måndag 27 juni 2016

Ögongodis

Våldsamt snygg affisch:


torsdag 23 juni 2016

Läsmissnöje



De här böckerna har jag lånat hem just nu:

"Rebel of the sands"
"White is for witching"
"Låt oss tala om barnet och kvinnorna och staden"
"Husmoderns död och andra texter"
"Arthur Gordon Pyms äventyr"
"A tyranny of petticoats"

Plus ett gäng barnböcker.
Men det där är till mig själv.
Och ingenting lockar, jag fastnar inte, dras inte in. Längtar efter en STOR ROMAN, något som kan svälja mig, som kan vara sommarens läsning. Går runt och känner mig allmänt litteratur-missnöjd, det är tråkigt. 

Förlåt, ville mest gnälla lite. Boktips, någon?

lördag 18 juni 2016

Andra berättelser om kvinnor

Watching a woman repeatedly subsume her entire emotional and artistic life to a totally worthless man for years is as exhausting to me in fiction as it is in real life, and while I suppose “we had a healthy relationship! the end” is a pretty short story if I am going to read about straight women I would prefer they be doing something more interesting than being made miserable by men over the course of a thousand pages—because, in the end, that’s not a book about women, it’s a book about dudes. So much of the Neapolitan quartet is about Nino! and let’s face it, Nino really, really sucks. It’s like reading early Margaret Atwood, where for a certain amount of time you’re like OMG yes exactly all men will fail you and then at a certain point you’re like, Lady, just go do something else. To me, certain books seem to suggest that the essential struggles of women’s lives center on negotiating boundaries with emotional labor, with raising children, and with male lovers, partners, and husbands, but that’s an essentialism that also serves to universalize heterosexuality and the nuclear family unit and leaves out whole swathes of other women’s lived experiences and histories and struggles.

torsdag 16 juni 2016

Ursula! Ursula!

Making anything well involves a commitment to the work. And that requires courage: you have to trust yourself. It helps to remember that the goal is not to write a masterpiece or a best-seller. The goal is to be able to look at your story and say, Yes. That’s as good as I can make it.
//Ursula K LeGuin
 

måndag 30 maj 2016

Carry on!

Jag har läst Rainbow Rowells Carry on, och här är några rader om den.

Jag läste hennes Fangirl, och gillade den (förstås!) men tyckte sen att det lät som en jätteknasig idé att göra en bok av kanon bakom den fanfiction som huvudpersonen i Fangirl skriver. Men nej. Inte knasigt. Jättebra idé och härlig bok!
Som en som aldrig läst vare sig Harry Potter (!! jag vet!!) eller HP-fanfiction missar jag nog en del referenser och kopplingar, men inte så att det stör, inte alls. För detta ÄR ju inte Harry Potter, även om det på sätt och vis springer ur det universat. Det står helt och hållet på egna ben.

Det är en kärlekshistoria, ett äventyr, en magisk berättelse i bemärkelsen att det handlar om magi. Det som jag gillar i sammanhanget är att det på många sätt KÄNNS som fanfiction - och det menar jag förstås som beröm. En sak som särskilt slog mig är detta: det finns en plot, ett äventyr, ett drama som rullas ut, men på många vis är det hela tiden i bakgrunden. Det som verkligen är i fokus är Simon (The worst Chosen One who's ever been chosen) och Baz (vampyr! tjusig! dödligt förälskad i Simon!), samt Penelope och de andra personerna. Så jobbar fanfiction ju också ofta: plotten kan ni redan, här är det jag VERKLIGEN vill gräva i. Snyggt grepp.

Jag älskar det Rowell gör med magin i romanen, att trollformlerna är slitna fraser, rader ur sångtexter, pjäser, barnvisor, klyschor i allmänhet. För att de mest slitna fraserna är de med starkast magisk kraft. Här trollar de med "Candle in the wind", med "Helter skelter",  "Be our guest", "paper beats rock", och kanske bäst av allt: "These are not the droids you´re looking for" (helt enkelt för att dölja något för folks blickar). Ljuvligt!

Efter att jag läst googlade jag lite, och hittade en text som är väldigt väl underbyggd och väldigt intressant, om fanfiction, litteratur, Harry Potter, fantasy och om Rowells gärning när hon tar sig an allt detta. Läs!

måndag 23 maj 2016

Sant

I’m still working out how the fuck to be a writer, and I’m three books and thirty-six years in now. I should like to be more regular in my habits and more functional in my output, but I would also like not to be crazy, and to be a millionaire, and to live in a world where all human beings have basic human rights and my taxes go to fund schools and free healthcare and abortions instead of drone strikes on children, so. We work with what we’ve got.

Härifrån.

Inte exakt överensstämmelse i alla detaljer, men PRINCIPEN, javisst.

söndag 8 maj 2016

Lilla Björka


En vecka med solsken, milda vårvindar, vitsippor, tofsvipa och tranor på fälten intill har jag och Jessica tillbringat i Elin Wägners Lilla Björka, i Bergs socken i småland.
Fabulöst.

Vi har pratat, skrivit, läst, diskuterat, redigerat och tänkt så att vi blivit helt utmattade. Även när vi FÖRSÖKTE vara lediga blev det att vi skrev. ”Nu tar vi kväll, om du riggar datorn för lite Sherlock där uppe, så diskar jag undan så länge” – vilket sedan resulterade i att den som skulle förbereda för filmkväll bara skrev lite till, och den som diskade och sen kom upp blev så sugen att hon också hämtade sin dator.

Vi har pausat för att laga mat, och äta på verandan, vi har pausat för att gå långpromenader och en gång cykla till lanthandeln i Tolg.
I övrigt har det varit arbetsintensivt och ljuvligt.

Jag har påbörjat redigeringen av det som fortfarande kan gå under namnet Digerdödsromanen (lovar återkomma när det finns en bra titel…), samt lustskrivit på nästa grej. Känner igen mina faser vid det här laget. I redigeringsfasen FLYR jag till annat skrivande. Så också nu.


Här satt Elin Wägner, i arbetsrummet på ovanvåningen. Nu har jag suttit precis där, skrivit med samma vy utanför, samma rum för ögonen. 


Också arbetsrummet. Idel vackra detaljer. 


Fönstret nedanför trappan. Varje eftermiddag detta ljusfenomen.


Vi sov i sängar som stått i prästgården i Tolg, där Elins morfar var präst. Teoretiskt möjligt, alltså, att hon någon gång legat i dessa järnsängar. Oavsett sov vi gott, med Elin vakande över oss. 



Verandan i söder. Lämplig för frukost, lunch, samtal, läsning, eftermiddagspauser i solen. 


Och sedan, allra sist: Elin och jag i arbetsrummet. 






söndag 1 maj 2016

… då var jag glad – och korgen tung. Men nu är korgen lätt.

I avdelningen gråtlåtar vill jag gärna dela den här med er. Målaren och Maria Pia, av Taube men här sjungen av Olle Adolphson.
Jag tycker väldigt mycket om den, men kan inte höra den utan att gråta åtminstone lite.
”Sen var det bara Nino kvar ...” – där ungefär.

torsdag 28 april 2016

Lilla Björka

På måndag far jag och Jessica till Småland. Närmare bestämt hit. Elin Wägners hus Lilla Björka, dit man kan vara lyckosam nog att få gemensamt stipendium. Vi ska vara där nästan en hel vecka. Skriva, läsa, prata, dricka champagne, promenera (eller jogga, om andan faller på!), läsa, skriva, prata. Sa jag prata? Skriva? Ni fattar.
Det kommer att bli ljuvligt.
Ganska många veckor nu, genom en hetsig och intensiv tid både på jobbet och hemma, har jag sett fram och sett fram och sett fram emot denna resa, denna vistelse. Denna TID. Så värdefull.
Och nu är det alldeles strax dags.

Jag tror att jag kan lova rapporter här, och/eller i diverse sociala medier.