spåra den bakåt så långt därifrån. Men tyckte hur som helst att det var bra och fint och rätt. 


(Vet inte hur jag ska tagga den här bilden, det känns som att jag kunde slängt dit typ hälften av mina redan existerande taggar kanske ...)

måndag 13 oktober 2014

Medeltiden och jag

Läser just nu den övre (med undertiteln folkligt och groteskt i nordiska kyrkmålningar och ballader), suktar efter den undre.








söndag 12 oktober 2014

Kungens barn och litterär kompromisslöshet

Jag tror att min läs-svacka (förlåt det oortodoxa bruket av bindestreck, men det ser ut som nån sorts vadarfågel annars, det där ordet...) är över.
Jag parallell-läser saker jag själv verkligen vill läsa, och ungdomslitteratur mer för jobbets skull. Men med intresse.

Jag läste Sonya Hartnetts Kungens barn häromdan, den hade en sorts lågintensiv sträckläsningspotential. Gillar det jag läst av henne mycket, och vill läsa mer.
Torsdagsbarn! Fjäril! Det är de jag gillat bäst, väldigt väldigt bra böcker.
(Torsdagsbarn är ju, för den som har superkoll på MIN litterära produktion, det mer briljanta syskonet till min novell från 2003, "Min bror gräver en grop"... nä, de har nästan ingenting gemensamt förutom just det: en bror som gräver. Men lite skoj är det.)

Men, Kungens barn var det tydligen jag skulle skriva om?
Den är ungdomsklassad men jag tänker att en mogen läsare i typ tolvårsåldern nog skulle gilla den. Den är inte så svart som annat jag läst av Hartnett. Den känns kompromisslös på ett annat, snarare litterärt än innehållsligt vis. Hurdå? Jo, såhär: jag tyckte när jag läste att det tydligt sken igenom att hon skrivit något som hon varit intresserad av, som hon velat skriva, och inte funderat över målgrupp, genre, marknad eller liknande. (Och det där är något som, inom parentes men ändå, det måste ju sägas när jag nu börjat, jag tycker att man rätt ofta kan se i barn- och ungdomslitteratur: marknadsanpassning. Hur ska vi göra för att sälja in det här till så många som möjligt? Vad säljer? Vad funkar? etc. Rätt trist, ju.)

Nå, alltså. En andravärldskrigshistoria i England, med evakuering ut på landet, två syskon plus en "evakuerad", flickan May som de tar under sitt beskydd. Farbrodern Peregrine (och Jessica kan ju få reta ihjäl mig för detta, men men), en gåtfull man med mörka ögon och hälta efter polio. Ähm.
En slottsruin med två pojkar i. Bombningarna av London. Berättelser om makt och vanmakt, barndom och uppväxt, barnvärld och vuxenvärld.
Det tilltalade mig.

Nu när jag bildgooglade svenska respektive engelska titeln för att hitta omslagsbild såg jag den här nedan, som jag måste säga att jag gillar mer än den ovan. Men på engelska verkar finnas två utgåvor, för den ovan fanns också med engelsk titel.


13 oktober


Ja, istället för att "fira" Columbus Day (vilket ju ändå låter helt bisarrt, eller hur?!) så firar vi Indigenous Peoples Day.

måndag 29 september 2014

Kunskapslucka

Jag stod och letade efter en bok på ungdomsavdelningen idag, och lyssnade på några ungdomar som satt där och pratade.
- Vet du inte?
- Va? Nä?
- Vadå?
- Hon vet inte vad Sherlock Holmes är!
- Va?!
- Amen vem är det då?
- Sherlock Holmes. Jag frågade om hon hade sett tvåan.
- Amen vad är det då?
- En sån där detektiv.
- Men shit vad tråkigt. Varför ska jag bry mig?

Och förutom att jag log in mot hyllan där jag stod, och fnissade lite inombords, så tänkte jag också:

Hur är det möjligt! Att inte känna till detta:




Eller för all del detta:





Suck. Ungdomen av idag ...

Bokmässeskoj

Det mest poddvänliga (men ingen tänkte på att spela in, tyvärr) av mina framträdanden på mässan var nog när jag och Jessica i Svensk Biblioteksförenings monter pratade om vårt manussamarbete, skrivandet, textrespons, att bygga Ett eget rum tillsammans etc etc.
Så här roligt hade vi/jag:


(Foto Stefan Engström, här är bilden i originalsammanhang. Klicka så blir den jetestor!)

Även i övrigt var det bra, jag är nöjd med alla framträdanden och tycker att de blev lagom olika.

Kommer kanske en något utförligare mässrapport, men jag ville få dela med mig av bilden bara...


tisdag 23 september 2014

Bokmässan 2014

Här kommer, för den som eventuellt är intresserad, och/eller vill stalka mig, mitt bokmässeprogram:


TORSDAG 25/9

16.00 - ca 16.20 Bonniers monterscen. Samtal med min redaktör, Christian Manfred.

17.00 – ca 17.45 Biblioteksloungen, samtal med Eva Wahlström från BHS. 


FREDAG 26/9

11.30 -12.00 Litteraturscenen, Författarförbundet


15.00 - 15.30 Svensk biblioteksförenings monter

Det finns alltid något mer att berätta
Elin Boardy, författare och bibliotekarie, samtalar med författarkollegan Jessica Schiefauer om vad skrivandet kan vara och göra. Finns det något vi trodde att vi inte kunde säga eller formulera, som vi kan uttrycka genom litteraturen? Och vad händer med en berättelse om man regelbundet pratar om den med någon annan under skrivprocessen?
Elin Boardy är född 1979 och bor i Göteborg, hon arbetar som ungdomsbibliotekarie. Hennes tredje och senaste roman är Mary Jones historia, Stevensons klassiska Skattkammarön berättad ur kökspigan Marys perspektiv. Förutom att vara en omdiktning av det klassiska äventyret ur kvinnligt perspektiv handlar romanen om Marys skrivande och det språk hon erövrar i takt med att hon berättar sin historia.
Samtalet rör sig kring skrivprocess och samarbete, och slår ett slag för att krossa myten om den ensamma författaren.



LÖRDAG 27/9

14.00 ABFs monter

Att tiga är inte guld

Att som människa bli bedömd efter "betydelsen". Att betyda. Att inte tiga. Att tala med egen klar röst. Att vittna om egna erfarenheter och egen verklighet. Att undersöka den egna historien. Elin Boardy, Sigrid Combüchen och Elsie Johansson diskuterar kvinnors möjligheter i historien och detta ”att ge röst åt” utifrån sina nya romaner.


15.00 - 15.45 Seminarium, Piratdrömmar (K1)

Piratlitteraturen har alltid skildrat männens värld, de sabelsvingande, romdrickande, oborstade flåbusarna med ett träben och papegoja på axeln. I Mary Jones historia vänder Elin Boardy på perspektivet och låter Long John Silvers kökspiga Mary kliva fram och berätta om sitt liv. Vi får möta arbetet i köket, kroppens alla hemligheter och intimiteter, rädslan för våldet i en rättslös värld, kärleken och sorgen. När Amanda Svensson tar sig an sjörövarlivet i romanen Allt det där jag sa till dig var sant förflyttas vi till en skrivarskola någonstans på den skånska landsbygden, där den smaragdögda piratdrottningen och vildhjärtat Anne Bonny är skolans mest säregna figur. Författarna talar under moderatorn Yukiko Dukes ledning om unga kvinnors kamp för en egen identitet, om att låta kvinnor ta plats i manliga domäner och – naturligtvis – om pirater.

Korrespondens

Hej lilla blogg, hej små läsare! Förlåt att jag försummat er... Fast det visste ni nog.
Nu är jag här igen litegrann.

Hej hej.

måndag 25 augusti 2014

It is part of a bigger story!

Får nån sorts tårar i ögonen varje gång jag ser det här. Mycket mycket bra.