Vänner, romare, landsmän!

Funkar ju exakt likadant på svenska!

Ännu en besatthet

Fick tips om ett spel till telefon/platta under nyår, som jag sedan raskt/hetsigt/febrigt spelat mig igenom: Monument Valley.

M C Escher-inspirerade miljöer, omöjliga perspektiv, en tyst vit figur (Ida), svarta vankande och skränande kråkor, ändlösa trappor och broar och dörrar, utsökta miljöer.
Så vackert!

Alltihop passade mig perfekt, och jag har suttit nästan andlös och spelat.

Det finns inte mycket till plot, och inte mycket mer uppdrag än att ta sig fram. Hitta rätt knappar att stå på, rätt vred att vrida och reglage att skjuta (och så djupt i mig de där raspiga ljuden från Myst är nedlagda! Det finns ett svagt eko av det i detta: att undersöka och undersöka och gå fram och tillbaka tills lösningen uppenbaras) för att kunna ta sig vidare.

Den gula figuren där är Totem, en vän som dyker upp då och då, och kan hjälpa Ida att ta sig fram och vidare. Om jag inte redan visste att mitt hjärta fås att slå snabbare på de mest underliga vis skulle jag kanske förvånas av att det går att känna så starkt för en tyst fyrkantig figur. Men. Men! Den spänning och dramatik som ändå finns i detta mestadels meditativa kringvandrande, har med Totem att göra. Väldigt fint.

Och som allt annat finns det förstås fanart på internetz, som skaparna samlar ihop på en tumblr.

Nu sitter jag här och sörjer lite att jag spelat färdigt alla banorna ...

Igenkänning

Hittade en liten passage om skrivande på en tumblr som acafanmom länkade till. Stor igenkänning och fniss:

I feel like when you’re writing, organizing chapters and dialogue is easy
but jfc, the amount of time it takes to constantly keep people moving and make sure they’re in the right spaces and trying to come up with wording for it is always such a shock.

Like, fuck, I made you pick up a coffee cup, you need to put it down at some point. also I can’t remember what I dressed you in, can you push up your sleeves? I don’t remember if you even have your shirt on.
and YOU. YOU OVER THERE, you got out of your chair earlier, but did you come back yet? Are you coming back? Where did you even go and why’d you get up? Fuck, I can’t make you sit down again already, you just stood up, go…over there. go get more coffee. Did you bring your mug with you? fine. bring the pot to the table and—wait, wasn’t the coffee pot already over here? shit, hold on, I need to go back and re-read and re-write

Javisst, sådär är det! Jag brukar tänka att detta att få folk att GÅ GENOM ETT RUM kan vara det som får mig att slå pannan blodig mot … närmaste trubbigt objekt eller plan yta. Eller få dem att ÖPPNA MUNNEN och prata med varandra. Fy sjutton så slitigt.





(jfc för den icke bevandrade i internetslang ska utläsas som jesus fucking christ.)

SQUEEEEEEEEE

... som vi säger på svenska.

En första officiell bild från tredje säsongen av Sherlock (som kommer i england nån gång i början av 2014). Mitt hjärta! Mitt hjärta!

Mitt inre är fyllt av tumblr-versaler. Men jag har ingen tumblr, så detta får vara mitt expansionskärl för det som flödar över.

Jag Ger Mig Till Tåls.





(Extremt oseriöst att jag har en tagg för John Watson men faktiskt ingen för Sherlock. Hah. Säger väl vad det är jag är intresserad av. Ähm.)

Yup. Nope. Not our division.

Hittade den här. Tyckte det var passande på nåt vis.
Rätt så förtjust i den här "Keep calm etc"-postern som cirkulerar nätets olika kretsar. Den här tycks ha lite fel format, men jag förlåter den.

Locker room peptalk

Jamen det var väl PRECIS vad jag behövde: en blogg till!
Tekniskt sett dock: en tumblr. Och jag vet inte vad det ska bli av den, mer än att det är en rolig grej.

Kom gärna med förslag, inte bara på scener, utan gärna youtubeklipp ...
Jag VILL t.ex ha ett från A league of their own, men hittar inget bra. Help?