Kan ni gissa vad jag tyckte? Baserat på affischen? Heh, ja, jag skulle tro det.
Och snälla PÅMINN mig nästa gång det kommer en Tarantinofilm att jag inte ska se den, för det är verkligen inte min grej.
Den enda, och jag menar faktiskt ENDA behållningen i filmen var denna man:
Standartenführer Hans Landa (Christoph Waltz).
Pipan! Blicken! Genuint jävla överdjävlig. Och att höra honom prata franska, tyska, engelska, italienska ... toppen! Hans bisarra gester, hans minspel, hans underliga hästansikte.
Hans scener njöt jag av (må det vara ett högst tvivelaktigt "nöje", bitvis), i övrigt var det ärligt talat rätt så trist. Och våldsamt, förstås. Knappast en överraskning.
Ja, och bara för att få det sagt: bla bla kvinnoporträtt bla bla övertydlighet bla bla våga lita på publikens intelligens bla bla etc etc.
Egentligen tröttnade jag på Tarantino på riktigt och (kanske) för alltid i Kill Bill när hundrasjuttifjorton asiatiska kampsportssnubbar (jag är lat och ointresserad nog att inte ens ta reda på vad det verkligen var, men TYP!) kommer in i samma rum som Uma och man VET att scenen inte är över förrän hon har dödat allihop, på shundrasjuttifjorton olika sätt, i närbild. *gäsp!*
Nå. Om den här filmen vet jag faktiskt inte vad jag ska säga, jag tänkte att jag i all tysthet skulle glömma den, bara. Förutom Mister Waltz, då, honom ska jag VERKLIGEN lägga på minnet.
Skriver som en gud, men det visste jag ju redan :)
SvaraRaderaÅh, raring! :-) Tack! Jag gillar din blogg förresten, har allt varit inne och kikat!
SvaraRaderaÄh, Tarantino har väl nästan alltid varit groteskt överskattad, eller jag har i alla fall länge/alltid tyckt det ... Men han gillas ju skarpt av vissa manliga recensenter, och de har ju agendan ...
SvaraRaderaBjörn: ja, jo, egentligen vet jag ju redan att jag inte gillar hans filmer särskilt mycket. Känns väl som att han har för mycket pengar, och kan göra lite vad han vill... typ leka pang-pang för massor av pengar.
SvaraRadera