Hela dagen jämngrå med strilande regn. Så plötsligt hände något utanför fönstret, jag tittade upp och himlen var rosa. Ett ögonblick bara (länge nog att låta sig fotograferas), sedan stängdes molntäcket igen och himlen gjorde plats för skymningen. Nu är det redan mörkt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Visst var det otroligt vackert.
SvaraRaderaJag och P var faktiskt lite rädda för att det var utomjordingar och att det alltså bara var att säga tack och hej...
Fint
SvaraRaderaNu när novemberhimlen glöder vågar man förresten kanske kasta ut en försiktig fråga om hur det går med Fantasin?
Man vågar fråga! Det kommer ett nummer, ett apatjockt fyrdubbelnummer om SPRÅK. Det är på gång, men (som vanligt?) drar allting i slutskedet ut på tiden.
SvaraRadera