Hon har inte slutat.
Just nu: redigering, respons i olika omgångar, vila, väntan. A läser just nu. K har läst – i eftermiddag ska jag få höra vad hon tycker. Hon är en av de duktigaste läsarna, en i den där innersta kretsen av läsare vars läsningar och åsikter jag lägger allra störst vikt vid. Detta är första gången hon kommer in såhär sent i ett projekt, det ska bli otroligt spännande att få hennes läsning, hennes blick, hennes analys. Ja, det kommer att pirra i magen när jag traskar bort till Majorna sedan. Yay!
Och så finns det en annan ännu mycket vag grej/text/idé som gror och bökar lite i sin håla. Jag har ju alltid tänkt om mig själv att jag bara skriver EN SAK I TAGET. Och det gör jag väl, i den bemärkelsen att jag fokuserar på en sak i taget. Men det har blivit tydligt för mig att jag kan – och kanske till och med gillar att – fundera över flera saker på samma gång. Flera idéer, alltså. Texter.
Så medan det där som tydligen är en roman nu och som tydligen är eller åtminstone så sakteliga blir något, redigeras och arbetas med och knådas om, så kan jag också tänka på annat. Växelverkan. Även om detta andra än så länge är bara mycket vagt, mycket ospecifikt och än så länge motsäger sig varje försök att bli kategoriserat. Mest, tror jag, för att jag ännu inte ens riktigt vet vad jag vill med det.
Jag fick en kick av på samma gång inspiration och angst när vi såg Conte d'Amour i Berlin. Tanken: Såhär måste man uttrycka sig om kärlek! Såhär måste det göras! och samtidigt: Åh, men jag skulle ALDRIG kunna ...
I rättvisans namn får jag väl ge mig själv att det är svårt att jämföra skrivandet, mitt skrivande, med en experimentell pjäs/performance. Kanske. Att vi faktiskt vill lite olika saker.
Det svåra i att då ta fasta på den inspirerande delen av den där kicken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar