Men hey, hur skulle det se ut?
Under påsken gjordes (som misstänktes redan innan) inte många knop. Eller, jo, vafan, jag och PJ tapetserade ett rum, the Master Bedroom. Mycket snyggt!
Annars var det mat och dryck och lek med barn och för de hågade (inte jag!) zombiedödande på nätterna. [Notera hur lång tid det tar för mig att komma fram till det som jag tänkte skriva om när jag påbörjade inlägget.]
Jag TRODDE att jag gjort ett kort ytligt hurrarops-inlägg här när jag först hörde talas om den där filmen, men det måste jag ha drömt. Min tanke var väl ungefär att det såg ut som riktigt bra casting, att det är en tidsperiod jag gillar, etc etc.
Och nu: Högklassig underhållning, säger jag! Yay!
Några animationer var hopplöst kassa, och det där med att saker som ska föreställa utspelas på natten spelas in på dan (eller, som A torrt påpekade när jag klagade, inte är inspelade ute överhuvudtaget, utan gjorda i studio) är faktiskt något av det värsta jag vet (en del av en lista som kommer snart, i ett blogginlägg nära er)
Förutom det var det toppen!
Och, öh, vad jag inte för fem öre såg komma: John Watson! Hellooo...
Snubbar som jobbar ... Notera posen!
Och det är här (för att knyta ihop lite) som jag vill slå över på autopilot till det där forumspråket på lite slängig engelska (och han HADE ju faktiskt varit i Indien, den gode Dr Watson, så lite Hindi kanske inte hade varit helt malplacé?) bara för att ha lite kul ...
Men nä.
Men jo. Jag gillade väl Jude Law sådär halvmycket innan, mest hittills faktiskt som transa i Sally Potters film Rage, (fullkomligt strålande, och skitsnygg!) men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig! Eller ändra och ändra, jag ser väl ingen besatthet komma, mer än att jag skulle kunna bli lite smått besatt av själva rollfiguren. Kolla Wikipedia, t.ex., för en massa underhållande info och spekulationer!
Och nothing gets me, som det heter, som en snygg man med lätt hälta och värjkäpp! [självironiskt skratt och himlande med ögonen] Oh! Ah!
Eller, vad säger ni?
Hello, there, jag fick en kula i benet under brittisk-afghanska kriget, men jag är en jäkel till slagskämpe ändå.
En annan sak som jag trodde mig minnas att jag hoppades på i det där imaginära blogginlägget var lite vibbar mellan Holmes och Watson. Som upplagt för det, ju, tänkte jag. Wikipedia är märkligt förtegna, måste man leta sig till internets lite vildare utmarker för det, månne? Jag tänker mig liksom att de två är ett av de där riktigt riktigt klassiska paren. Här vete fasen. I filmen, alltså. Nån typ av vibb finns där onekligen, men de tycks samtidigt rätt hetero båda två. Lite sorg förstås från Holmes sida över att Watson ska flytta, men det verkar vara lika mycket sällskapet etc som han kommer att sakna, eller?
Åh, men ni ser ju!
Robert Downey Jr. är briljant casting som Holmes. Särskilt i första halvtimmen verkar han lite Aspergare sådär, vilket tillförde en intressant aspekt tycker jag (för mig då, som inte är varken inläst eller proffs på det där, alltså varken på Aspergers eller Sherlock Holmes).
Och nä, alltså, det är ju inte FILMEN jag är ute efter att skriva om, ni känner väl mig vid det här laget. Det är precis den filmen man tror, skulle jag säga. Humor och tonträff, framförallt i första halvan (lite urvattnat sen mot slutet, och vad är grejen med de där scenerna på någon Spektakulär Plats där alla onda planer ska avslöjas/kampen utkämpas/lösningen serveras?).
Låt mig bara konstatera att jag verkligen inte trodde att jag behövde en sån här besatthet (ja, för låt oss kalla det det, helt enkelt!) till ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar