söndag 17 maj 2015

tisdag 28 april 2015

Ord, ord, ord!

Jag tror det var Martin Halldin som delade denna bild på twitter, jag tyckte att det var bra. Rätt så briljant reklam, faktiskt. 
Och det gjorde mig sugen på att uppdatera min upplaga av SAOL, som är från 1998. Fast gudarna ska veta att jag inte behöver fler tjocka böcker i hyllan. Men bara för att, liksom.

lördag 18 april 2015

Nyskriven novell i radio

Igår skulle man ha hört min novell Mannat i P1, om det inte istället sänts en vapenskramlande presskonferens. Sic transit etc...

MEN! Här kan man lyssna, om man inte vill bänka sig framför radion ikväll vid halvåttasnåret.

Jag lyssnade på den igår, känner mig nöjd och glad faktiskt (även om jag vill påpeka att hon läser "Sha-Ruck" istället för "Shaahrukh"... Men det spelar givetvis mindre roll). Fabulöst musiksatt, måste jag säga, jag fnissade högt rakt ut på spårvagnen ...

Lyssna den som vill, återkom med kritik eller kommentarer den som vill.


måndag 23 mars 2015

På litteraturkryssning

Jag har varit till havs! Inget myteri skedde, ingen kölhalning behövde genomföras och jag är i hamn med alla lemmar i behåll.

Från tisdag kväll till fredag kväll åkte jag med Tidningen VI:s litteraturbåt. Silja Galaxy, fram och tillbaka över Östersjön. Ny publik (på ca tusen personer) för varje dygn, men samma åtta författare.* Varje kväll gick folk ombord, och vi åkte Stockholm-Mariehamn-Åbo. Varje dag var det digert litteraturprogram från kl 9-16. Och varje kväll la båten till i Stockholm, tömdes på publik och fylldes strax efter med ny.
En lika häftig som surrealistisk upplevelse. Två gånger om dagen har jag pratat om Mary Jones, i trettio minuter. Först för ca 400 personer i den lilla salen… och efter lunch för ungefär 600 personer, i stora salen. Puh.
Däremellan hängt med de andra författarna, lyssnat på dem, gått omkring på båten, ätit god mat, hängt i min svit (med balkong!)…Vid två tillfällen fann jag faktiskt både tid och ro att sitta och skriva lite.

Här kommer lite bilder från resan:

Mitt rum/min svit!Våning 9 av 10, tack och lov. Och balkong!

Morgonljus över skärgården, den finska. 

Matta + skor. Mycket heltäckningsmatta blev det.

I boksigneringen. Massor av Boardy-böcker hade de med sig, och jag tror väl att det gick rätt ok med försäljningen.

En annan matta.

Champagne- och laxmackehäng på rummet med Kristina Sandberg och Åsa Larsson. 

600 personer lyssnar på Lars Lerin. Så här såg det ut!

Ja, havet. Innanhavet, som vi kallar det ...

När vi gick av bar städarna ombord ett (rengjort?) bollhav. 


Allt som allt har jag sällan om nånsin varit så trött, eller trött på det viset, som jag var när jag satt på tåget hem från Stockholm i fredags kväll. Som om jag uppgått i ett annat tillstånd. 
En så märklig upplevelse att inte lämna båten, att åka samma sträcka om och om igen, med en publik som byttes ut. Och en sådan arbetsinsats: två gånger om dagen försöka överraska både sig själv och publiken. 
Men jag är nöjd, och har fått bra publikrespons och kommentarer, och haft skitroligt, och ätit god mat, och varit till havs, och sovit i motorbuller, och blivit väl omhändertagen, och mött läsare som inte hört talas om mig innan, och läsare som med tårar i ögonen pratade om Allt som återstår, och fått skriva hälsningar i böckerna, och intresserat människor för Mary Jones och … det har varit strålande. Om än utmattande. Jag är fortfarande trött faktiskt, och drömmer eller halvdrömmer om heltäckningsmattor och hissar och spegeltrappor och läsare läsare läsare …



* författarna var: Barbro Lindgren, Lars Lerin, Åsa Larsson, Kristina Sandberg, Fredrik Lindström, Peter Kihlgård och jag på alla tre resorna. På första resan var Lotta Lundberg med och på de två sista var Ebba Witt-Brattström med. 

fredag 13 februari 2015

The story of Mary Jones

Jag fick ett mail idag som bland annat fint innehöll den här länken. Till en recension av Mary Jones på engelska, och en översättning av första avsnittet i boken.
!!!

Det är ju något med engelska och hur det känns att läsa formuleringar om min roman och mitt skrivande på det språket… Men det är också en fin recension! Se själva:

"Elin Boardy is wonderfully steeped in the classic novel that inspired her but determined to give it her own twist."

"The dialogue between the main characters conveys the mixed emotions, inhibitions and bravado of human interactions; it is understated, not strewn with briny piratical jargon; the psychology beneath the surface is finely observed."

"The author is a great portrayer of desire and repulsion and the heady cocktail they can sometimes make in combination."


Sånt där som jag ÖNSKAT att det skulle skrivas om boken!

Läs gärna.


söndag 8 februari 2015

Mr Holmes

Detta!


tisdag 27 januari 2015

Ögonblicksbild





















Så här ser det ut när jag skriver.
Inte i 50 procents storlek, förstås, men gulmarkeringarna. Ofärdigheter, hål, instruktioner till mig själv, saker som ska skrivas om.

Skrivprocess

Jag läser igenom mitt hundra sidor långa baklandsdokument, som rört sig från de allra första orden jag skrev på projektet, och fram till nu, och vidare framåt.
Infall, tankar, idéer, utklipp, inklipp, tankesprång, flöden. Ganska mycket som sedan blivit av, en hel del infall som jag lämnat längs vägen. En del som jag tänkt, glömt och sedan tänkt på nytt, i tron att det var första gången … Det är roligt att läsa igenom, för att processen blir synlig, hur texten vuxit från idéfrö och rent lustskrivande till någonting större, något att arbeta med, att ta på allvar.

Hittade den här anteckningen mitt i (annars är det nästan inga datum någonstans):
Dödsföraktande!
Nu är det 11 sidor. 11/12 2013.
Heja!


Ja, verkligen heja. Nu, drygt ett år senare, är det 98 sidor. Fortfarande mycket mycket långt ifrån färdigt förstås, men det var trevligt att se så tydligt hur det rört sig framåt. 


lördag 17 januari 2015

Att skriva sig in i tvivlet – och vidare

Jag lyssnar på medeltida körverk och petar, skriver, försöker flöda, försöker tänka på texten, försöker att INTE tänka på texten, utan vara i skrivandet. Svårt!
Jag börjar känna min process nu, och här kommer det tvivlande skedet. Besvärligt. Det ser ut så här: det börjar finnas ganska mycket text nu, tillräckligt med massa och material för att kunna säga något om textens väg vidare. Samtidigt är det fortfarande rätt tidigt i processen, vilket gör att väldigt mycket av texten är ofärdig, och det finns mycket bakland* som ligger kvar.
När textmassan växer blir det tydligt vad som fortfarande inte är skrivet, vad som måste till. Och det är smärtsamt.
Vart är det på väg? Hur ska det bli? Kommer jag att lyckas genomföra det jag vill?
I det här skedet börjar jag också föreställa mig förlagets läsning, och det är oftast plågsamt – eftersom jag just nu hittar på kritik och ointresse, snarare än positiv respons … Visst finns det ögonblick av hybris också, men de är färre just här i processen.

Men: det finns en stor tröst i att kunna känna igen det som just process, istället för att bara drabbas av tvivel på texten. Tvivlar gör jag, men jag hanterar det.
Nu gäller det att skriva mer, våga vara i texten, låta den ta form och breda ut sig och att sakta men säkert skriva mig ur det här tillståndet.








* Bakland: skissade scener, svep, bakom-material, egna tankar om texten. Allt det där som skrivs först och som sen ska bort. Ibland är det förvillande likt "riktig" text och det gör det svårt att urskilja och stryka/skriva om.

onsdag 7 januari 2015

Ännu en besatthet

Fick tips om ett spel till telefon/platta under nyår, som jag sedan raskt/hetsigt/febrigt spelat mig igenom: Monument Valley.



M C Escher-inspirerade miljöer, omöjliga perspektiv, en tyst vit figur (Ida), svarta vankande och skränande kråkor, ändlösa trappor och broar och dörrar, utsökta miljöer.
Så vackert!



Alltihop passade mig perfekt, och jag har suttit nästan andlös och spelat.

Det finns inte mycket till plot, och inte mycket mer uppdrag än att ta sig fram. Hitta rätt knappar att stå på, rätt vred att vrida och reglage att skjuta (och så djupt i mig de där raspiga ljuden från Myst är nedlagda! Det finns ett svagt eko av det i detta: att undersöka och undersöka och gå fram och tillbaka tills lösningen uppenbaras) för att kunna ta sig vidare.



Den gula figuren där är Totem, en vän som dyker upp då och då, och kan hjälpa Ida att ta sig fram och vidare. Om jag inte redan visste att mitt hjärta fås att slå snabbare på de mest underliga vis skulle jag kanske förvånas av att det går att känna så starkt för en tyst fyrkantig figur. Men. Men! Den spänning och dramatik som ändå finns i detta mestadels meditativa kringvandrande, har med Totem att göra. Väldigt fint.

Och som allt annat finns det förstås fanart på internetz, som skaparna samlar ihop på en tumblr.

Nu sitter jag här och sörjer lite att jag spelat färdigt alla banorna ...