onsdag 13 januari 2010

Tack för tipset!

Så att säga. Fint att Elise tipsade om bloggen!
Nu får jag ju se till att ha bra saker att skriva också...

Men det landar ideligen böcker i vårt hem, så det ska väl inte vara något problem, tänker jag. På pendeln läser jag Müller, i soffan Schiefauer och i sängen ... ja, Müller där med faktiskt. (Idag hittade jag vad jag TROR är ett korrfel/felöversättning. Ett "henne" som jag tror ska vara "det" och syfta på hår. Men kan hår, i plural (?), heta sie på tyska? Hilfe!)

Och idag landade filmfestivalkatalogen i brevlådan, så nu blir det intensivläsning i ett par dar, innan biljettsläpp. Varje år försöker jag att se allt färre filmer (var uppe i 23 nåt år, det blir mastigt på en vecka...). Favoriter än så länge: Claire Denis nya, flickskola på 30-talet, tysk/pakistansk dok. om transsexuella män, nån indisk (men inte bollywoodfilmen, tror jag, den verkar kass!). 
Försöken att tolka katalogtexterna är ibland mödosamma. Vad tror ni, kära läsare, om detta: 
Det behärskade tempot alstrar tät dramatik och musiken rör sig organiskt in i de idéstarka scenerna. Flerbottnade känslolager, övernaturlighet, ypperligt skådespeleri och skarp dialog gör denna originella och genreöverskridande film till ett brett, atmosfärladdat konstverk. (s. 138)
Eh ...? "idéstarka scener"? betyder det "funkade på papper men inte på film"?  Och "flerbottnade känslolager", är inte det lite av en tautologi?
Nå. Filmen ifråga (The eclipse) har Iben Hjejle i en roll och det är NÄSTAN nog. Faktiskt. 

Idolfoto:


Uppdatering: Med att det "landar" böcker i hemmet menar jag förstås till 90% sånt jag bär hem från jobbet. Och sen kanske 10% är sånt jag köper. Jag är ju inte recensent, gubevars. 

2 kommentarer:

  1. Fantastisk filmbeskrivning! Det gäller att lära sig att tolka filmfestivalprogrammet, poetisk och vacker betyder troligen att ingenting händer. Mitt problem är tyvärr inte att det blivit för många filmer de senaste åren, snarare inga alls. Men i år så...

    SvaraRadera
  2. Det är aldrig försent att våga hoppas på att komma iväg på festival!
    Roligaste beskrivningarna av filmer var ändå Gunnar Bergdahls förr om åren. Till slut lärde jag mig att när han var entusiastisk tyckte jag nästan alltid att det var ... skit. Bra att veta!

    SvaraRadera