En kortis bara, jag ser ingen större anledning att djupdyka i den här boken. Samma anda som nummer ett, ett hejdlöst tempo, slukad på en dag och nu vill jag ha mer. Och liksom första boken avslutas nummer två med ett smakprovskapitel ur nästa bok, osäkert dock om den finns i pocket ännu, och NÅN jäkla måtta får det ju vara. Mitt adlibris-triggerfinger är osäkrat och jag ansvarar inte för vad jag tar mig för om jag hittar trean till salu.
Jösses.
Jag kan väl säga att jag gillar det, att mina invändningar är desamma som mot nummer ett och att jag hoppas att Drake inte kommer att ta hur många böcker som helst på sig för att komma fram dit han ska.
Några missar.
1: En snubbe avlider i smallpox, och uppstår sedan tillfälligt cirka hundra sidor senare, åtminstone nämnd i förbifarten.
2: Billy Bones får en smocka av Silver och går ner för räkning, men har på nästa sida rymt till blockhuset och måste jagas fram.
Hörrudu Mr Drake, gick det lite fort där?
Det är mycket kanoner och musköter och skjutande och laddande, det är en aning för mycket tarmar för min smak, men det går ju att hasta förbi just det. Silver själv har en mindre roll i den här, här är det Flint som står i centrum. Fullblodspsykopaten Joseph Flint.
Allt hopsytt och förpackat och upplagt för fortsättning.
Ett ps: nytt bästa uttryck för någon som är galen (om Ben Gunn, f ö): "anchored somewhere downwind of peculiar". Lovely!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar