tisdag 11 augusti 2015

Mer om Tudor/England/Henry/Anne/Cromwell

Jaha, Wolf Hall (teveserien) var ju verkligen inkörsport till tyngre grejer.
Först romanen, som jag ska skriva något om.

Nu nosar jag vidare.
Hittade alldeles av en slump den här i hyllan i morse, när jag gick och satte upp böcker på jobbet:

















Den ska jag läsa nu! Verkar fin.

Gav kollegan A. den här, så byter vi sen:


















Återkommer nog.


onsdag 5 augusti 2015

Mer Wolf Hall

Läser Hilary Mantels Wolf Hall. Efter Steglitsan var jag tydligen redo för nästa tegelsten.
Mer än redo, jag slukar den! Halvvägs igenom, ungefär.

Mycket glad att jag såg serien först, faktiskt. Om inte annat för att jag nu får lov att se Thomas Cromwell för mig såhär:

















istället för såhär:


















Trevligare, om ni frågar mig. Kalla mig ytlig. Men, ja.

Och ja, jag tänkte skriva lite mer om serien, det kommer!

Läsning: juli

Hmmm.
Man hade ju kunnat tänka att semester = lästid, men icke. Semester = umgänge, tydligen.

Listan för juli månad ser därför ut såhär:

Go set a Watchman, Harper Lee
Steglitsan, Donna Tartt (ca 400 av 780 sidor).

Japp, det var det.
Köpte Lees bok i en bokhandel i Barcelona (enligt principen: gå in och hitta den ena dagen, hålla i den men låta bli att köpa. Råka komma till samma ställe dagen efter, och då hastigt bestämma mig för att faktiskt köpa boken). Läste i bil, på strand, i solstol. Gillade den! Visst är den inte lika stor och bra och djup och gripande som To kill a mockingbird, men det hade jag inte väntat. Den är ju en skiss, en debut (om än outgiven som sådan).
Jag tyckte om att få vara i miljön och i språket, och jag tyckte om att den handlar om rasism och om en (knappt än) gryende medborgarrättsrörelse. Och den där Atticus, som jag förstås också pratat om som en av de bästa fadersporträtten i litteraturen, visst behövde han få sin gloria lite på sned.

Sen började jag tugga mig igenom Steglitsan, och det tog sitt lilla tag, även om jag läste rätt snabbt. Nu är den utläst, och kommer i nästa månads lista...

torsdag 2 juli 2015

Läsning: juni

Jaha, jo, jag tänkte att jag väl kan göra det månadsvis i fortsättningen?

I juni var mitt lästempo uppe i max, och den där känslan av att FROSSA i litteratur hade fullständigt tagit över. Mot slutet av månaden gick det långsammare, vi hade gäster och kvällsliv och jag höll på lite med min egen text – alltihop sånt som gav mindre tid åt läsandet.

Trots detta ser listan för juni ut som följer:

Vitsvit, Athena Farrokhzad
Diktsamling, Lina Ekdahl
En engelsk korsfarare hos Djingis Khan, Henrik Höjer
Medeltiden i ord och bild, Kværndrup & Olofsson (påbörjad tidigare)
Jazz, Toni Morrison (omläsning)
I ljusets makt, Leigh Bardugo
Springkällan, Kerstin Ekman
Timmen före midnatt, Ida Simons
De osynliga, Roy Jacobsen
När Kejsaren var Gudomlig, Julie Otsuka
Linjen, Elise Karlsson


11 böcker, varav en som jag läst ungefär halva tidigare, och avslutade nu.
8 kvinnliga författare och 4 manliga (fast två av dem skrev ihop…).
8 skönlitterära och 2 fackböcker.
1 för barn/ungdom.
2 diktsamlingar.
En omläsning, det var nog mer än femton år sedan jag första gången läste Jazz. Den får sägas vara en av månadens höjdpunkter, vid sidan av Jacobsens De osynliga som jag stått i kö på länge på jobbet och verkligen verkligen tyckte om. Så mycket, faktiskt, att jag köpte den redan innan jag läst ut den. Den är fantastisk! Stilla men spännande, vardaglig (så mycket beskrivningar av arbete!) och poetisk på samma gång. Svår att beskriva, men omedelbart fängslande. En familj på en nordnorsk ö, livet.
Att säga att det finns paralleller till Allt som återstår skulle vara extremt smickrande för min debut, men det finns några beröringspunkter åtminstone på handlingsplan, tror jag. Sen är hans språk och gestaltning av en annan klass, förstås. Jag tippar nominering till Nordiska Rådets pris nästa år, och helst vinst …

I övrigt tyckte jag mycket om Julie Otsukas debut, tyckte att den gjorde sig såhär, läst efter Vi kom över havet. Kronologin stämnde, och de gav varandra mycket, böckerna. 
Kerstin Ekmans Katrineholmsböcker som jag av nån anledning inte läst innan – mycket bra förstås. Ska snart ta tag i del tre.
Elise Karlssons Linjen slukade jag på en kväll, den var lågmält intensiv och speciell och jag tyckte om den. 



Oops, ny besatthet ...














Mark Rylance som Thomas Cromwell i BBC-serien Wolf Hall. Första avsnittet redan borta från svtplay, men se den, för sjutton!

onsdag 1 juli 2015

Black Sails, säsong 1 avsnitt 1

Jag axlar ansvaret som Sveriges Stevenson-blogg …
Kollade nu ikväll på första säsongens första avsnitt av teveserien Black Sails. På något vis lite vagt baserad på personer som Stevenson skapat. Men här är det 1715 och ett bra tag före Skattkammarön.

Flint seglar, är kapten och har problem.
Men är rätt het:












Billy Bones är bra mycket längre än jag tänkt mig honom, och lite gullig:













Det är bitvis våldsamt och blodigt och det finns massor av glada horor i varenda hörn. Och en och annan kvinna som får agera i egen rätt, med skinn på näsan. Puh. Bechdeltest passerat, om vi nu ska vara såna.

Det som stör mig, och stör mig nåt enormt, är castingen av John Silver:












Eh. Allvarligt talat! Han ser mest ut som nån sorts sångare från 80-talet tycker jag.
Jo, men kolla:












Vad ÄR det där? Fel hår(färg)! Fel ansikte! Fel approach. Suck.
(Jag har ju sagt att det är mer såhär jag vill ha honom …) Visserligen kan han ju få vara pojkspoling, men det får vara nån måtta.

Sen undrar jag lite över figuren här till höger:













Han till vänster är Jack Rackham, alltså borde ju en tjej i manskläder i hans sällskap vara Anne Bonny eller Mary Read? Men alltså… ”Förklädd till man” innebär väl inte att vara så uppenbart en tjej att man måste ha blicken i marken och hålla i hattbrättet för att inte visa ansiktet? Larv! Vore coolare om de faktiskt förklätt henne till man.


I övrigt kan jag nog tänka mig att fortsätta kolla ett tag, för att se hur det utvecklar sig. Återkommer eventuellt med rapport.

fredag 26 juni 2015

Skriv om det du känner till

As for “Write what you know,” I was regularly told this as a beginner. I think it’s a very good rule and have always obeyed it. I write about imaginary countries, alien societies on other planets, dragons, wizards, the Napa Valley in 22002. I know these things. I know them better than anybody else possibly could, so it’s my duty to testify about them.
/Ursula K. Le Guin

onsdag 10 juni 2015

Idolbild

























Sigourney! Kan titta på hennes ansikte hur länge som helst.

söndag 7 juni 2015

I Alina Starkovs värld

Läste Leigh Barduros I ljusets makt nu i helgen, och sen ikväll ramlade jag över några bilder på en blogg jag brukar läsa. Tänker mig att en del av miljöerna i boken ser ut ungefär såhär.
















För att säga något mer: jag gillade den. Spännande historia, fina och lite annorlunda fantasymiljöer. Det ryskinspirerade var fint och spännande, gillade hur det var genomfört i språket och ortnamnen.
Men den där blurben av Veronica Roth om att det inte liknar någonting annat gör mig lite trött. Här är ju ändå Fantasys grundingredienser 1A:
Ung person som sig själv ovetande har Krafter, ledsagas/utbildas av äldre klok och bister person, någon verkar god men har onda syften.
Men jaja, jag tyckte det var bra genomfört i alla fall. Och sträckläste. Vet inte om jag intresserar mig tillräckligt för att läsa de två andra delarna också (kommer i september och typ till våren), får väl se. Tips för fantasyläsare och andra, dock!

söndag 31 maj 2015

Något om läsning

Jag har aldrig varit en sån som skrivit upp det jag läst (förutom i rätt ojämna intervall här på bloggen), något jag regelbundet ångrar.
Nu, 2015, har jag börjat skriva upp, eller in, eller ner, eller vad det heter, i mobilens anteckningar. Inte bilderböckerna jag läser för barnen, men alla andra böcker.

Nu, idag, ser listan ut så här:

Jag ger dig solen, Jandy Nelson
Den vita duken, Benjamin Stein
Att föda ett barn, Kristina Sandberg
Vi behöver nya namn, NoViolet Bulawayo
De användbara, Mattias Hagberg
Evighetsbarnen, Beate Grimsrud
Apropå Opa, Julia Butschkow
Gränsbrytarna, Erik de la Reguera
Smaragdernas bok, John Stephens
Sagas bok, Elsie Johansson
Serenader två, Peter Kihlgård
Timme noll, Lotta Lundberg
Liksveperskans son, Sekel Nordenstrand
Jägarna på Karinhall, Carl Henning Wijkmark
Marcelo i den verkliga världen, Francisco X Stork
The absolutist, John Boyne
Livets outgrundliga mysterier, Benjamin Alire Sáenz
Män förklarar saker för mig, Rebecca Solnit
Mördarens apa, Jacob Wegelius
Anden i näktergalsögat, A.S Byatt
Hyresgästerna, Sarah Waters, ej utläst
Rosens namn, Umberto Eco
Vicekonsuln, Marguerite Duras
Skymningsporten, Jeanette Winterson
Kodnamn Verity, Elizabeth Wein
Fangirl, Rainbow Rowell
Häxringarna, Kerstin Ekman
Maresi, Maria Turtschaninoff
Stormen, William Shakespeare
Vi kom över havet, Julie Otsuka
Lila hibiskus, Chimamanda Ngozi Adichie

Summa summarum när vi går in i juni månad:
31 böcker, varav en outläst. Sarah Waters, jag VET! Men jag kom ungefär halvvägs, och sen körde jag fast på mitt mesta hatobjekt när det gäller plot. Nej, jag kan inte säga vad det är, för då sabbar jag väl boken för nån som inte läst den än. Ja, jo, jag tror nog att det blir bra ändå, men jag tappade sugen, och sen stod andra på kö, och så fick jag lämna tillbaka den och jag får väl se om jag lånar hem den nån gång igen. Så vi säger 30 lästa, helt enkelt.
17 kvinnliga författare och 13 manliga.
28 skönlitterära och 2 fackböcker.
9 för barn/ungdom och 21 vuxenböcker.
Och alldeles för västerländst/vitt/europeiskt. Man ser ett litet försök mot slutet att förändra det, och det ska jag fortsätta jobba med. 

Bäst och sämst då? 
Starkast läsupplevelser på helt olika sätt, och utan inbördes ordning: Att föda ett barn, Vi behöver nya namn, Jägarna på Karinhall, Mördarens apa, Häxringarna, Lila Hibiscus
Tyckte också om, eller vad man ska kalla det, Vicekonsuln. Jag har läst en del Duras, och det har aldrig hänt att jag inte blivit hänförd av hennes språk och blick och precision.
Sämst? Jag tyckte att Rosens namn var bitvis otroligt seg och ointressant, skummade det mesta utom mordgåtan i klostret… Var inte förtjust i (men läste ut) Boynes The absolutist. Tycker att han ofta har det där lite för lätta handlaget, som skummar på ytan av Väldigt Allvarliga Ämnen men inte lyckas (eller vill?) gå på djupet.

Jag borde eller skulle vilja försöka skriva nåt mer om de där som jag gillade bäst, om var och en av dem. Kanske bättrar jag på min bloggstatistik lite och försöker.
Det här med läsningen är i alla fall något nästan ofattbart härligt. Så här mycket har jag inte läst sen innan jag blev gravid första gången, tror jag, efter det hämtade det sig aldrig riktigt, förrän nu. Så känns det i alla fall.
Just nu är jag inte i så hög grad en skrivande människa (vilar lite från texten) men åtminstone en läsande.