Galopp + utfärd

Eller i omvänd ordning: utfärd + galopp. För resan var det främsta, både i tid och i trevnad. Jag och S. i bilen, med samtal och sol och så småningom Skåne. Galoppen var dagens tipptopp, dagens prick över i:et etc. Fantastiskt!

Det gick så fort, det var så fint. Jag insåg att jag kan titta på hästar nästan hur mycket som helst. jag tröttnar inte. Vad är grejen med dessa djur?!

Tre lopp fick vi se, fastän bara ett var det "riktiga". Vi satte våra pengar på Viejo Perro, Moon Life och Scat. Moon Life kom in som tvåa, och av våra satsade pengar fick vi igen hälften, vilket kändes rätt fantastiskt med tanke på vår spel-erfarenhet.

Vi iakttog spelande gubbar i restaurangen, betraktade arkitekturen, tittade på ett travlopp från Solvalla medan vi fikade, listade så småningom ut hur man skulle bete sig för att stsa pengar. Stod länge och läste resultatlistor från tidigare lopp: hästnamnen!

Jag med kamera och S. med kikare

Sedan stod vi i solskenet uppe på en liten läktare (å, men det hade förstås varit mer romantiskt med 40-tal: vita kostymer, hattar, pressveck, korgstolar, kikare (fast det hade jag!), drinkar ...[föreställ er här en lite ironisk rullning med ögonen]). Vi spanade på hästarna som först leddes runt i ledvolt och sedan, när jockeyerna suttit upp, en i taget släpptes iväg i galopp bort till startområdet.

Bilen med startboxarna som körde fram. Högtalarrösten: en minut kvar till start. Vi turades om att spana i kikaren på hästarna som skrittade runt och en i taget makades in i startboxarna (ja, vad är grejen med att det tog så lång tid? Motstånd hos hästarna? Urgamla traditioner?).

Starten gick, jag hade kameran redo men ville ju TITTA också, och LYSSNA. Solen, gruset, den tätt sammanhållna gruppen av hästar med jockeyerna halvt stående. Färgerna, ljuden, och att det var så svårt att hinna med. Ett drygt varv, och sedan var det över. Svisch.

Viejo Perro närmast kameran i täte, med röd huva.

Men vi stannade kvar och tittade på ponnygalopp, med små hästar och ännu mindre ryttare (kan de ha varit i tolvårsåldern ungefär?). Och också det var roligt, även om kraften och farten och allt var lite mindre än första loppet.

Spåren efteråt.

Därpå: Malmö, i långsamt tempo rakt igenom centrum. Och jag insåg att jag nog inte kört längs just Amiralsgatan sedan jag bodde i Malmö, och kanske ännu mer specifikt: sedan jag övningskörde där. DET är min relation till bilkörning i Malmö. Å Folkets park, å Konsum, å Bergsgatan, å antikvariaten! Å stadsbiblioteket och parkerna och havet, å ribban!

Jahaja, lite Malmöromantik sådär mitt på söndagen. Annars brukar jag vara rätt förhärdad mot den, av nån anledning. Alltså, jag GILLAR ju Malmö, men det är så vanligt förekommande med den där romantiseringen, och ALLA har ju bott i Malmö (på Möllan, också, vid Folkets park, på nån av gatorna med skånska ortsnamn, alltid), så det går liksom inflation i det.

Nu började det här handla om nåt annat än vad det började med.

Ålrajt.

Idag fyller bloggen ett år, heja mig! Jag vet inte vad jag hade för idé om det hela när jag började för ett år sen, men i ljuset av det senaste året så tycker jag att det funkar rätt bra. Tid som förut lades på annat läggs nu här. Jag gillar det. Och eftersom jag inte kollar statistiken så har jag bara ett litet hum om att ni finns där ute, kära läsare.