Doris Lessing

Läser Doris Lessings Det femte barnet.

Kan inte läsa den på kvällarna, den är för otäck. Läser den på pendeln till och från jobbet. Så fruktansvärd och bra den är! Hennes språk är som inget annat. Rakt, naket, icke-gestaltande, men ändå alltid med ytterligare bottnar. Jag slits itu!

Slet blicken från boken idag, stirrade genom tågfönstret och tänkte "Det här som jag känner nu, det måste vara FASA!"

Kanske läser jag ut den på väg hem idag.

Uppdatering: 

Ja, jag läste ut den. Slutet var hastigt, jag var rädd för vad som komma skulle och läste snabbt. Men det var inte som jag föreställt mig. 

Nå: vilken bok! Vilket språk. Vilken bekantskap, denna Lessing. Min favorit av de böcker jag läst är Den femte sanningen (The Golden Notebook) som en av mina bokcirklar läste för något år sedan. En bok som tar ett stort grepp om feminism, kommunism, kolonialism, efterkrigstid, relationer, skrivande... Många nivåer i fiktionen. Och jag tycker att det är oupphörligt intressant.