Förbjudna ord

För elva år sedan började jag på skrivarlinjen på Skurups folkhögskola i skåne  – en episk början på ett blogginlägg! Då var jag mycket, för att inte säga enormt mottaglig för regler och dogmer i skrivandet. Jag ville ju veta Hur Man Gjorde! Vad som var Rätt eller Fel. Jag sög i mig alla råd och uppmaningar, och det tog ganska lång tid sedan, efter de där två åren, att leta mig fram till vad jag egentligen tyckte  – hur JAG ville förhålla mig till språket och skrivandet. 

Detta som bakgrund till nedanstående.

Bland oss i klassen utkristalliserade sig genom alla textsamtal och diskussioner efter ett tag vissa ord som definierades som hatobjekt (och andra, som tex Pregnant, som höjdes till skyarna). Ett var av någon anledning cigarett, eller kanske snarare grejen att tända en cigarett i en text. Ett annat var Plötsligt (som jag forfarande knappt kan använda utan att känna mig skyldig). Ett tredje var Fosterställning. 

Den yttersta av förkastliga meningar att skriva alltså: "Plötsligt lade hon sig i forsterställning och tände en cigarett."

Fortfarande, elva år senare, kan jag inte läsa ordet fosterställning i Anneli Jordahls bok om Ellen Key utan att reagera. Blicken hoppar till, jag tänker usch!  och det skär faktiskt i mig. Jag blir liggande en stund med boken på magen och funderar över hur mycket av den där reaktionen som är präglad in i mig och hur mycket som är att fosterställning faktiskt ÄR ett lite slappt ord, en konstruktion i sig själv, något att ta till.