måndag 17 augusti 2009

Till försvar för gallringen

I kommentarerna till ett inlägg hos bernur diskuteras bibliotek och gallrade böcker (apropå Malmö stadsbibliotek), och den där kommentarstråden fick mig att tänka ännu lite mer på saker som jag ändå tänkt på när jag själv varit med och gallrat. 

De första tankarna är skarpa och arga:
Vi måste ju gallra! Eller ska vi sluta köpa in böcker? Vem vill ha bibliotek som är lagerlokaler? Det är också omöjligt att behålla ALLT i väntan på att någon kanske skriver en bok om X eller publicerar X:s brev eller att X får ett fint pris eller eller eller –
Man kan säga att litteraturen inte är en färskvara och heller inte ska behandlas som en sådan. Det är gott nog. BÖCKER däremot, är färskvaror. Särskilt böcker i omlopp. Vem vill låna hem en nersnorad, nerspilld, trasig, sliten bok, om det så är favoritförfattaren eller Nobelpristagaren eller Det Udda Författarskapet? Böcker slits och de tar slut i handeln (som vi har slitit vårt hår över klassiker (i både vid och snäv bemärkelse) som helt enkelt inte går att köpa längre!). 

Jag arbetar på ett litet filialbibliotek och det skulle vara vansinne att "ha allt". Vå poesiavdelning, t.ex. (som mitt hjärta blöder för) för en mycket tynande tillvaro. Någon gång lånas en Tranströmer, möjligen en Boye (knopparna fortsätter förvisso att brista, vår efter vår), Bruno K är förstås efterfrågad. Vi köpte in Södergrans samlade för att det fattades (mig). Men i övrigt? Det är klart att jag önskar att det var motiverat att också ett litet bibliotek hade "allt", men det är inte meningsfullt. Ska de står där då, för att en dag någon kanske ska komma in och fråga efter dem och vi jublande kan svara "Javisst, den har vi!" och småspringa bort till hyllan?

Att angripa skyltning med böckernas framsidor ut (genom argumentationen Så gör ju bokhandlarna - det kan aldrig vara bra! Kommersialism lång väg! Usch!) gör mig faktiskt bara trött. Jag vet inte för vem det är man ska ha bibliotek (en del verkar ju onekligen hellre vilja ha magasin med egen nyckel), men så mycket beröm och positiva omdömen som vi fått efter att vi börjat skylta allt mer och "fronta" upp böckerna - det har jag aldrig varit med om! Vi vill ju att böckerna ska hitta läsare, att läsarna ska hitta böcker, det är därför vi ställer dem med framsidan utåt, det är därför vi hellre har hyllor med luft än hyllor som är fullproppade. (Men visst: ge oss större lokaler, ge oss fler hyllor, ge oss större bokanslag!)

Och ja, det medges, jag skrev (tillsammans med Z.) magisteruppsats vid BHS (där utbildningen f ö inte alls heter "något med media och kommunikation", utan Biblioteks- och Informationsvetenskap) om att vi saknade undervisning i litteraturförmedling. 
Men om det verkligen är ett problem att Bibliotekshögskolorna inte undervisar i litteraturvetenskap kan diskuteras. Ska alla bibliotekarier (bara) vara bra på skönlitteratur? Vem ska ha fackkunskap inom matematik, naturvetenskap, musik, pedagogik, psykologi? De 80 högskolepoäng (före Bologna) som återstår för en examen utanför "80 poäng i huvudämnet" kan man ju lämpligen ägna sig åt litteraturvetenskap  om man är intresserad (det har jag gjort, plus två terminer Nordiska språk/svenska). 
Bristen på undervisning i litteraturförmedling är förvisso allvarligare. 

Jag blir trött på att bibliotek behandlas som nån sorts arkiv, som lagerlokaler för böcker och författarskap. Bibliotek är levande platser. Är det inte det vi vill?

Därmed inte sagt att – men jag har faktiskt ingen lust att lägga in en massa brasklappar och "Men jag tycker givetvis inte att...". 

4 kommentarer:

  1. Huvudet på spiken!
    //Britta på biblioteket som gallrade ut 40% för ett par år sedan...

    SvaraRadera
  2. Du har övertygat mig. Kanske inte om att Malmö gör rätt men om att frågeställningen är svår. Klart är hursomhelst att de gör bäst i att ha en bra motivering för sin restaurang.

    Själv vill jag ha ryggarna utåt. Jag är läskunnig och vill glida utmed böckerna med blicken. Jag tycker det hör till bibliotekets största charm att man plötsligt kan få ett uppslag, gå bort och kika och jo: där ligger en gammal återinbunden delfinseriebok av Hemingway inklämd.

    Men nu är jag knappast den främsta målgruppen. Jag är vad man kan kalla biblioteksvan. Numera kallar jag mig till och med bibliotekarie. Det kan säkert finnas många människor som föredrar att se framsidor. Om inte annat kan det vara praktiskt för besökande skolelever som snabbt vill hitta böcker om fotboll.

    Samtidigt kan man fråga sig vilka man ska driva biblioteket för - de som är där eller de som inte är där? Det är en knepig fråga som kan vändas många gånger. De som inte är där medför ju dock problemet att de inte uttrycker sina åsikter - och att anpassningen därmed måste ske "på känn". Biblioteken får regelbundet för sig att man ska "locka nya grupper" genom olika förändringar. Ibland blir det bra. Ibland blir det dåligt men framförallt är det en motivering som man inte kan protestera mot.

    För min egen del, på mitt lilla bibliotek, upplever jag inte att "frontarna" utlånas i högre grad än de böcker som står med ryggen ut.

    Det som gör mig mest orolig i magen är väl ändå den generella utvecklingen vad gäller bokdistributionen. Akademibokhandeln slänger ut böckerna med motiveringen att de inte är några bibliotek. Biblioteken slänger för att hänga med i utvecklingen. Vem ska hålla liv i bokbranschen egentligen? På mitt närbibliotek skulle det rymmmas högst ett hundratal skönlitterära vuxenböcker, ställda med framsidan ut. Vilka ska det vara?

    (Det går f ö på kollisionskurs med den senaste stora trenden inom förvärv: skaffa löjligt många ex av populära böcker. Möjligen skulle man kunna lösa detta genom en halvåtergång till stängda hyllor. Ha ett ex av Camilla Läckberg (eller en trave tillgodokort) ute i lokalen och resten i en kartong bakom disken. Lite grann som man köper cigaretter i många matbutiker.)

    Knepigt detta, som sagt.

    U.J.

    SvaraRadera
  3. hm.. nu halvpudlar bibliotekschefen och berättar att media missförstått: det är bara äldre facklitteratur som rensas ut.

    Vilket fortfarande inte känns oproblematiskt (om än nödvändigt och grunden för en någorlunda vettig gallringsprincip) men väl delvis är en annan fråga.

    U.J.

    SvaraRadera
  4. Hej Elin!
    Nu kommenterar jag några veckor för sent, men jag ville bara säga att det här var ett väldigt bra inlägg! Min uppfattning är att människor som inte har jobbat på bibliotek inte förstår gallringens ädla konst.

    Och så lite fakta: Det finns numera kvälls- och distanskurser i litteraturförmedling och litterära genrer på BHS. Bra tillval för blivande bibliotekarier som vill lära sig mer. Dessutom med fantastiska, bildade och trevliga lärare. :D
    Vänliga hälsningar
    Linnéa

    SvaraRadera