torsdag 31 mars 2016

Organisatoriska nyheter

På ett årsmöte häromveckan valdes jag in som medlem (suppleant) av Författarcentrum Västs styrelse. Ännu lite osäker på exakt vad det kommer att innebära konkret, men det känns bra. Återkommer om jag har något intressant att rapportera.

tisdag 22 mars 2016

Blunda. Andas. Kasta sig ut.

Nu skickade jag manuset till förlaget.

lördag 19 mars 2016

Jag visste vad jag gjorde när jag döpte min blogg

De här två...



Närmar mig

Läst igenom manuset på papper. 192 sidor, en rejäl bibba. Satt i fredags och läste det sista, samt gjorde redigeringar i datorn. Fick den här känslan (och den är rätt så jäkla sällsynt faktiskt): Det här är nog faktiskt ganska BRA!
Otroligt skönt, även om det är en känsla som är svår att vila i. Men den fanns där. Jag läste min text och tyckte att jag såg den, kände den, kunde se den åtminstone (delvis) utifrån.
Håller fast vid det.
Nu är det faktiskt bara några scener mot slutet som ska skrivas klart och sys ihop. 

Snart, snart, ska jag skicka den där wordfilen till förlaget.
HEJA!
... och sen bryta ihop lite nervöst tills de har läst och hör av sig.
Jag vet: det är dumt. Sannolikheten att de säger nej är väl inte superhög. Men försök säga det till den lilla rösten i mitt huvud. TVIVLAR-rösten.

måndag 14 mars 2016

I would like her to be free

Please tell a story about a girl who gets away.”I would, even if I had to adapt one, even if I had to make one up just for her. “Gets away from what, though?”“From her fairy godmother. From the happy ending that isn’t really happy at all. Please have her get out and run off the page altogether, to somewhere secret where words like ‘happy’ and ‘good’ will never find her.”“You don’t want her to be happy and good?”“I’m not sure what’s really meant by happy and good. I would like her to be free. Now. Please begin.
White is for Witching, Helen Oyeyemi

Som så mycket annat ramlade jag över det här: havingbeenbreathedout

söndag 13 mars 2016

Hoppsan, ny liten besatthet...

Marvels Agent Carter har jag sörplat i mig de senaste kvällarna. Gillar det och håller tummarna för att det blir en tredje säsong.



Och så här utbrast jag på twitter, kanske både förutsägbart och oväntat.


onsdag 2 mars 2016

Fan

Min bloggheader utlovar ju fortfarande (indisk) film så jag får väl dela det som senast kommit i min väg då. Shahrukhs senaste/kommande/nya: Fan.



Alltså, mannen ÄR ju och LEVER ju sin egen kult, så att det kommer en film som handlar om det eller om honom själv, eller om myten, personan… är inte så konstigt. Jag har inte hängt med här riktigt, och jag har ingen trailer på engelska. Men.
Det jag vill dela är mest den där personen i filmen som är hans fan. Han ser så SJUKT läskig ut. Som Shahrukh men ändå inte som Shahrukh. Jag förstår ju att det är meningen, men… ÄR det han? Är det en mask? Datoreffekt? Shahrukh själv förnekar sig ju inte, alltså hans ansikte menar jag. Men den där andre? NÄSAN? Ögonen? Uuuh.
Känner (”känner”) jag honom rätt så spelar han förstås båda rollerna men HERREGUD så sjukt obehagligt det ser ut. Jag kan inte komma över det riktigt.

Intresseklubben antecknar. Men men.

tisdag 1 mars 2016

Läst i januari och februari

Ligger lite lågt med bloggandet, märker jag. Det får väl vara så.
Men här kommer en kort redogörelse för läsning under årets två första månader:


Januari
När döden gästar, Hagberg (200 s)
Gånglåt, Olofsson
Hermogenes gås, Colquhoun
Svarta havet, Davrichevy
Spådomen, Pleijel
Audacity, Crowder
Döden och alla hans vänner, Leandoer
Gudarna, Cullhed

Februari
Begravd jätte, Ishiguro
Den utvalde, Lowry
För vad sorg och smärta, Lundberg
(Samt drygt halva Black Dove white Raven av Wein).


Vet inte varför det blev så lite läst i februari? Eller jo. För att jag spelat Minecraft… Ähum. 

Rekommenderar gärna Elin Olofssons Gånglåt, om familjerelationer, avundsjuka, kärlek. I Gärningsberg, denna fantastiskt vitsiga omskrivning av Offerdal. 
Även Elin Cullheds Gudarna, som jag tyckte var fantastisk, befriande, skitbra rent ut sagt. Och Thom Lundbergs För vad sorg och smärta. Min språkhjärna gick på högvarv inför all romani i boken, men jag tyckte även mycket om berättelsen.