Äntligen!

Jag masade mig ut idag med min onda nacke/axel/rygg och gick in till stan. Besökte mysiga bokhandeln/cafét Lohrs pocket medmera vid Landala Torg. 

Ensamfika – inte dumt alls. 

Vid ett bord längre bort satt fyra studenter (Chalmers? Grundkurs i arkitektur eller nåt, tänkte jag först, men de kanske bara ska skapa och vara kreativa från start och inte läser sånt här? De verkade lite stora för att vara gymnasieelever bara, men de kan förstås ha varit treor från Hvitfeldtska) som pratade arkitekturhistoria. Allt från Doriska respektive Joniska kapitäler, via (den eventuella) skillnaden mellan Forum och Agora, över medeltiden (som skämtades bort som "några hundra år av kristet förtryck") till renässansen och säkert vidare. Fyra killar och en tjej, gissa vem som pratade minst. Den mörkhårige killen med brillor tycktes kunna allting. "Nämen, skillnaden mellan Forum och Agora var väl att Agora fanns det en stoa medan det på Forum fanns en basilika?" 

Jag log lite ner i mitt te och tänkte att jag har suttit precis så där och orerat, oräkneliga gånger. 

Och för mitt presentkort som nu är nästan exakt ett år gammalt (sedan jag, Ellen Mattson och Jessica Berglund pratade om våra böcker i bokhandeln) skaffade jag mig Duras Älskaren samt, och det är nu titeln på inlägget får sin payoff, den här: 

Som jag har suktat efter så länge. Den är slut på Adlibris (jag har haft den på bevakning). En bok som är fantasi, ren och skär fabuleringsglädje. Detaljrikedom, små anteckningar i kanten, teckningar och planscher, sidor med utvik (sjöormen är ett dubbelt uppslag, man viker ut sidorna åt båda hållen), korshänvisningar, litteraturtips ... jag älskar den! På det där sättet som jag älskade en del böcker jag läste när jag var liten. Oreserverat, passionerat, och med ett litet sting av sorg i hjärtat för att det inte är på riktigt. 

Jag tänker också då och då att jag ska skriva något sådant nångång. Fantasy för barn/ungdom. Det gäller bara att veta hur man ska använda sig av genren. Vi får väl se.