Så går ett år

Jag står i begrepp att skicka texten till Jessica för respons, nu mot slutet av veckan. Pillar med småsaker inför läsningen, som jag brukar: infogar ”[…]” och ”[en övergång här]” på olika ställen. Det vill säga: synliggör de luckor jag vet om, för att hon enklare (tänker jag mig) ska kunna fokusera på de luckor jag INTE sett, och peka på dem.

För att få ett hum om hur jag ligger till tittade jag i min textresponsmapp och letade fram pdf:en jag skickade förra gången – i oktober 2014. Ett år sedan alltså. Skrollade igenom den och andades faktiskt ganska mycket lättare: vad mycket som har hänt! (Rättelse: vad mycket jag har gjort med texten. Hänt och hänt, det är ju inte trolleri direkt, utan skrivarbete!)
Då var texten 75 sidor, nu är det dubbelt så mycket: 141 sidor.
Scener har tillkommit, förlängts, skrivits ut, gestaltats. Ganska många av de ”[…]” som då fanns i texten har blivit text istället, även om det som sagt tillkommit nya. Saker jag testade då, röster, personer, scener, har antingen funnit sin plats i texten, eller strukits.

Den där känslan av att det går framåt. Myrsteg, förstås, men ändå. Ljuvligt.
Och nu ikväll klämde jag ur mig en scen som återstod att faktiskt skriva innan responsläsningen så nu tänkte jag belöna mig själv med ett avsnitt Wolf Hall …