Jag har inte sett filmen Pyaasa, men soundtracket tillhör mina favoriter. Flera vackra vemodiga sånger framförda av Mohamed Rafi och Geeta Dutt.
Guru Dutt är en favorit han också – hans vackra och tragiska Kaagaz ke Phool (Pappersblommor) var en av de första Bollywood-oldies jag såg (när jag vågade klivet ut från att bara ha sett filmer med Shahrukh Khan…).
Också Pyaasa lär vara en tragisk historia, det var Guru Dutts varumärke att spela karaktärer som till viss del kunde sammanblandas med hans eget liv, poetiska filmer med ett budskap.
Scenografin i Hum aap ki aankhon mein är fantastisk, trots sin minimalism:
Trappan i inledningen!
Den framvällande röken/dimman!
Grinden han kommer in genom, gatlyktorna!
Ballongerna!
Och få saker matchar varandra så väl som Mohamed Rafis känsligt sorgsna röst, och Guru Dutts rynkade panna…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar