Litterär trend: korpar och kråkor?

Jag kollar den här listan över ungdomslitteratur, hos New York Public Library, och tycker mig urskilja en trend ...

Får väl även inkludera denna: 

UPPDATERING:
Även dessa måste ju komma med på listan! (Urban tipsade om den första)

Just nu.

Datorrelaterad humor

Angela i alperna

Angela Merkel är utnämnd av Time till världens mäktigaste kvinna.
Den här bilden är fantastisk tycker jag. Väldigt väldigt Bollywood!

Och får mig att tänka på denna:

Något om idéer

Jag tror att det är ett gott tecken på att det går framåt med skrivandet av den så kallade Digerdödsromanen att det poppar upp andra saker i huvudet. Andra idéer menar jag. Jag tolkar det som att jag kan slappna av, att greppet inte är lika hårt - att jag helt enkelt på något plan vågar lita på att det ska gå att genomföra och göra färdigt och avsluta.
Nu har det hur som helst poppat upp något som icke låter sig avvisas ur skallen. Jag skriver lite anteckningar, funderar, har en sorts mycket mycket MYCKET vag inre vision (några gestalter, en plats, ett ljus, gator, tid...). Vågar inte ge efter riktigt. Håller fast locket ännu ett tag.
Jag trodde ju dessutom att det var en annan idé som skulle pocka (det har den gjort också!) - där det till och med finns en del skrivet. Men nej nej, här kommer något helt nytt och gastar: Tänk på MEJJJJJ!
Suck. Vad ska en stackars författare göra...

Om en gala och om skrivandet

Jag åkte till Stockholm i förra veckan, hade ett frostigt landskap utanför och massor av skrivtid på tåget. Det händer saker i texten! Den växer, och det är bra, det behöver den göra. Jag tror att jag lyckas ta tag i det som ska tas tag i. 

Nån #nanowrimo blev det förstås inte under november, det fanns inte ork och energi till det där att skriva varje dag, men efter Jessicas respons så har texten i alla fall tagit ett skutt framåt.

Sen gick vi på Augustgalan! Jag och Jessica och hennes Patrik + hennes förlag. Peppen var enorm, skumpan var kall och jublet stort när det faktiskt VAR hennes namn och bok som stod i det där kuvertet. Vilken GREJ! Vilken VINST! Jag är omåttligt stolt! 

Här är hon! Vinnaren. 

Läsning: November

Hunger och törst, Rickard Tellström
Den sårade divan, Karin Johannisson
Den ökända historien om Frankie Landau-Banks, E. Lockhart
Another day, David Levithan
Den sovande och sländan, Gaiman

Inte mycket att rapportera denna månad. Två fackböcker, varav Tellströms var väldigt intressant och Johannissons var FANTASTISK. Den som inte läst den: gör det! Om Agnes von Krusenstjerna, Sigrid Hjertén och Nelly Sachs, om psyket och psykiskt sjukdom, om mentalvård och mentalsjukhus, om diagnos och kreativitet och kvinnoroll. Jag höll tummarna under Augustgalan, men icke. 

Och sen tre ungdomsböcker, varav jag hade högst förväntningar på Levithan eftersom Jag, En var så fantastisk. Detta är ju uppföljaren, så att säga, samma berättelse men ur Rhiannons perspektiv. Också bra, men inte lika starkt, inte lika gripande. 

Det blir nog mer ungdomsbok framöver, jag har hunnit börja på Jennifer Nivens Som stjärnor i natten, lite lökig titel men den verkar bra. Funderar på att ha den som ungdomsbokcirkelbok till våren. 

Idolbild

Sir Ian McKellen.


Fotograf och källa okänd, ursäkta ursäkta. 

Ursäkta, har ett uppror att sköta här ...

sursumursa:

officialghostbuster:
han “i know you have a crush on me” solo

My favourite things about this scene:

1. Han and Leia have done this sort of thing SO OFTEN that they can move out of the way to let people through while continuing to argue, and

2. the Princess of Alderaan/Leader of the Rebellion having a spat with General Solo about whether or not she fancies him or whatever is so commonplace that nobody even feels bad about walking through the middle of their fights.

I mean look at that guy’s face. He’s seen this fifteen times before.

And you just know that people used to be really polite when Han and Leia got into an argument.

They maybe tried to walk a different way around the base, or they’d just stand there, feeling awkward, till Han and Leia were finished or felt bad enough to pause and let them through but eventually everyone’s just, NOPE, WALKING RIGHT THROUGH THE MIDDLE, GOT A REBELLION TO RUN HERE, KTHXBYE.




- - -


Detta tyckte jag var roligt/briljant/fint! 
Precis sånt som jag gillar att ramla över på nån blogg. 




(Att dela saker från tumblr i blogger så att logiken bakom vem som postat/kommenterat vad är verkligen inte helt enkelt. Credd till den som ska ha det: översta länken alltså till personen som skrev den långa kommentaren.) 

Skrivandet, statusrapport en vecka in i november

Knattrar mödosamt. Skriver till, skriver om, skriver ut.
Läser anteckningar. För över i datorn. Försöker blåsa liv i.
Skrollar igenom mitt baklandsdokument (170 sidor). Flyttar text, återupptäcker gamla infall och begrundar dem.
Googlar en och annan detalj. Tittar på min karta. Uppdaterar kapitelöversikten.

Och sen ett tu tre så lossnar det och jag flödesskriver en hel scen, flera sidor, i ett svep.

Och sedan åter det långsamma.

Läsning: Oktober

Butcher’s crossing, John Williams
Resten av Dödens dal, Frank Westerfeld (skummad)
Djupa Ro, Lisa Bjärbo
Om konsten att läsa och skriva, Olof Lagercrantz
Manus lektörsläst åt förlaget, drygt 300 sidor
Ni inger dessa människor hopp, Stefan Gurt

Det går an, C J L Almqvist

Summa summarum 5 böcker plus en hastig skumning och ett lektörsläst manus. 

En enda ensam ungdomsroman, men den var å andra sidan väldigt bra.

Två fackböcker (plus resterna av Dödens dal då). 

Fem män, en kvinna och en Namn Namnsson. 

Det gick lite trögt med läsningen den gångna månaden, tycker jag. Men det har blivit väldigt tydligt för mig sedan jag började skriva upp allt jag läser hur skrivandet konkurrerar ut läsningen. I perioder när jag inte skriver så intensivt finns det tid (och ork) att läsa, men när det är skriva jag vill så prioriterar jag inget annat. Då räcker den där pendlartiden inte till för särskilt mycket. 

Sen är det förstås ingen tävling, och inte antalet i sig som spelar roll, men. 

November – skriva?

Så blev det november.
Jag firade ut oktober med att åka till skåne med Jessica + hennes barn och ett av mina. När de somnat på fredagen fick jag respons på min text. Manus. Bok. Ja. Okej: Roman nummer fyra alltså, om det nu går som det ska.
Det var, som det brukar, ett fantastiskt textsamtal. Jag antecknade, bläddrade, tänkte, fick idéer, frågade, mumlade… Och tänker nu när responsen landat att ja, jo, absolut. Jag ser vad som ska göras, åtminstone till en del, till en början. En del ger sig längs vägen. En del är redigering och en del sånt som ska skrivas.
Det känns roligt.

Och november, som sagt. Nu ser jag på diverse sociala medier att folk sätter igång med #NaNoWriMo - National Novel Writing Month. Och även de som inte hoppar på själva det officiella verkar inställda på SKRIVANDE.
Det låter ju bra. Vet inte om jag kan eller vill lova nåt sånt som att skriva på romanen varje dag under november. Jag vill ju det, skriva alltså. Men aktar mig kanske för löften. Lite fegt kanske.
Men. Det känns ändå passande att jag ger mig in i detta nya skede av romanskrivandet nu i denna skrivarmånad. Vi kan väl peppa varandra, alla skrivande personer?

Pepp pepp pepp pepp

Sherlock Christmas Special: The abominable bride.
Visas i England och världen strax efter nyår… håller tummarna för Sverige.


Så här alltså:

I ett märkligt parallellt universum utspelar sig detta alltså i sent 1800-tal istället för i nutid. Mycket intressant att se vad de gör med det.

Mitt gästbloggande

Nu har jag kommit cirka halvvägs i mitt gästbloggande för Litteraturbanken på bokcirklar.se. 

Hittills har jag bland annat skrivit om bokcirklar, om romanskrivande och researchläsning, om anteckningsböcker och Harriet Löwenhjelm, om vintertiden och om Karlfelds Vinterorgel. 

Framöver utlovas GrijseSteek, beginer, en och annan herdinna, samt troll. Håll utkik!

Gästbloggsinlägg 1

Jahaja, då är jag igång som gästbloggare då.
Här kan man läsa. Inte det mest häpnadsväckande av blogginlägg kanske, men nånstans ska man ju säga hej och presentera sig… Har två veckor på mig att skriva inlägg om allt som faller mig in.

Mer av mig på annan plats

Från och med måndag gästbloggar jag på bokcirklar.se för Litteraturbankens räkning, i två veckor framöver.
Jag förutspår färre inlägg här (förutom hänvisningar till inläggen där) under samma tid. Inte för att ni har något flöde av bloggande att sakna, förstås… Men följ gärna med dit!

Kärleksbrev

You did not light me: I was always a mad comet; but you have fixed me. I spun round you a satellite for a month, but I shall swing out soon, a dark star in the orbit were you will blaze.

Love letter to Siegfried Sassoon from Wilfred Owen, 5 November 1917.

Jag hittade det här. Tyckte det var fint.

(Och, ja: det låg som en bild förut om nån redan sett inlägget, men det retade mig att jag postade det så – det var så himla svårläst.)

Sätt dig ner och lyssna

Kollegan S skickade den här till mig, eftersom vi delar en stark passion för Kerstin Ekmans roman Rövarna i Skuleskogen. Nu delar jag den med er. Varsågoda!

Åh, Doktor Watson!

Tror att the-diogenes ska ha credden för gifen)

Hela trailern till jul-special-avsnittet av Sherlock finns här.

Ögonblicksbild från kvällen

(Läs nerifrån och upp)

Så går ett år

Jag står i begrepp att skicka texten till Jessica för respons, nu mot slutet av veckan. Pillar med småsaker inför läsningen, som jag brukar: infogar ”[…]” och ”[en övergång här]” på olika ställen. Det vill säga: synliggör de luckor jag vet om, för att hon enklare (tänker jag mig) ska kunna fokusera på de luckor jag INTE sett, och peka på dem.

För att få ett hum om hur jag ligger till tittade jag i min textresponsmapp och letade fram pdf:en jag skickade förra gången – i oktober 2014. Ett år sedan alltså. Skrollade igenom den och andades faktiskt ganska mycket lättare: vad mycket som har hänt! (Rättelse: vad mycket jag har gjort med texten. Hänt och hänt, det är ju inte trolleri direkt, utan skrivarbete!)
Då var texten 75 sidor, nu är det dubbelt så mycket: 141 sidor.
Scener har tillkommit, förlängts, skrivits ut, gestaltats. Ganska många av de ”[…]” som då fanns i texten har blivit text istället, även om det som sagt tillkommit nya. Saker jag testade då, röster, personer, scener, har antingen funnit sin plats i texten, eller strukits.

Den där känslan av att det går framåt. Myrsteg, förstås, men ändå. Ljuvligt.
Och nu ikväll klämde jag ur mig en scen som återstod att faktiskt skriva innan responsläsningen så nu tänkte jag belöna mig själv med ett avsnitt Wolf Hall …

Text växer fram och blir till – författare korresponderar

Sitter här på nattkvisten och gick från att skriva till att rensa i min mail…
Hittade ett mail från mig till Jessica, det är från 17/9 2012.

Kolla vad fint:


Hej,
jag har bannlyst Silver ur texten för tillfället, beordrat honom att hålla klaffen. En sån lättnad! :-) Nu är han död, så att säga. 
Skriver "kvinnoscener" och det är faktiskt roligt! Långsamt långsamt väcker jag det till liv igen! Tänker mycket på senast vi pratade om text, och att du sa att jag inte skulle få för mig att det ska till nån "grej" eller så. Nej, bra insikt, tack!! Mer av allt, mer av det som finns. Såhär tänkte jag imorse: "Det är ju skitspännande detta! Silver är död, och här är tre kvinnor och en fågel som jag kan ägna mig åt, i tomrummet efter honom." :-) Tycker att det är våldsamt roligt att den Flint som har en roll i min text inte är piraten Flint, vars ande vilar så tung över Skattkammarön, utan en fågel .... 


Ser mycket mycket fram emot att läsa din text! 
Vi hörs snart,
kram vännen!

//Elin (lite utropsteckenstinn)

Läsning: september

Månadens lista!

September har innehållit stor spännvidd, här är listan:

”Cities of ladies – Beguine communities in the medieval Low Countries 1200-1565”, Walter Simons
”Döden som straff”
”Bli som folk”, Stina Stoor
”För in de döda”, Hilary Mantel
”Paris, Lola & jag”, Moa Eriksson Sandberg
”Hörluren”, Leonora Carrington
”Drömmen om Ester”, Anna Jörgensdotter (outläst)
”Självporträtt”, Edouard Levé
”Jag befinner mig i ett överflöd av kärlek”, U.K.O.N (Ulf Karl Olof Nilsson)
”Den bästa dagen är en dag av törst”, Jessica Kolterjahn

Samt halva ”Dödens dal”, Frank Westerman

Summa summarum: 9 och en halv (jag har helt enkelt inte hunnit färdigt med Westermans bok om dödens dal i Kamerun).
Fackböcker: 2 och en halv.
Böcker för ungdom: 1
Kvinnliga kontra manliga författare: 5-3

Jag öste på med det sista av mitt Thomas Cromwell-tema: Mantels andra bok samt UKON:s väldigt speciella romandebut om Henrik den åttonde. Listor, poetiska infall, moderna dialoger, detaljerade skeenden …

”Cities of ladies” har jag tuggat på länge, i småportioner, ända sedan i början av sommaren tror jag.

Leonora Carrington var en ny bekantskap – surrealist som jag fått tips om flera gånger och nu grep i farten. Gillade och häpnade. Mycket underhållande om gamla damer på ett äldreboende i Mexico som drömmer om lappland och löser mysterier samtidigt som en andra istid närmar sig … och mycket mer.

Stina Stoors novellsamling vill jag varmt rekommendera! Tycker om språket, motiven, temat med barndom och landskap, hus och bilar och hundar som återkommer på olika vis och ur olika aspekter.

Barndomscrush och medeltidsmusik

Mängden musik med medeltidsanknytning jag lyssnar på just nu, pga arbetet med den såkallade (och från och med NU tydligen outade) "Digerdödsromanen".

Då och då denna skiva, eller valda låtar åtminstone. Karin Kjellman var typ den vackraste/sötaste jag kunde tänka mig när jag var barn och ungdom, och satt och tittade på det här skivomslaget (vinyl förstås, ur föräldrarnas samling) medan jag lyssnade. Inser att jag nog litegrann har kvar hennes utseende-typ nära hjärtat.

Här är en annan av deras: Med rötter i medeltiden. 

När jag googlade runt lite mer efter att ha snubblat över bilden ovan, hittade jag en till, som jag aldrig sett på dem:

… där även han faktiskt är gullig, det har väl med frisyren att göra kanske, den är inte superfördelaktig på den första bilden här ovanför. 

Läser läser läser

Mer oförutsägbar än så här är jag inte, det vet ni nog redan.

Snart är det över, snart ska hon dö, La Ana, Anne Boleyn.

Wolf Hall topp fem – en sorts bloggutmaning

Både Tomas Jarvid och Urban Jarvid har bloggat om Wolf Hall topp fem, så nu är det min tur. Utan inbördes ordning, tror jag.


1. Ljus och mörker
De mörka kvällarna, ljusskenet över ett ansikte, att röra sig genom ett rum med en ”ljussläckare” och ljus för ljus förminska cirkeln i vilket samtalet förs. Och i andra scener: utomhusljuset, eller de stora fönstren som låter ljuset flöda.

”Well, that's a conversation I shouldn't have had.”

2. Människorna. 

Att – som min kollega S. sa – medeltidens människor inte överdrivits och karikerats. Jag tycker att de är just människor, och att de därför engagerar mig. Visst är de kungar och drottningar, herremän och högdjur, men ändå mänskliga. Även Cromwell. Det har sagts och upprepats att han gjorts godare här, än i verkligheten. Det må så vara, det vet jag inte mycket om. Och nog är porträttet något lite mörkare i boken än i teveversionen, men inte så slående, tycker jag.

Här är Anne Boleyn. Nu är det slut. Hon har varit drottning, nu är hon bara rädd.

3. Cromwell/Mark Rylance. 

Detta oupphörligen fascinerande ansikte, både öppet och slutet. Det där leendet som spricker upp. Vreden som glimtar till, och blir starkare just för att den oftast inte syns/släpps fram. Tårarna som rinner, över barnen och Liz, över kardinalen.
När han blottar sig lite: sjunger en italiensk visa, berättar om sitt förflutna.
Visst är det så: han spelar inte över, han spelar under.
Och när jag läste boken, efter att ha följt serien, tycker jag att spelet/regin/manuset är kongenialt (som det heter) med beskrivningen i boken. Fast han kanske är lite mindre tillknäppt i textform. Skämtar mer, till exempel, något som var oväntat och ganska trevligt att läsa, när jag hade hans ansikte från filmen med mig, så att säga.

”I like your grey velvet …”

4. Snörnäbbar
Spanskt broderi med svart tråd. Lindan kring kungens ärm när han skjutit båge. Hättorna under Thomas Cromwells mössor. Att äta med fingrarna. Glasögonen som Thomas More håller framför ögonen. De dämpade färgerna, dammigheten, mattheten i ytorna.
De där små detaljerna som ger ”high production value”, trovärdighet och mycket att titta på.

"I could shoot for you!"

5. Något annat än handling
Ja, det är nog här vi landar igen. I skillnaden mellan ”hur ska det gå?” och ”Hur ser det ut när det sker?” – där jag tycker att det senare är så otroligt mycket mer spännande, både att se på/läsa och att själv undersöka. Här är ju ett praktexempel: vi vet hur det ska gå. Illa, för de flesta. Först för fruarna till kungen, sedan även för Cromwell själv. Och det är inte heller det som är poängen. Poängen är hur det ser ut: spelet mellan människorna, samtalen, de små sakerna som resulterar i stora skeenden, dagarna som går, väntandet, kringelikrokarna. Jag tycker mycket om det.


Snart ska jag nog läsa även bok två, För in de döda. Och vänta på bok tre. Och mer filmatisering...

Läsning: augusti

Juli var ju lite mager, men augusti ser bättre ut på läsfronten.
Så här:

Steglitsan, Donna Tartt
Wolf Hall, Hilary Mantel
Nemesis, Philip Roth
Den som vill ha hare till frukost måste jaga om natten, Anna Hedlin
När hundarna kommer, Jessica Schiefauer
Drömbärarna, Kerstin Lundberg Hahn
Balladen om en bruten näsa, Arne Svingen
Lite ihop, Johanna Lindbäck
Kärlekspizzan, Johan Rundberg
Miss Peregrines hem för besynnerliga barn, Ransom Riggs

Summa: 10 lästa böcker (varav Steglitsan ju påbörjades i juli, det var väl trehundra sidor kvar vid månadsskiftet tror jag.)
6 kvinnliga författare och 4 manliga.

För vuxna: 4 st

För barn/ungdom: 6 st. 

Tudortema: 2 st…

Det höga antalet barn/ungdom beror på att jag läser in mig till ett bokprat i slutet av veckan. Jessicas bok har jag ju läst förut, men aldrig i hårdpärm. Räknas det som omläsning?

Inga fackböcker, ingen poesi. Inget icke västerländskt… 

Jag tyckte om Steglitsan, även om den var väldigt lång och bitvis långrandig, jag tyckte slutet var svagare än vissa andra bitar (de där föreläsningarna om konstens kraft yada yada…) men stämningen och miljöerna har stannat hos mig. 

Wolf Hall var som ett mjukt vatten att flyta bort i, slurp! Fick inget annat gjort, ville bara läsa läsa läsa. 

Nemesis av Roth läste jag för att Helena en gång för längesen när den kommit på engelska skrev positivt och intressant om den, plus pga en fascination för polio (min farmor hade det som barn, samt postpoliosyndrom som vuxen/äldre). Kan dock konstatera att nja, Roth är nog inte min kopp te, helt enkelt. Jag har läst en roman av honom tidigare, Konspirationen mot Amerika, gillade den inte. Den här skulle jag väl inte säga att jag inte gillade, men det KLICKAR inte mellan mig och hans språk, hans sätt att skriva. 

Av böckerna för barn/ungdom vill jag – förutom Jessicas bok som är väldigt bra! – särskilt rekommendera Balladen om en bruten näsa. Fin och ganska smärtsam men varm och humoristisk om en pojke och hans mamma och hans lust att sjunga och inte boxas, bland annat.  

Nu ska jag läsa Stina Stoors novellsamling Bli som folk. Hejs svejs!

Arre wah!

Novellen är nominerad!!!
Det måste firas!

Kanske en flirtig förlovningsdans från K3G (Kabhie Khushie Kabhie Ghum, ungefär Sometimes happiness sometimes sorrow)?




Eller kanske lite Lodi-firande från Veer Zaara (en av filmerna som ju faktiskt nämns i novellen)? Plus för spelet mellan Amitabh och Hema – med Shahrukh som påhejande son.




Hur som helst: mycket glad att vara nominerad! Och i fint sällskap också, oj oj oj.
På bokmässelördagen blir det offentligt vem som vinner. Håll en tumme, va? Eller rösta, om ni gillar Mannat!

Mer om Tudor/England/Henry/Anne/Cromwell

Jaha, Wolf Hall (teveserien) var ju verkligen inkörsport till tyngre grejer.
Först romanen, som jag ska skriva något om.

Nu nosar jag vidare.
Hittade alldeles av en slump den här i hyllan i morse, när jag gick och satte upp böcker på jobbet:

Den ska jag läsa nu! Verkar fin.

Gav kollegan A. den här, så byter vi sen:


















Återkommer nog.

Mer Wolf Hall

Läser Hilary Mantels Wolf Hall. Efter Steglitsan var jag tydligen redo för nästa tegelsten.
Mer än redo, jag slukar den! Halvvägs igenom, ungefär.

Mycket glad att jag såg serien först, faktiskt. Om inte annat för att jag nu får lov att se Thomas Cromwell för mig såhär:

















istället för såhär:

Trevligare, om ni frågar mig. Kalla mig ytlig. Men, ja.

Och ja, jag tänkte skriva lite mer om serien, det kommer!

Läsning: juli

Hmmm.
Man hade ju kunnat tänka att semester = lästid, men icke. Semester = umgänge, tydligen.

Listan för juli månad ser därför ut såhär:

Go set a Watchman, Harper Lee
Steglitsan, Donna Tartt (ca 400 av 780 sidor).

Japp, det var det.
Köpte Lees bok i en bokhandel i Barcelona (enligt principen: gå in och hitta den ena dagen, hålla i den men låta bli att köpa. Råka komma till samma ställe dagen efter, och då hastigt bestämma mig för att faktiskt köpa boken). Läste i bil, på strand, i solstol. Gillade den! Visst är den inte lika stor och bra och djup och gripande som To kill a mockingbird, men det hade jag inte väntat. Den är ju en skiss, en debut (om än outgiven som sådan).
Jag tyckte om att få vara i miljön och i språket, och jag tyckte om att den handlar om rasism och om en (knappt än) gryende medborgarrättsrörelse. Och den där Atticus, som jag förstås också pratat om som en av de bästa fadersporträtten i litteraturen, visst behövde han få sin gloria lite på sned.

Sen började jag tugga mig igenom Steglitsan, och det tog sitt lilla tag, även om jag läste rätt snabbt. Nu är den utläst, och kommer i nästa månads lista...

Läsning: juni

Jaha, jo, jag tänkte att jag väl kan göra det månadsvis i fortsättningen?

I juni var mitt lästempo uppe i max, och den där känslan av att FROSSA i litteratur hade fullständigt tagit över. Mot slutet av månaden gick det långsammare, vi hade gäster och kvällsliv och jag höll på lite med min egen text – alltihop sånt som gav mindre tid åt läsandet.

Trots detta ser listan för juni ut som följer:

Vitsvit, Athena Farrokhzad
Diktsamling, Lina Ekdahl
En engelsk korsfarare hos Djingis Khan, Henrik Höjer
Medeltiden i ord och bild, Kværndrup & Olofsson (påbörjad tidigare)
Jazz, Toni Morrison (omläsning)
I ljusets makt, Leigh Bardugo
Springkällan, Kerstin Ekman
Timmen före midnatt, Ida Simons
De osynliga, Roy Jacobsen
När Kejsaren var Gudomlig, Julie Otsuka
Linjen, Elise Karlsson


11 böcker, varav en som jag läst ungefär halva tidigare, och avslutade nu.

8 kvinnliga författare och 4 manliga (fast två av dem skrev ihop…).
8 skönlitterära och 2 fackböcker.
1 för barn/ungdom.

2 diktsamlingar.

En omläsning, det var nog mer än femton år sedan jag första gången läste Jazz. Den får sägas vara en av månadens höjdpunkter, vid sidan av Jacobsens De osynliga som jag stått i kö på länge på jobbet och verkligen verkligen tyckte om. Så mycket, faktiskt, att jag köpte den redan innan jag läst ut den. Den är fantastisk! Stilla men spännande, vardaglig (så mycket beskrivningar av arbete!) och poetisk på samma gång. Svår att beskriva, men omedelbart fängslande. En familj på en nordnorsk ö, livet.

Att säga att det finns paralleller till Allt som återstår skulle vara extremt smickrande för min debut, men det finns några beröringspunkter åtminstone på handlingsplan, tror jag. Sen är hans språk och gestaltning av en annan klass, förstås. Jag tippar nominering till Nordiska Rådets pris nästa år, och helst vinst …

I övrigt tyckte jag mycket om Julie Otsukas debut, tyckte att den gjorde sig såhär, läst efter Vi kom över havet. Kronologin stämnde, och de gav varandra mycket, böckerna. 

Kerstin Ekmans Katrineholmsböcker som jag av nån anledning inte läst innan – mycket bra förstås. Ska snart ta tag i del tre.
Elise Karlssons Linjen slukade jag på en kväll, den var lågmält intensiv och speciell och jag tyckte om den. 

Oops, ny besatthet ...

Mark Rylance som Thomas Cromwell i BBC-serien Wolf Hall. Första avsnittet redan borta från svtplay, men se den, för sjutton!

Black Sails, säsong 1 avsnitt 1

Jag axlar ansvaret som Sveriges Stevenson-blogg …
Kollade nu ikväll på första säsongens första avsnitt av teveserien Black Sails. På något vis lite vagt baserad på personer som Stevenson skapat. Men här är det 1715 och ett bra tag före Skattkammarön.

Flint seglar, är kapten och har problem.
Men är rätt het:

Billy Bones är bra mycket längre än jag tänkt mig honom, och lite gullig:

Det är bitvis våldsamt och blodigt och det finns massor av glada horor i varenda hörn. Och en och annan kvinna som får agera i egen rätt, med skinn på näsan. Puh. Bechdeltest passerat, om vi nu ska vara såna.

Det som stör mig, och stör mig nåt enormt, är castingen av John Silver:

Eh. Allvarligt talat! Han ser mest ut som nån sorts sångare från 80-talet tycker jag.
Jo, men kolla:

Vad ÄR det där? Fel hår(färg)! Fel ansikte! Fel approach. Suck.
(Jag har ju sagt att det är mer såhär jag vill ha honom …) Visserligen kan han ju få vara pojkspoling, men det får vara nån måtta.

Sen undrar jag lite över figuren här till höger:

Han till vänster är Jack Rackham, alltså borde ju en tjej i manskläder i hans sällskap vara Anne Bonny eller Mary Read? Men alltså… ”Förklädd till man” innebär väl inte att vara så uppenbart en tjej att man måste ha blicken i marken och hålla i hattbrättet för att inte visa ansiktet? Larv! Vore coolare om de faktiskt förklätt henne till man.


I övrigt kan jag nog tänka mig att fortsätta kolla ett tag, för att se hur det utvecklar sig. Återkommer eventuellt med rapport.

Skriv om det du känner till

As for “Write what you know,” I was regularly told this as a beginner. I think it’s a very good rule and have always obeyed it. I write about imaginary countries, alien societies on other planets, dragons, wizards, the Napa Valley in 22002. I know these things. I know them better than anybody else possibly could, so it’s my duty to testify about them.

/Ursula K. Le Guin

Idolbild

Sigourney! Kan titta på hennes ansikte hur länge som helst.

I Alina Starkovs värld

Läste Leigh Barduros I ljusets makt nu i helgen, och sen ikväll ramlade jag över några bilder på en blogg jag brukar läsa. Tänker mig att en del av miljöerna i boken ser ut ungefär såhär.

För att säga något mer: jag gillade den. Spännande historia, fina och lite annorlunda fantasymiljöer. Det ryskinspirerade var fint och spännande, gillade hur det var genomfört i språket och ortnamnen.
Men den där blurben av Veronica Roth om att det inte liknar någonting annat gör mig lite trött. Här är ju ändå Fantasys grundingredienser 1A:
Ung person som sig själv ovetande har Krafter, ledsagas/utbildas av äldre klok och bister person, någon verkar god men har onda syften.
Men jaja, jag tyckte det var bra genomfört i alla fall. Och sträckläste. Vet inte om jag intresserar mig tillräckligt för att läsa de två andra delarna också (kommer i september och typ till våren), får väl se. Tips för fantasyläsare och andra, dock!

Något om läsning

Jag har aldrig varit en sån som skrivit upp det jag läst (förutom i rätt ojämna intervall här på bloggen), något jag regelbundet ångrar.
Nu, 2015, har jag börjat skriva upp, eller in, eller ner, eller vad det heter, i mobilens anteckningar. Inte bilderböckerna jag läser för barnen, men alla andra böcker.

Nu, idag, ser listan ut så här:

Jag ger dig solen, Jandy Nelson
Den vita duken, Benjamin Stein
Att föda ett barn, Kristina Sandberg
Vi behöver nya namn, NoViolet Bulawayo
De användbara, Mattias Hagberg
Evighetsbarnen, Beate Grimsrud
Apropå Opa, Julia Butschkow
Gränsbrytarna, Erik de la Reguera
Smaragdernas bok, John Stephens
Sagas bok, Elsie Johansson
Serenader två, Peter Kihlgård
Timme noll, Lotta Lundberg
Liksveperskans son, Sekel Nordenstrand
Jägarna på Karinhall, Carl Henning Wijkmark
Marcelo i den verkliga världen, Francisco X Stork
The absolutist, John Boyne
Livets outgrundliga mysterier, Benjamin Alire Sáenz
Män förklarar saker för mig, Rebecca Solnit
Mördarens apa, Jacob Wegelius
Anden i näktergalsögat, A.S Byatt
Hyresgästerna, Sarah Waters, ej utläst
Rosens namn, Umberto Eco
Vicekonsuln, Marguerite Duras
Skymningsporten, Jeanette Winterson
Kodnamn Verity, Elizabeth Wein
Fangirl, Rainbow Rowell
Häxringarna, Kerstin Ekman
Maresi, Maria Turtschaninoff
Stormen, William Shakespeare
Vi kom över havet, Julie Otsuka
Lila hibiskus, Chimamanda Ngozi Adichie

Summa summarum när vi går in i juni månad:

31 böcker, varav en outläst. Sarah Waters, jag VET! Men jag kom ungefär halvvägs, och sen körde jag fast på mitt mesta hatobjekt när det gäller plot. Nej, jag kan inte säga vad det är, för då sabbar jag väl boken för nån som inte läst den än. Ja, jo, jag tror nog att det blir bra ändå, men jag tappade sugen, och sen stod andra på kö, och så fick jag lämna tillbaka den och jag får väl se om jag lånar hem den nån gång igen. Så vi säger 30 lästa, helt enkelt.

17 kvinnliga författare och 13 manliga.

28 skönlitterära och 2 fackböcker.

9 för barn/ungdom och 21 vuxenböcker.

Och alldeles för västerländst/vitt/europeiskt. Man ser ett litet försök mot slutet att förändra det, och det ska jag fortsätta jobba med. 

Bäst och sämst då? 

Starkast läsupplevelser på helt olika sätt, och utan inbördes ordning: Att föda ett barn, Vi behöver nya namn, Jägarna på Karinhall, Mördarens apa, Häxringarna, Lila Hibiscus. 

Tyckte också om, eller vad man ska kalla det, Vicekonsuln. Jag har läst en del Duras, och det har aldrig hänt att jag inte blivit hänförd av hennes språk och blick och precision.

Sämst? Jag tyckte att Rosens namn var bitvis otroligt seg och ointressant, skummade det mesta utom mordgåtan i klostret… Var inte förtjust i (men läste ut) Boynes The absolutist. Tycker att han ofta har det där lite för lätta handlaget, som skummar på ytan av Väldigt Allvarliga Ämnen men inte lyckas (eller vill?) gå på djupet.

Jag borde eller skulle vilja försöka skriva nåt mer om de där som jag gillade bäst, om var och en av dem. Kanske bättrar jag på min bloggstatistik lite och försöker.

Det här med läsningen är i alla fall något nästan ofattbart härligt. Så här mycket har jag inte läst sen innan jag blev gravid första gången, tror jag, efter det hämtade det sig aldrig riktigt, förrän nu. Så känns det i alla fall.

Just nu är jag inte i så hög grad en skrivande människa (vilar lite från texten) men åtminstone en läsande. 

Note to self.

”Oh my God, what if you wake up some day, and you’re 65, or 75, and you never got your memoir or novel written; or you didn’t go swimming in warm pools and oceans all those years because your thighs were jiggly and you had a nice big comfortable tummy; or you were just so strung out on perfectionism and people-pleasing that you forgot to have a big juicy creative life, of imagination and radical silliness and staring off into space like when you were a kid? It’s going to break your heart. Don’t let this happen.”

/Anne Lamott

(… som skrivit den fina boken Bird by bird, om skrivande och annat. Citatet dock inte därfrån (tror jag?) utan snubblat över på nätet.)

Women Self Defense in 1947

Ord, ord, ord!

Jag tror det var Martin Halldin som delade denna bild på twitter, jag tyckte att det var bra. Rätt så briljant reklam, faktiskt. 

Och det gjorde mig sugen på att uppdatera min upplaga av SAOL, som är från 1998. Fast gudarna ska veta att jag inte behöver fler tjocka böcker i hyllan. Men bara för att, liksom.

Nyskriven novell i radio

Igår skulle man ha hört min novell Mannat i P1, om det inte istället sänts en vapenskramlande presskonferens. Sic transit etc...

MEN! Här kan man lyssna, om man inte vill bänka sig framför radion ikväll vid halvåttasnåret.

Jag lyssnade på den igår, känner mig nöjd och glad faktiskt (även om jag vill påpeka att hon läser "Sha-Ruck" istället för "Shaahrukh"... Men det spelar givetvis mindre roll). Fabulöst musiksatt, måste jag säga, jag fnissade högt rakt ut på spårvagnen ...

Lyssna den som vill, återkom med kritik eller kommentarer den som vill.

På litteraturkryssning

Jag har varit till havs! Inget myteri skedde, ingen kölhalning behövde genomföras och jag är i hamn med alla lemmar i behåll.

Från tisdag kväll till fredag kväll åkte jag med Tidningen VI:s litteraturbåt. Silja Galaxy, fram och tillbaka över Östersjön. Ny publik (på ca tusen personer) för varje dygn, men samma åtta författare.* Varje kväll gick folk ombord, och vi åkte Stockholm-Mariehamn-Åbo. Varje dag var det digert litteraturprogram från kl 9-16. Och varje kväll la båten till i Stockholm, tömdes på publik och fylldes strax efter med ny.
En lika häftig som surrealistisk upplevelse. Två gånger om dagen har jag pratat om Mary Jones, i trettio minuter. Först för ca 400 personer i den lilla salen… och efter lunch för ungefär 600 personer, i stora salen. Puh.
Däremellan hängt med de andra författarna, lyssnat på dem, gått omkring på båten, ätit god mat, hängt i min svit (med balkong!)…Vid två tillfällen fann jag faktiskt både tid och ro att sitta och skriva lite.

Här kommer lite bilder från resan:

Mitt rum/min svit!Våning 9 av 10, tack och lov. Och balkong!

Morgonljus över skärgården, den finska. 

Matta + skor. Mycket heltäckningsmatta blev det.

I boksigneringen. Massor av Boardy-böcker hade de med sig, och jag tror väl att det gick rätt ok med försäljningen.

En annan matta.

Champagne- och laxmackehäng på rummet med Kristina Sandberg och Åsa Larsson. 

600 personer lyssnar på Lars Lerin. Så här såg det ut!

Ja, havet. Innanhavet, som vi kallar det ...

När vi gick av bar städarna ombord ett (rengjort?) bollhav. 

Allt som allt har jag sällan om nånsin varit så trött, eller trött på det viset, som jag var när jag satt på tåget hem från Stockholm i fredags kväll. Som om jag uppgått i ett annat tillstånd. 

En så märklig upplevelse att inte lämna båten, att åka samma sträcka om och om igen, med en publik som byttes ut. Och en sådan arbetsinsats: två gånger om dagen försöka överraska både sig själv och publiken. 

Men jag är nöjd, och har fått bra publikrespons och kommentarer, och haft skitroligt, och ätit god mat, och varit till havs, och sovit i motorbuller, och blivit väl omhändertagen, och mött läsare som inte hört talas om mig innan, och läsare som med tårar i ögonen pratade om Allt som återstår, och fått skriva hälsningar i böckerna, och intresserat människor för Mary Jones och … det har varit strålande. Om än utmattande. Jag är fortfarande trött faktiskt, och drömmer eller halvdrömmer om heltäckningsmattor och hissar och spegeltrappor och läsare läsare läsare …

* författarna var: Barbro Lindgren, Lars Lerin, Åsa Larsson, Kristina Sandberg, Fredrik Lindström, Peter Kihlgård och jag på alla tre resorna. På första resan var Lotta Lundberg med och på de två sista var Ebba Witt-Brattström med. 

The story of Mary Jones

Jag fick ett mail idag som bland annat fint innehöll den här länken. Till en recension av Mary Jones på engelska, och en översättning av första avsnittet i boken.
!!!

Det är ju något med engelska och hur det känns att läsa formuleringar om min roman och mitt skrivande på det språket… Men det är också en fin recension! Se själva:

"Elin Boardy is wonderfully steeped in the classic novel that inspired her but determined to give it her own twist."

"The dialogue between the main characters conveys the mixed emotions, inhibitions and bravado of human interactions; it is understated, not strewn with briny piratical jargon; the psychology beneath the surface is finely observed."

"The author is a great portrayer of desire and repulsion and the heady cocktail they can sometimes make in combination."

Sånt där som jag ÖNSKAT att det skulle skrivas om boken!

Läs gärna.

Mr Holmes

Detta!

Ögonblicksbild

Så här ser det ut när jag skriver.
Inte i 50 procents storlek, förstås, men gulmarkeringarna. Ofärdigheter, hål, instruktioner till mig själv, saker som ska skrivas om.