Vansinnigt intressant läsning! Om kapital och gods och slott, om fideikommiss och bisarrt kringående av lagar och arvsregler. Om att bokstavligt talat plöja ner sina pengar i jord.
Hans iakttagelser av hur de talar, klär sig, rör sig. Träffsäkra milt humoristiska beskrivningar av godsherrarna som kliver omkring på sina ägor.
Att de tycks leva i ett annat samhälle än det här vanliga, det här som jag ser varje dag (och som förstås rätt många inte tycker är ett dugg "det vanliga"!). Så många skikt och skiftningar det finns, så många olika kretsar och så många olika sorters folk, som aldrig möts, som aldrig är ens i närheten av att mötas.
En bisarr liten passage om paret på ett av storgodsen (i Skåne tror jag, kanske är det Trolle-Wachtmeister?) som har personal som de inte duar utan tilltalar med förnamn, för att slippa en närhet de inte vill ha. Ja, just så. Alltså, det där med folk och folk. Verkligen. Detta är på 2000-talet alltså.
Med A. som är uppvuxen på en liten lucka i Stjärnswärds mark, hans berättelser om slottet och familjen där, allt från att kollektivet Amerika startades på sent 60-tal – och vad tyckte slottsägarna om det? – och vidare framåt. Med mina egna minnen av en sommar, av att varje dimmig morgon köra moppen längs allén mot slottet, svänga av och passera storgods, ännu ett slott, en väg (enligt uppgift) byggd av ryska krigsfångar för längesedan, och sedan hamna på (sommar)jobbet på äldreboendet. En eftermiddag hängde sig kedjan och jag fick leda moppehelvetet hela vägen från sågverket och hem. Genom allén som aldrig verkat mer oändlig. Och med slottet i ryggen: formklippta (buxboms-?) buskar, änder i dammen och tornens spegling där i det grönskiftande vattnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar