The Lay of the Land

Förra sommarens bästa läsning var Richard Fords Som landet ligger, en roman i en av mina favoritgenrer: Den Stora Amerikanska Romanen.

Jag hade sett den i pockethyllan och hållit i den, men inte köpt den. I min novellperiod för flera år sedan läste jag Vinterfiske av Ford, men blev tydligen inte förtjust nog för att ta reda på vad han skrivit mer. 

Anledningen till att jag sedan verkligen köpte den där tjocka pocketen var detta:

David Strathairn, skådespelaren som läser, är en av besattheterna (mer om det en annan gång). Här läser han första delen av inledningskapitlet till The Lay of the Land. Och det där fångade mig. Utöver hans röst och hans sätt att läsa finns där någonting i själva texten. Där fanns något som jag ville läsa mer av, en ton, en upptakt. 

Jag ångrade mig inte. Som landet ligger är en bok om Amerika, en bok om att åldras, en bok om småstadsliv, om att fundera över de val man gjort och gör. En bok om livet, är det ens möjligt att skriva, eller blir det bara en tom klyscha? Boken är full av precisa iakttagelser som jag känner igen, fast jag varken är medelålders man eller amerikan. Den har humor, den har något som suger in mig som läsare och gör mig engagerad i huvudpersonen Frank Bascombe (för övrigt även huvudperson i ytterligare två böcker, Som landet ligger är den avslutande delen i en trilogi. Men läs den här först, den är utan tvekan den bästa av böckerna!).

Det är en bok på nästan 600 sidor som utspelas under några få dagar, fram till Thanksgiving. 

Jag trodde verkligen att Haddam fanns, att det också i verkligheten var en typisk (små)stad på USA:s östkust, och blev gruvligt besviken när jag letade efter den i Google Earth och inte hittade den – men däremot en litterär markering som någon gjort: "här ungefär borde Haddam ligga". Fler än jag hade alltså letat!

Här är ett stycke från en av sidorna där jag vikt hörnet:

"Den sorts lycka jag kände den dagen [...] den kan man inte ta patent på. Det var en lysande ärorik stund som var över på ett ögonblick. Under det att livet, verkliga livet, är annorlunda och inte ens kan bedömas som helt enkelt 'lyckligt' utan bara i termer som 'Ja, jag tar alltihop, tack' eller 'Nej, det tror jag inte jag gör'. Lycka, som min stackars far brukade säga, är en massa larv. Lycka är en cirkusclown, en komediserie på teve, ett gratulationskort. Livet, däremot, handlar om något strängare. Men också något bättre. Mycket bättre. Tro mig."

I en bokhandel nära dig!