Don (2006)

Mer bollywood. Sånt jag ägnar mig åt utan hejd när jag är gräsänka. Igår efter träningen (så elegant den bestämda formen får det att låta som om jag tränar regelbundet!) köpte jag med mig indiskt från restaurang Bombay och placerade mig i soffan och såg på Don.

Den första bollywoodfilm som jag visade A, med tanken att en actionfilm skulle gå ner lättare än en kärlekshistoria. Tja, det gick väl sådär, men det gick i alla fall. Av nån anledning kände jag för att se om den. ("Nån anledning": jag ville ha nåt lätt, fartfyllt, snyggt, inte en av de där gråtfilmerna. Jag ville jäsa i soffan.)

Och Don är precis det: snygg, fartfylld, lite klurig (åtminstone första gången man ser den, nu kunde jag ägna mig åt att titta efter ledtrådar som läggs ut på vägen till upplösningen).

Filmen är baserad på sjuttiotalsfilmen Don, med Amitabh Bachchan i huvudrollen/huvudrollerna Don och Vijay. Här är det då Shahrukh som får den äran. Lite symboltyngt, eftersom det åtminstone av medierna regelbundet målas upp som något av en fight mellan Amitabh och Shahrukh om vem som verkligen är the King of Bollywood. De brukar förneka fight och osämja båda två, men skvallerpress är ju som skvallerpress är.

Don är, hur som helst, en (indisk) skurk som härjar i sydostasien, med bas i Malaysia. Paris, Kuala lumpur och Bombay susar förbi innan vi kommit halvvägs. Poliserna jagar Don, han jagar pengar och makt, storskurkarna jagar varandra ... Tja, det är som det brukar vara i den här typen av filmer. Snyggt koreograferat våld (som jag inte alls har så svårt för som knytnävarna och ljudeffekterna i t.ex KaranArjun, intressant (och nedslående) nog), biljakter, explosioner, sluga plotter och hemliga telefonsamtal till höger och vänster. Ett Bond-liknande soundtrack.

En bärande del av själva grundidén är att Don har en dubbelgångare som han inte känner till, den enkle mannen på gatan, Vijay:

Här upptagen med att fira Ganesha.

Efter att Don skadats i en biljakt och ligger bekvämt nersövd kontaktas Vijay av polischefen De Silva (Boman Irani) för att han ska agera Don och leda polisen till Dons whereabouts och hemliga hemliga information. Här nånstans anar man att De Silva själv har egna intressen i det hela, men inte vad (inte förrän den obligatoriska skurskscenen där De Silva pratar med sig själv och berättar om sina planer).

Så, ett byte äger rum efter att Vijay opererats för att få alla ärr och märken som Don har på kroppen, Vijay/Don återvänder till kumpanerna med "minnesförlust", som gradvis avtar. "I'm back!" utbrister han till slut och det påkallar förstås en fest.

Cue snygga jackan och Main Hoon Don:

... vilket jag tycker att ni ska jämföra med samma låt från första Don, 1978:

Tigermasken är humor!

Nå. The plot thickens. Alla har något att dölja och alla har något de vill ha, i de flesta fall är det senare någon av de andras död.

Så småningom är Vijay/Don och Roma (Priyanka Chopra*) på flykt undan både polisen (som, sedan De Silva är borta, inte alls tror att Vijay är Vijay och inte Don – och vad ska man tro?!) och Dons kumpaner (som inte gillar vare sig att Don låtsas vara nån annan än Don, eller att han läcker information till snuten).

Don/Vijay har druckit bhaang, lassi brygd med marijuanaextrakt, det är det som sätter igång det hela.

En otroligt välfunnen och rolig detalj som jag njuter av varje gång (hm, tja, jag kan ha sett den här filmen tre gånger nu, två och en halv i alla fall ...) är en scen där Don och hans närmaste man står och pratar i Dons walk-in-safe, med väggarna fyllda av hyllor med pengar, guld, asiatiska svärd och diverse konst. Bland annat Munchs Skriet. Ja, vem i hela världen skulle sno den, om inte Asiens mäktigaste superskurk?!

Jag skulle ju kunna avslöja själva twisten i plotten här, jag tror inte att sannolikheten för att mina kära läsare kommer att se Don är förfärligt stor, men det är så tråkigt med snuvningar på konfekten, inte sant? Filmen håller på det till det absoluta slutet, och sen får man tänka efter, hur var det nu? Klassiskt och rätt snyggt, och tydligen annorlunda än i den första Don.

Farhan Akhtar som skrivit och regisserat planerar en tvåa, jag vet inte hur långt de kommit men Shahrukh är ju självskriven som Don.

Och kom ihåg: Det är inte svårt att fånga Don, det är omöjligt! Don ko pakadna mushkil nahin, namumkin hai!

* Ja, det finns ju några kvinnor i filmen också, Priyanka Chopra och Ishaa Koppikar och Kareena Kapoor, men de har inte särskilt mycket att göra, mer än att flankera storskurken, då och då fightas om hans uppmärksamhet eller fightas med Don ... Antydda kärlekshistorier, men det är inte en film som lägger fokus där, och Don tycks också mer kåt än kär, om man säger så ... det andra tycks vara spel för gallerierna.

Blir det en tvåa lär vi väl få se både Ishaa och Priyanka igen. Ingen av dem är nån favvo, synd att Kareenas karaktär görs av med (kan man säga så?) redan i början!