söndag 28 maj 2017

En recension på italienska!

Här, på en blogg, är det någon som läst La storia di Mary Jones, och tyckt om den.
Min gymnasieitalienska är väl lite rostig, minst sagt, och google translate inte alltid ens bästa vän, men när det gäller det här stycket:
La giovane autrice svedese, originaria di Gotemburgo, madre, moglie, scrittrice e libraia, con talento magnifico riesce ad avviluppare inestricabilmente l’attenzione del lettore parlando in modo insieme concreto e simbolico di desiderio, violenza, prevaricazione, protervia, misoginia, potere, conquista, identità, sentimenti, sensibilità, amore. Brillantissimo.
... tror jag ändå att man kan lita på maskinöversättningen, som låter såhär:
The young Swedish author, native of Gothenburg, mother, wife, writer and librarian, with magnificent talent, can inevitably envelop the reader’s attention by speaking in a concrete and symbolic way of desire, violence, abuse, prowess, misogyny, power, conquest, identity, feelings, sensitivity, love. Brilliant.
Fint ju!

lördag 27 maj 2017

Tjusigt






















Gwendoline Christie som Captain Phasma.

torsdag 25 maj 2017

Ordmoln

Jag fick för mig att göra såna där ordmoln av mina romantexter. Här: worlde.net. Bara att klistra in, och skapa, och sen ändra lite som man vill. Bra sak att man kan ställa in att den tar bort de vanligaste orden, annars hade väl och varit jättestort...

Såhär ser de ut i alla fall, romanerna.

Allt som återstår:


















Mot ljuset:










Mary Jones historia:















Tiden är inte än:




















Jag tycker att det är intressant att de faktiskt ser olika ut. Även om står, ser, säger, etc är vanliga i alla så finns det ändå tydliga skillnadet. Synligast kanske med Mary Jones? Där personer och relationer (det är ”mej” och inte ”jag” som är det vanligaste!) är mer i fokus? I mot ljuset pratar de, och ser på varandra, det visste jag redan... I debutromanen är Emma verkligen verkligen fokus, hennes namn står ut. Tycker om att ”handen” och ”bara” är såpass markerade där.

Jag gjorde det även med pågående text, men den vill jag inte lägga ut här. Kan väl bara säga att ”skrattade” var med bland de vanligare orden, vilket väl bara det är annorlunda mot ovanstående.

måndag 15 maj 2017

Något om fanfiction

Detta dök upp i mitt flöde idag. Intressant!

”Historically, whenever young women are interested in a form of media, we like to tell them it is bad for them and that they are bad for liking it — unless the media goes mainstream, in which case it becomes no longer feminine and hence okay. Novels are dangerous and cause insanity, until they become classics worthy of being studied in college. Beatlemania is the province of 'the dull, the idle, the failures,' until the Beatles become a band that everyone loves.

Young women are so attacked for loving the media they love that it is a radical act for a young woman to love something unashamedly. And transformative fandom is the most radical act of all, because it reverses that 'lady thing to respectable thing' process. It takes a piece of media that may not have been designed for young women and makes it for young women.”

tisdag 9 maj 2017

Berlin!

Vi for till Berlin, Jessica och jag, från torsdag till måndag. Tredje året i rad som jag är där i maj. Men många år sedan jag var där utan barn, vilket var ... trevligt.
Det var ett skrivretreat, kan man säga: med textsamtal och skrivande, samt research på platser och på museum.
Vi skrev till frukost, och vi skrev ett par timmar på kvällen, från tio ungefär, till midnatt. Fantastiskt.

Och hon hade läst min text, det där (som jag tyckte) ogenomträngliga otydliga oklara jättematerialet. Och ja, det ÄR ju en skiss. Men hon hade ord för det också, och vi pratade i över två timmar om texten, och många trådar trasslades ut i mitt huvud. Det är massor kvar, förstås, lång tid och inte bråttom. Men nu kan jag ändå se vart jag ska, vart jag vill, vad som måste till. Och det är rätt fantastiskt, även om det också skrämmer. Nu är det skriva som gäller. Borra, borra, borra, bygga personer och miljöer och linjer. Mums!

Och så var det ju Berlin, i maj, med blommande kastanjer och koltrastar överallt och de här gatorna och parkerna och miljöerna som jag tycker så mycket om. Och att få introducera det för Jessica, som inte varit där innan.


Textrespons med te.


 
Frukost och förmiddagspass på Hilde.



Kastanienallee.


Vårens färger i Tiergarten.


onsdag 12 april 2017

Textrespons - igen

Dags igen! Jag och J har mailat varandra varsin text, att läsas inför några dagar i maj, när vi ska åka till Berlin ihop. Och bland annat alltså ge respons.
Hennes projekt har jag läst förut, ett par gånger. Det ska bli väldigt spännande att se hur det utvecklats sen sist!
Men min text? Huuuu, det är första gången nån läser, första gången jag kommer ut ur bubblan. Och det är förskräckligt. Jo, verkligen. Gräsligt. Då och då överfalls jag av det: fy fan vad dåligt det är! Vad ska hon SÄGA?! Hur ska vi kunna prata på ett vettigt sätt om det?! Det är inte koketterande. Det är helt och hållet på allvar. Andra stunder kan jag tänka att jo, visst, så här har det ju känts varenda gång, såklart, varenda FÖRSTA gång. När texten ska bli liksom på riktigt, och det är ett tryck som den varje gång bara med knapp nöd klarar. Åtminstone i mitt huvud.

Gör jag mig förstådd? Så mycket av detta är svårformulerade känslor och ågren. Men. Jag kan i de klara stunderna se att detta också är PROCESS, även om det är smärtsamt.
Det är ju på sätt och vis mitt shitty first draft som hon ska få läsa.
Och visst - utifrån vårt samtal kommer nya tankar och insikter och riktningar, ny medvetenhet om vad det är jag gjort egentligen, vad som kanske eventuellt finns i det där materialet. 170 sidor, det är otroligt mycket, men min känsla just nu: att ingenting av det som jag egentligen VILL finns på de där sidorna, utan fortfarand

måndag 27 mars 2017

Lite boksläppsågren

Uh, det här med boksläpp är verkligen ... allt på en gång. Roligt, bekräftande, pirrigt, häftigt, läskigt, smärtsamt.
Just nu känner jag mig mör, och lite skör. Längtar lite efter att vara osynlig ett tag, men vet samtidigt att det kommer energi ur att vara i detta och prata om boken. Redan nu på onsdag ska jag prata på biblioteket här i Lerum, tillsammans med min kollega Gunnar Källström, som kommit med sin romandebut "Säg att du älskar mig, tre gånger" alldeles nyss. Det blir roligt.
Jo, jag VET ju att det är så, men måste också få pausa och mest känna för att ligga i soffan med någon annans bok eller kanske en teveserie eller kanske nåt helt annat skrivande, vad vet jag. ALlt går i vågor. Just denna vårmåndag var det lite neråtsvep i vågen.

söndag 26 mars 2017

Poddsamtal om skrivandet och om boken

Här kan man lyssna på ett långt poddsamtal mellan Jeanette Niemi och mig, om skrivandet, processen/processer, skrivblockering och flow, mina böcker, medmera. Jag tyckte själv att det kändes väldigt bra när vi spelade in.

Finns även på andra ställen där poddar finns.




torsdag 23 mars 2017

Recensionsdag!

Puh!
Idag är alltså den stora dagen. Jag googlade mig själv redan klockan sju i morse, som man gör ...

Mycket fint har rullat in. Allra bäst hittills denna, från Sydsvenskan.

Men även dessa är fina:

Göteborgsposten.

Arbetarbladet.

Aftonbladet

Fiktiviteter skriver superfint, på egna bloggen och på Kulturkollo.

Och även Johannas deckarhörna gillar.

DN verkar inte finnas på webben än, och Svenskan väntar jag fortfarande på ... håller tummarna!
Här är DN-recensionen.


Nu även i Kristianstadsbladet och Ystads allehanda (samma rec).

Och Bernur skriver fint på bloggen!


Mera:

Corren har skrivit.

Fler bloggrecensioner: Lyrans noblesser, och även Boktanken.

Superfint i Norra Skåne.

Jag fortsätter att uppdatera detta inlägg när det rullar in mer!


onsdag 22 mars 2017

La storia di Mary Jones


La Casa Azzurra, Bonneau, Hispaniola, 13 gennaio dell’anno di grazia 17...

Silver è morto.
È spirato stamane, poco prima dell’alba. Nel moman gri, come usa chiamarlo Dolores. Gri è una parola dura, che sembra descri- vere un dolore e non un colore. Silver è morto proprio in quel momento che già m’incuteva timore. Perché? Forse perché è il peggiore della giornata, ovunque ci si trovi sulla terra.


Så där låter det på italienska alltså!  Översättning av Carmen Giorgetti Cima.
Det som i den svenska boken ser ut så här:

Blå huset, Bonneau, Hispaniola, 13:e januari i Herrens år 17--

Silver är död. 
Han dog i morse, strax före gryningen. Moman gri, som Dolores brukar kalla den. Gri, det är ett grymt ord, som om det beskrev en smärta och inte en färg. Och nu Silvers död, i just den stunden som jag redan fruktade. Varför? Kanske för att den är den värsta, var man än befinner sej på jorden. 



Det är faktiskt något fantastiskt att se sin egen text på ett annat språk, och ännu häftigare blir det förstås att se den färdiga boken, än har jag ju bara kikat på en pdf. 
Och mina två år av italienska på gymnasiet är inte nog för att jag ska kunna läsa boken obehindrat, men åtminstone skaffa mig någon sorts uppfattning.