Äntligen!

Jag vet att jag säger det varje gång, men varje gång menar jag det också och den här gången menar jag det mer än någonsin: nu har vi gjort vårt bästa nummer NÅGONSIN! 

Igår, efter lite om och men och telefonsamtal för att jaga en budkille i en bil nånstans, kom 12 fina vita lådor hem till mig, med nya numret av Fantasin. 

Helt ofattbart.

Jag blev lite gråtfärdig av lycka när jag skar upp den första kartongen och höll det 112 sidor tjocka numret i min hand. Så fint, så fint! Och så BRA! 

Ett tag där, i december, kändes det otroligt avlägset att vi någonsin skulle få ihop numret, få ut det, få se det i verkligheten. Men nu är det här! Vår bäbis, som det tagit oss så lång tid att koncipiera och klämma fram. 

Snart ska vi göra utskick till alla prenumeranter som troligen gett upp hoppet om oss, vi ska betala våra skribenter, vi ska trava runt och lämna tidskriften till våra försäljare. Allt det där som faktiskt är rätt trevligt att göra, särskilt när man är så stolt över numret att man vill spricka. 

Varje gång tänker jag samma sak: det ÄR faktiskt en tidskrift, det är en av Sveriges kulturtidskrifter, och det är vi som gör den. Den finns på riktigt. Det är en känsla som inte blir mindre för att vi hållit på sedan 2005, som inte ett dugg förminskas för varje nummer som kommer, snarare tvärtom. För varje nytt nummer som vi lyckas göra växer känslan: Fantasin finns, på riktigt, den fortsätter att finnas. 

Heja oss! 

Det där som föddes i Jessicas lya i Gamlestan 2004 blev på riktigt, det ÄR på riktigt och nu har vi gjort det igen!