Berlin, femte och sjätte dagen

Fredagen var alltså teaterpremiären: Conte d'Amour på Ballhaus Ost. Och vilken premiär! Vilken pjäs/föreställning/installation! Jag vet inte riktigt hur och vad jag ska skriva om det för att göra det rättvisa, för att sammanfatta, för att försöka förmedla.

Det handlar om Fritzl och hans källarfamilj. Det handlar om makt, om män och manlighet, om patriarkat och ägande. Det handlar om den vite mannen. Om underkastelse, att vara offer eller inte. Att alla var offer? Och genom allt, under eller över allt detta handlar det om kärlek. Vår bild av romantisk kärlek, vad det är och vad det kan vara.

Två timmar och femtio minuter ungefär, gripande, fängslande, bitvis roligt men en hemsk rolighet. "Ärtze ohne Grenzen" (Läkare utan gränser) har aldrig haft en så otäck klang ...

Jag tyckte att det var fantastiskt.

Och soundtracket, de invävda låtarna som sjöngs inemellan handlade alla om kärlek och aldrig har de där orden framstått så tydliga: vad det är för bild som målas upp. Sista låten var Wicked game, och då satt jag blick stilla och helt fängslad. Textraderna speglade mot vad vi just sett gestaltas på scen.

The world was on fire and no one could save me but you.
It's strange what desire will make foolish people do.
I never dreamed that I'd meet somebody like you.
And I never dreamed that I'd lose somebody like you.

No, I don't want to fall in love (This world is only gonna break your heart)
No, I don't want to fall in love (This world is only gonna break your heart)
With you (This world is only gonna break your heart)

What a wicked game to play, to make me feel this way.
What a wicked thing to do, to let me dream of you.
What a wicked thing to say, you never felt this way.
What a wicked thing to do, to make me dream of you and,

I want to fall in love (This world is only gonna break your heart)
No, I want to fall in love (This world is only gonna break your heart)
With you.

Nobody loves no one.

Perfekt. Smärtsamt. Träffande.

Efter detta var det sju timmars efterfest. Hemgång i ljus och regn vid halv sex på morgonen, med koltrasten åter drillande.

Sjätte dagen följaktligen ganska långsam. Storartad frukost på Café Gagarin och sedan häng där i flera timmar, jag och A och T. Utanför regn och regn men utslagna kastanjer och koltrast.

Jag läste ut Silver för att kunna dissa den, därefter litegrann i Goodbye to Berlin.

A började läsa mitt manus. Hann en liten bit. Verkar som att jag får bättre kritik av honom nu än sist han läste. En rörelse åt rätt håll, alltså.

Jag har ett par bilder som jag ville lägga upp här men datorn och telefonen verkar inte vilja prata med varandra just idag. Nåväl. Tschüßi! (som dom säger)