En av de stora besattheterna, en av de där som verkligen VERKLIGEN kvalar in. Oh dear. Ja, ni ser väl själva på den där bilden (hur länge en stängd webbsida nu ligger uppe, passa på!). Hur kan jag INTE –?
Där är han ju yngre, ganska mycket yngre, oj oj.
Såhär: jag skulle ju kunna försöka upprätthålla min heder genom att prata om hans skådespeleri (som är ypperligt), gärna använda mig av det där adjektivet som alltför ofta hängs ihop med hans namn: underappreciated. Vilket han ju faktiskt inte är, inte egentligen, bara uppskattad av alltför få. Det går liksom inte att berätta att man är besatt av nån som ger den här reaktionen (och här testar jag er kulturella bakgrund lite): "Katazanovic. Uh? Katazanovic! Ah!!"
David Strathairn, liksom, hur många nickar igenkännande? My fellow obsessees? (Ursäkta, det är det där med engelskan igen, den bara smyger sig över mig!)
Pratet om skådespeleri etc är förstås inte lögn, inte på något vis. Det var (väl) så jag upptäckte honom, tror jag? Men en besatthet vilar på något mer, något utöver.
(Haha, liksom bara för att verkligen GESTALTA att en besatthet inte alla gånger ligger långt ifrån annat surfande efter smaskens grejer på nätet, så dök en sån där spännande liten dialogruta upp när jag nu bildgooglade honom ... Puh.)
Det roliga med Strathairn är att det först är skitsvårt att komma på vilka filmer han egentligen varit med i (inte riktigt en huvudrollsskådis, förutom i indiefilmer). Men när man sedan tänker efter/kollar upp honom så har han varit med i en massa roligt.
Filmer man kan kolla in:
Good night and good luck, förstås.
Inkörsport till tyngre grejer.
The sensation of sight
Limbo (av John Sayles som också gjorde Lone Star. Låt mig nångång återkomma till den.) Sayles gjorde också gruvfilmen Matewan, som är rätt schysst. Med Bonnie "Prince" Billy (Will Oldham, snarare) i en roll. Och Strathairn som sheriffen, Sid: "I've met Mister Felts. I wouldn't pee on him if his heart was on fire."
My blueberry nights – skittrist och förutsägbar film (men, slår det mig nu, var det inte Jude Law också?!) men Mr Strathairn är bra som alkad och olycklig polis.
Sneakers – rätt rolig och soft heistrulle från 1992 med D S som blind snubbe med grym hörsel (och ljudutrustning!). Även med Robert Redford, Dan Aykroyd, Sidney Poitier och River Phoenix.
Vad mer?
Han jagar Jason Bourne i några av Bourne-filmerna, han har biroller i A league of their own (Tjejligan) och L.A Confidential (han är själva hallicken, spelar golf vid sin snygga designervilla, skär upp handlederna lite senare).
Han spelar titelrollen i Harrison's flowers: jugoslavienkrigsfilm från nittitalet nångång. Fint slut, där Harrison hämtats hem, förlorat ena armen, står framför spegeln i badrummet och liksom tar in sitt eget ansikte.
Åh, och han är ju självaste Arthur Spiderwick, förstås.
Strålande casting!
Haha, och förstås Tom Cruises brorsa i Firman:
Och jag vet att jag kört den här förut, men. Rösten. Texten.
Å om han läst in den som ljudbok, det skulle vara nåt.
Han är med i Dolores Clayborne, där han spelar kathy bates våldsamma skitstövel till man. Därför har jag väldigt svårt för honom, så när jag såg honom som nån stackars krigsfånge i en film med ... Andie mcDowell(?) tyckte jag att hon knappt behövde rädda honom.
SvaraRaderaFörlåt.
Jamen just ja, det kanske är harrison's flowers det.
SvaraRaderahehe! Ja, det är harrisons flowers, ja. :-) Åh, jag ville så gärna så gärna rädda honom. Men jag har sett ett par scener ur Dolores Clayborne, och han är verkligen ett avskum. Men spelar med den äran, tycker jag, och han får ju faktiskt sitt straff till sist, är det inte så? Men usch vilken tråkig ända att behöva börja lära känna Mr Strathairn... stackars dig!
SvaraRadera