måndag 16 januari 2017

Hejdå Sherlock, hejdå Watson!

Det här var nog det sista, skulle jag tro. Ett mer ”slutigt” slut är svårt att tänka sig.
Vilken åktur det har varit.
Och jag hoppas (men tror) att the Sherlock Fandom trots sina inre slitningar och fortsätter finnas, tänka, leva, och skriva.




torsdag 12 januari 2017

Åsså lite Shahrukh



Det var ett tag sen jag höll koll, och då menar jag superkoll, på allt nytt som Shahrukh gjorde. Men helt har jag inte släppt honom. Nu kommer Raees, ur vilken ovanstående tjusiga dans är hämtad. Haken: han är nån sorts brottssyndikatledare. Lite nyfiken är jag ändå, mest för att det ser ... snyggt ut. Men jag gissar: våldsamt.

söndag 8 januari 2017

Stilikon/pausbild

Guru Dutt, regissör och skådis.



onsdag 28 december 2016

Vad jag läste 2016

Nu blir det väl inte mycket mer läst det här året, så jag kör slutsummeringen nu.
Så här ser det ut:

Januari
När döden gästar, Hagberg (200 sidor av ca 700, resten läste jag 2015)
Gånglåt, Olofsson
Hermogenes gås, Colquhoun
Svarta havet, Davrichevy
Spådomen, Pleijel
Audacity, Crowder
Döden och alla hans vänner, Leandoer
Gudarna, Cullhed

Februari
Begravd jätte, Ishiguro
Den utvalde, Lowry
För vad sorg och smärta, Lundberg

Mars
Kallocain, Boye
Den gröna cirkeln, Casta
Hon han och döden, Wollter

April
Min fantastiska väninna, Ferrante
Korp, Bergengren
Singers melodi, Rosenberg
Kurragömma, Dahlin
Celestine, Ravn
Stengudarna, Winterson
Fripassageraren, Wahldén
Boy, Snow, Bird, Oyeyemi

Maj
Tidsklyftan, Winterson
Carry on, Rowell

Juni
Christopher and his kind, Isherwood
Huset mittemot, Haridi
Att lära en sten att tala, Dillard

Juli
I lodjurets timma, Enquist
The Handmaid’s Tale, Atwood
Hjärtat jagar allena, McCullers

Augusti
Världens viktigaste kyss, Levithan

September
H som i hök, Macdonald
Dagar bland skuggor, träd och vatten, Lundberg
Jag vill att mina barn ska tillhöra, Hallström

Oktober
Dagar utan ljus, nätter utan skugga, Norlin
Sommarleken, Mattson
Berättelse om ett äktenskap, Gulliksen
Vitt hav, Jacobsen
Glömskans bibliotek, UKON
Jag vet allt det här, Paldanius
Apollyon, Ricksten
Urskilja oss, Mannheimer
Aftonland, Bohman
Pojkflickan, Bouraoui

November
Olyckornas tid, Fowley-Doyle
(m)ornitologen, Thydell
Det är natten, Ramqvist
Gud hjälpe barnet, Morrison
Den gröna vägen, Enright

December
Guldgossar, Hartnett
Våra kemiska hjärtan, Sutherland
Sorgen bär fjäderdräkt, Porter
Fallet Meursault, Daoud
Hjältinnor, Zambreno
Gay Berlin, Beachy

Summa summarum 55 böcker. Dessutom har jag läst mitt eget manus (200 A4-sidor) tre gånger, inklusive korrekturläsningen, men vet inte hur det ska räknas ... 
Räknar inte heller bilderböcker, eller Hcf-kapitelböcker som jag läst med barnen. Det skulle man väl kunna göra, men det har inte blivit så. 

Liten uppställning:

Kvinnor: 36
Män: 19

För barn/unga: 13
För vuxna: 42

Facklitteratur: 5 (räknar inte UKON hit)
Skönlitteratur: 50


onsdag 7 december 2016

Sträckläsning

Läste den här boken igår. I ett sträck.

Jessica har översatt, och är i sluttampen av korrekturläsningen. Jag skulle liksom bara läsa och bidra med eventuella korr-pet. Men fastnade helt, och läste (från skärm!) i tre timmar eller så. Tills det var över läggdags, men då var jag klar.

Boken kommer inte förrän i januari-februari, så jag ska inte föregå några recensioner, men den innehåller personer som jag gärna ville vara med, och vars internskämt och referenser och sms-konversationer jag ville få smygläsa... Tips tips!

fredag 11 november 2016

onsdag 9 november 2016

tisdag 8 november 2016

Snabb uppdatering om Silver (och Dolores?)

Jag följer ju inte serien Black Sails, såg ett eller kanske två avsnitt, men fastnade inte, och gillade framförallt inte castingen av Silver.
Följer den ändå lite på håll, via bloggar, och det verkar åtminstone arta sig något. Nu har Silver blivit av med benet, odlat skägg och ser lite mindre ut som en smörsångare från 1992. DOCK ATT jag fortfarande anser honom felcastad, och att han borde vara blondare, grövre, längre, och mindre spoling. Men men. Man kan inte få allt, förstås.

Se här:


Är det månne Silver och hans blivande partner-in-crime och diverse annat? Hon som jag (och Björn Larsson) kallar Dolores? Man kan ju hoppas!



Mer grubbel här. Flint i bakgrunden.

Serien tycks vila tungt (åtminstone i fansens ögon) på en halvt-om-halvt/icke uttalad romans mellan Flint och Silver. Jag är för! Flint i serien är tydligt bi, vilket jag ställer mig bakom (även om ”min” Flint  enligt Dolores varken åtrådde män eller kvinnor, bara sig själv, och makt. Ifråga om VISSA saker är jag faktiskt öppen för olika tolkningar. Däribland Flints sexualitet.).

Först fick Silver i serien träben, vilket alltid retar mig, eftersom det inte är kanon (som i följande av (litterär) tradition, alltså, inte den som säger boom…), men nu verkar han ha krycka istället. Och bord att stödja sig på. Allllll is well.

Bilderna hämtade härifrån. 

tisdag 1 november 2016

Skrivprocess

På fredag åker jag till Stockholm för att träffa Redaktörn och gå igenom manuset.

Medan jag funderar över ändringar och eventuella omskrivningar har jag detta andra projekt löpande i huvudet, och i datorn. En wordfil på 140 sidor, det har aldrig funnits så här mycket text såhär snabbt. Eller så här parallellt, kanske jag ska säga. Nu är det ju inte 140 sidor TEXT, för massor (hälften? mer?) är skisser, anteckningar bara, instruktioner till mig själv, bakland, gulmarkerade bitar. Men ändå. Det är ändå mycket. Och jag skriver mycket om det, i mitt parallella baklandsdokument, resonerar med mig själv om hur det kan bli och vad jag vill och vad jag ska ta tag i – sedan. För jag ser vad jag gör: jag återkommer ständigt till ”Sedan, när Tiden är inte än är ivägskickad och färdig, då ska jag …” ”Sen ska jag rita tidslinjer och tänka på dramaturgi och plot och struktur. Inte nu!”

Jag förstår ju vad det är jag gör, det är ett sätt att hålla det här parallella skrivandet lätt och lekande och kravlöst. Det är att skjuta allt allvar på framtiden. Jag misstänker att allt detta framåtskjutande kommer att backlasha rejält sen, när jag väl når den där punkten när boken (Tiden … alltså) väl kommer ut. När den faktiskt är färdig och bortom min kontroll. Då skulle jag tippa på att det vore klokt att TVINGA mig till en paus från detta andra, för att inte alldeles köra fast i det som är dramaturgi, struktur, plot, allvar.

Det gäller att lära sig att förstå sin process, och hänga med i svängarna. Får väl se om jag lyckas.

söndag 30 oktober 2016