The Lacuna

Tänkte ju att jag skulle skriva om Främlingen i huset, men måste skriva något annat först.

Via alltid intressanta Band of Thebes hittade jag Barbara Kingsolvers roman The Lacuna (som belönades med The Orange Prize nyligen). Köpte den i pocket och skrattade sedan lite för mig själv när bokpaketet anlände: den är nästan 700 sidor!

Nu har jag börjat läsa och jag är lite hög. Litterärt upphetsad. Uppslukad. Formligen älskar den och inser att 700 sidor inte kommer att räcka alls så länge som man hade kunnat tro.

Hennes språk! Fantastiskt vackra bilder, särskilda vändningar hela tiden, blixtskarpa iakttagelser av Mexico, av USA på 1930-talet, av en ung mans dagboksanteckningar. Just nu befinner sig den unge mannen, Harrison Shepherd, hos Frida Kahlo och Diego Rivera, han arbetar i deras hushåll. Det som sägs, det som inte sägs. Humorn, tiden, konst och politik. Åh, den här boken har allt jag kan önska. Ligger raklång på kökssoffan och skiter högaktningsfullt åt solskenet utanför (nå, det har faktiskt regnat halva dan) och tänker att det fanimig är fantastiskt att man kan få lov att ägna sitt liv åt litteratur! Att läsa sådana här fantastiska romaner, och att skriva!

Återkommer med all säkerhet när jag läst mer.