När nu både jag och A. läst Försoning så kollade vi på filmen.Men oj oj, vad tråkigt det var. Dålig idé!
Det är en väldigt trogen filmatisering, vilket i det här fallet innebar att filmen blivit liksom litterär, istället för filmisk*. Och att viktiga skeenden från romanen var med, men avhandlades väldigt väldigt snabbt och helt utan något av det djup som finns i romanen. En blick, en rörelse, men liksom pliktskyldigt utförda och redovisade.
Trååååkigt!
Dessutom är det – konstaterade jag i soffan – nästan omöjligt att se filmen efter att ha läst boken, ha läst slutet, ha tänkt och känt och gråtit lite. Ingenting på vägen dit blev nu riktigt engagerande, och inte heller själva slutet (där vi, tack så mycket, dränktes i en BERÄTTELSE ord för ord om vad vi förväntades känna).
Inser nu när jag skriver att jag faktiskt var missnöjd med nästan allt. Och ja: "missnöjd", eftersom jag
1) hade låga förväntingar = misstrodde från första början
2) såg det hela som lite av ett prov – skulle filmen lyckas förmedla det som boken gjorde? (dömt att misslyckas)
Nä, det här blev ju verkligen en diss, rakt av. Se för allt i världen den här filmen, läs boken istället! Har du redan sett filmen? Läs boken!
Du som sett filmen (och kanske möjligen inte läst boken) – vad tyckte du? Jag tycker mig minnas fina recensioner när filmen kom, vad är det som är bra hos den, om man ser den i egen rätt?
* Den skulle ha brett på, den borde inte ha försökt följa boken så troget, den borde ha tillfört sådant som film gör bättre än litteratur: att visa hur det ser ut. Att bara använda sig av nästan exakt samma scener som i boken – men utan litteraturens möjlighet att skildra tankar, känslor, subtila skiftningar – räcker helt enkelt inte.
A. sade efteråt att han trodde filmen skulle ha blivit bättre i riktig Hollywood-stylee, om säg teamet bakom Forrest Gump gjort den. jag vet inte riktigt om jag tror på det, men en ANNAN film skulle det ju ha blivit.
Jag som inte ens har läst boken, men sett filmen, blev mäkta besviken, för jag hade hört så många lovord om båda, även filmen, faktiskt: men jag tyckte att den var fruktansvärt ointressant! Alltså, jag gillar verkligen Keira Knightley, tycker att hon är en fantastisk skådespelare, men filmen var så DÖD. Ingenting i den engagerade mig.
SvaraRaderaÅ vad skönt att höra! Lätt att tänka att allt missnöje var pga att jag läst boken, men DÖD var faktiskt precis vad jag tyckte att den var.
SvaraRaderaMcEwan är en stor favorit och Atonement kanske hans allra bästa. Men jag tyckte att filmen var bra ändå. Så länge unga Briony är med tycker jag att den är riktigt bra och inte alls död. Och den som vill ha filmisk film måste ju gilla den jättelånga obrutna tagningen från Dunkirk, "one of the great takes in film history", tycker Roger Ebert.
SvaraRaderaDet har blivit en del McEwanfilmatiseringar, alla intressanta och gjorda av synnerligen kapabla filmmakare, men det här är den bästa hittills, tycker jag.