tisdag 27 april 2010

Ode till Göteborgs hamn

Har jag sagt att jag älskar hamnen? Jag passerar den två gånger varje dag, i olika ljus. Jag tröttnar aldrig.
Skeppen i DAMEN-dockan (imorse var den nedsänkt, redo för något skepp), deras höga skrov, namnen (Full City ligger fortfarande kvar en bit uppströms från dockan), kranarna.
Vattnets olika färger beroende på ljus. Raffinaderiernas skorstenar långt ute, skenet när de facklar av, annars röken som ritar grå streck över himlen.
Solnedgångsljus, silhuetter, skuggor. Skarpt ljus som färgar vattnet i silver, suddar ut alla färger. Skarvarna som torkar sina vingar där ute, sittande som drakar. Staden på ömse sidor, industrier och asfalt, bryggor och kajer. Kranarnas färger: blått och rött.
Masthuggskyrkans väldiga tegelfallos på berget, den är ett landmärke, ett riktmärke. Snett solljus som sköljer över husfasaderna mot vattnet, färgar alla fönster blankt guld och orange. Ljusets färger och stadens.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar