Dels är jag ju som jag är och dels vet jag vid det här laget i alla fall ganska väl vad det var för en sorts roman jag debuterade med, så jag blir glad för ord som tung (om boken) och svårtillgänglig (om Emma) – det senare tycker jag särskilt mycket om! Hon är inte, ska inte vara lätt att älska. Eller, jo, kanske det, men svårtillgänglig tror jag absolut!
Fina ord:
Det blir så oerhört tydligt i Boardys roman vad som är särskilt med ”förr i tiden”. Människorna var inte annorlunda och inte deras förmåga att drömma och känna heller men det fanns få vägar bort eller framåt för de flesta. Emma har få chanser att välja annorlunda och hon förväntas nöja sig.
Det är så jag tänker också, om Emma: detta är inte en människa som nödvändigtvis blev galen eller sjuk, detta är en människa som inte hade utrymme att bryta ihop, som inte hade utrymme varken att drömma eller förtvivla helt och hållet, utan ständigt begränsades av sin tid och sin plats. Och när hon väl bröt ihop fanns det inget skyddsnät över huvud taget omkring henne.
Kul att du du hittade något nytt i min recension och att vi tänker lika om Emma och hennes verklighet. Jag var lite osäker när jag skrev recensionen om det verkligen framgick att jag tyckte väldigt mycket om boken men det gjorde (och gör - jag umgås fortfarande med Emma och tänker på henne och hennes familj) jag i alla fall.
SvaraRaderaDet framgick! Man behöver ju inte bre på ... :-) där fanns en fin grundton som jag tolkade som att du gillat boken.
SvaraRadera