tisdag 29 januari 2013

Ett tips

för den som händelsevis kikar på mina bollywoodbrudar som då och då skiftar i marginalen här nere. Kolla in den här bloggen, eller tumblrn eller vad det kan vara: umbartha.
Fantastiska bilder, på mestadels 80-och 90-talsstjärnor.

Den där stilen de har, det finns något väldigt väldigt oskuldsfullt över det/dem tycker jag, trots smink och stil och hårspray och vad det kan vara. Men sexigheten uttrycks på ett ANNAT sätt än idag, tycker jag, när det är mycket mer avklätt och liksom ... fuktigt, och ganska annorlunda (porrigare? rätta mig gärna om om ni tycker jag har fel) poser jämfört med då, för att gestalta sexighet.
(det dyker upp nyare bilder också, på bloggen, och då syns skillnaden extra tydligt.)

Det är roligt/sorgligt att jämföra bilder på stjärnor som debuterade där på 80-/90-talet och är stora nu.
Här till exempel: Karisma Kapoor då och nu.




Karisma, Karisma, vad har hänt med dina snygga ögonbryn, och din lite truliga uppsyn?!

Jag lämnar resten åt er. 

fredag 11 januari 2013

Kupé nr. 6

Jag har läst (ut) en bok till. Hej vad det går.
Rosa Liksoms Kupé nr. 6 fick jag i ett bokpaket i höstas, efter löfte på bokmässan från en förlagsperson. Började på den då, läste typ två tredjedelar och sen hände nåt, som inte hade med boken att göra, utan den här läsovilligheten som kommit över mig.
Återfann boken häromdan, under sängen, och tog fram den nu ikväll. I ett huj var den utläst.
Och jag blev tvungen att äta lite saltgurka efteråt, för att behålla stämningen.

Det är verkligen ingen romantisk bild av varesig Sovjet eller Transsibiriska järnvägen, men jag blir så vansinnigt sugen på att äntligen göra slag i mina och A's planer att åka. I ett obevakat ögonblick köpte jag till och med LonelyPlanet-guiden.
Men hur göra med ett barn? Vänta tills han är lite större. Stor nog att själv uppskatta det, eller bara stor nog att uthärda?
Nå.

Det är en bok som rabblar, kan man säga. Beskrivningar, bilder, människor, intryck staplas och kontrasteras eller kompletterar. En och en halv sida, som mest, med bara den sortens uppräkning när tåget till sist rullar in i Mongoliet, och de lämnar Sovjet bakom sig (det är 80-tal). Det är fantastiskt! Utmattande. Ovanligt. Egensinnigt. Humoristiskt och ändå ofta väldigt svart. Det dricks vodka och pratas om horor och fittor, men ja, nej, grundtonen är ändå ... något annat. Jag gillar den. En liten, SNABB bok, både i att det inte egentligen tar särskilt lång tid att läsa, och för att den rör sig så snabbt, hoppar mellan bilder och sinneintryck, stämningslägen och andra stämningar, minnen.

Det finns hela tiden ett vagt NÅGOT i rörelse mellan huvudpersonen, Flickan (som är från Finland men studerar och bor i Moskva), och hennes medresenär. Hans försök (på fyllan) att få ligga med henne, hur han ångrar sig eller skäms eller glömmer. Ändå en sorts värme, samtal, underliga utflykter tillsammans när tåget står stilla på någon station.
Ofta blir stämningen drömsk, de färdas, stannar, äter, pratar med någon, det är kallt, snöar eller töar, de fryser, inget finns, allt är ett hopplock, fallfärdigt, grumligt, men ändå: det pågår, folk lever och rör sig, äter, älskar så gott de kan, kanske, hatar på lika vis.

Under läsningen har har tänkt: Jag är rädd för Ryssland, och jag har framkallat andra bilder som jag sett eller läst, jag har längtat efter tågresan, den stilla rörelsen genom något väldigt, ett landskap som är obevekligt.
När tåget rullar in i Mongoliet står det:
Flickan undrade hur hon kunde älska det här underliga landet, dess ödmjuka, anarkistiska, lydiga, upproriska, totalt likgiltiga, påhittiga, tålmodiga, fatalistiska, stolta, allvetande, hatfulla, sorgliga, glada, desperata, belåtna, undertryckta, älskande och anspråkslöst förnöjsamma folk. (s. 153)

torsdag 10 januari 2013

Varför vara lycklig när du kan vara normal?

Jag läste en bok idag! 
HerreminJE, det trodde jag väl aldrig. Se föregående inlägg om svacka etc. Men idag har jag varit hemma på vab med en tämligen pigg unge, som dock sov två och en halv timme på dagen. Och då läste jag. Två tredjedelar eller så av Jeanette Wintersons Varför vara lycklig när du kan vara normal? Och sen resten nu på kvällen.
Jag har sträckläst.
Jag har vikt sidor! (Och jag är ändå bibliotekarie. Men i min egen bok.)
Jag har instagrammat ett avsnitt.
Jag har fått kramp i bröstet och gråtandning.
Tårar i ögonen. 
Ett tag en känsla av att vilja luta huvudet mot kudden och storgråta, men så blev det inte.
Blivit varm i hjärtat.

Och läst och läst och läst. 

Så fint det är. Snabbt flödande och fritt löpande. Starkt och hoppfullt och svart och mörkt på samma gång. Mycket handlar om skrivande och litteratur och jäklar vilken kraft det finns där, vilken tilltro, och jag vill ta det till mig, jag vill minnas hennes formuleringar och hennes tankar. 

En bild där hon drömmer (eller inbillar sig?) att hon ligger på is, med en annan hon själv just nedanför, hand mot hand och mun mot mun, som fick mig att tänka på den där återkommande is/dödsfoto-temat hos P O Enquist. Fint.

Och Mrs Winterson, Elimförsamlingen, porslinet, maten och kölden och hur det kändes liksom som en annan tid, en uppväxt lång långt tidigare, och att läsa engelsk litteratur från A till Z, och passagerna om DDK och om kärleken. Att veta hur man älskar och att veta hur man kan bli älskad. 


onsdag 9 januari 2013

Mer postkolonialism påväg!














Adlibris ber om ursäkt, själv har jag knappt hunnit märka att det tagit tid. Gläder mig bara åt min ovana att klicka "bevaka" på en massa grejer jag ramlar över när jag surfar omkring. Sen ett tu tre så dyker det upp.
Mer postkolonialism, mmmm .....!

måndag 7 januari 2013

Om läsningens möda

Jag skulle vilja skriva nånting klokt som jag har tänkt men ibland känns det som att jag inte tänker alls. Lässvackan från ... ett varmt ställe ... har mig i sitt grepp och jag kommer inte loss. Jag vill, på ett plan. Men är samtidigt inte sugen. Som när man är jättehungrig men inte SUGEN på nånting. Är ni med? Det är väldigt väldigt irriterande. Måste nog hitta nåt riktigt skojigt som kan bli inkörsport till tyngre grejer.
Nu i det närmaste ska jag avsluta ett par ungdomsböcker inför bokprat för sjundeklasser, sen är jag fri. Vad vad vad?
Jamen, Ellen Mattsons senaste har jag inte läst (fast hon är en av mina favoriter, ju), jag har inte läst Springa med åror (fast jag blev så sugen efter att ha läst ungdomsboken med samma personer/händelser, 62 dagar), jag har inte läst Nina Björks senaste, eller Jeanette Winterson eller Målarens döttrar som bokcirkeln ska läsa(den har jag i och för sig läst en gång innan för längesen, men minns nästan inget). Och inte och inte och inte.
Det är ett sånt M O T S T Å N D.

Har ni några tips? Läspepp? Tvång? Schemaläggning?



lördag 5 januari 2013

Årskrönika 2012

Ålrajt. Året 2012 i bilder. Varning: Det handlar mer om semester och heminredning än om litteratur. Den senare gör sig så mycket sämre på bild, tycks det. Men ni får åtminstone se hur jag haft det.

Januari
Året började med död och begravning. En alldeles för ung, alldeles för levande människa. Begravning i Maglehems kyrka, jag fick gå ut med gnöligt barn efter halva. Tittade på kyrkan och skymningen på håll.


Februari


Jag var fortfarande föräldraledig. Gick med Ivan till Slottsskogen och hälsade på Gotlandsrussen. Livet en stilla lunk.

Mars
Jag började jobba.

Vi kollade på Vasaloppet vid frukostbordet.

Vi var på Åland, på litteraturdagarna i Mariehamn. Mariehamn såg ut lite som Jokkmokk och fick genast en plats i mitt hjärta.



April
Vi gjorde vår årliga påskresa. Detta årets bonus: äta påskmat och få textrespons!



Maj
Var bland annat i Skåne.

Träffade nyfikna grisar som var lite blandade med vildsvin.


Juni
Ivan fyllde ett år. Jag och Jessica åkte till Stockholm och såg Tribadernas natt på Stadsteatern. Briljant pjäs!



Jag och kollegan C. ordnade bok-kollo ihop med Alingsås bibliotek. Vacker plats, glada ungdomar, fantastiskt jobb!


Juli


Vi körde husbil till Bretagne och var där i en vecka i det här fina huset. Prima liv.


På tillbakavägen (och just på min födelsedag) besökte vi Verdun.


Det syns ju knappt på bilden, men alla gropar och sänkor i marken är efter granater. Jag ville kräkas och gråta och ändå var det något av det bästa jag gjort.


Vi kom hem, fick nycklarna till nya lägenheten och började renovera.


Vi flyttade. En studie i självförakt och inverterad fengshui.


Augusti

Var på bröllop i zebraklänning. 

September



Bokmässa. Det vanliga. Fast jag blev intervjuad i teve om "bibliotekariens roll" (i förhållande till böcker med ev kontroversiellt innehåll).

Oktober
Vi åkte på höstbröllop i glashytta.


 Och alldeles strax därefter till Berlin.



Jag satt och skrev bland annat på ett fik där teet serverades i dessa pyttesmå koppar. 


November
Vi kaklade!



December
Vi slog in bokpaket på jobbet och gjorde oss till:





Det sista vi gjorde innan vi for till skåne för att fira nyår var att tapetsera köket, och så var det klart!




Och medan allt detta pågick skrev jag en ny roman NÄSTAN färdig. Med rätt mycket luckor kvar gick romanen och jag in i det nya året. Fulla av hopp och pirr och jäklaranamma.