Äntligen börjat läsa Maja Lundgrens Myggor och tigrar, hundra år för sent. Eller: aldrig för sent, men långt efter alla andra. Höll på att kämpa mig igenom två olika bokcirkelböcker som aldrig tog fart utan tillslut bara enhälligt tråkade ut mig (Oates Dödgrävarens dotter samt Roths Konspirationen mot Amerika). Således i starkt behov av något levande, fartfyllt, gripande, intressant. Och här!
Vännen/kollegan/älsklingen Klara Bengtsson skrev en briljant recension av den i ord & bild, som jag läste och gillade skarpt, utan att ha mer än en medieuppbådsuppfattning om innehållet i själva boken.
Men nu: jag sugs rakt in i boken, i hennes värld och tankar. Fantastiskt! Hoppas att artiklar etc ligger kvar på nätet så att jag kan rekapitulera stormen lite efteråt.
men å nej! var oates tråkig?! jag tänkte börja läsa den i dagarna! vi måste styra upp cirkeln snarast!
SvaraRaderajag tror att det fortfarande finns ganska mycket material kvar! läste den också efter och då fanns det massor!
Hmmm, jag fastnar inte i den bara, men den kanske tar sig... Eller så hade jag trissat upp mina förväntningar för mycket. Lätt hänt. Jag VILL ju liksom älska allt som hon skriver, men det är nog omöjligt. Förstås... Cirkel: ja!
SvaraRadera