söndag 28 mars 2010

Schreiben schreiben schreiben

Nå. Alltså.
Jag stångas med texten. Jag knådar. Jag bökar och gräver och grymtar.
Jag försöker att ge mig själv tid och ro att inte vara effektiv. Jag letar efter ingångar. Men nu har jag ju också Annie Lamotts strålande devis SHITTY FIRST DRAFT fasttejpad på datorn.
Andas djupt, lägg händerna mot tangentbordet och SKRIV. Det är det vi på fackspråk kallar att blaja. Och efter en stunds blajande kan det lätta lite (i alla fall frustrationen). Dag två kanske något öppnar sig, en liten liten springa. Dag tre, vem vet?!
Jag återvänder gång på gång till flödet. Flödesskriva dialog, särskilt, är både segt och svårt och roligt. Vad som helst dyker upp. Påfallande ofta är jag dock inte lika sträng mot mig själv som jag är mot mina skrivarelever som ALLTID utan undantag blir utsatta för att prova flödesskrivning. Man FÅR inte stanna upp, det är ju för fasen regel nummer ett, eller kanske den enda regeln, faktiskt. Men vad gör jag själv? Jag lyfter händerna, jag stirrar ut i luften, jag skakar på huvudet, jag suckar och pustar och puffar. Inte bra, inte bra alls.

Jag SKA in i den jäkla texten, det finns ingen annan väg! In in in. Jag kan sitta och skrolla och peta hur mycket som helst, men det är SKRIVA jag ska, förr eller senare. Också när jag har en idé om vad som ska göras eller till och med hur, så tar det emot.
Gång på gång denna enkla men frustrerande insikt: att tänka ut något är inte på långa vägar samma sak som att göra det, att genomföra det, att skriva det. Tankarna är inte text.

1 kommentar:

  1. Eskil Malmberg29 mars 2010 15:14

    det är som ett bröd, betydligt mindre långvarigt, ska bli gott, knåda, knåda, knåda, men handen ska va lätt; jag ser mycket fram emot att få se ditt nästa steg/eskil

    SvaraRadera