Åhå: 1940-tal istället för 1800-tal!
En varm och dammig sommar!
Hemsökelser!
Jag vill ju helst läsa på svenska, förstås, och kanske väntar jag tills översättningen kommer, men när? När!
1940-tal: extra intressant för mig just nu. Och då vill jag verkligen ha det serverat på svenska också, för att det är mitt eget språk som ska laddas injiceras.
Inspireras vet jag inte om jag vill säga.
Det är väl mer som att pumpa cykeldäcken kanske, för att kunna ta sig fram smidigt över gropig terräng. Det jag läser är luften som pumpas in. Långsökt bildspråk? Kanske, kanske... men hur som helst, just nu är läsningen ganska inriktad på det där: att ladda något, att spana efter bilder och ordvändningar och språkets möjligheter. Inte för att jag ska härma, utan för att träna blicken, hitta språngbrädor in i mitt eget språk, min egen blick.
När jag skrev (färdigt) Allt som återstår kunde jag då och då överfallas av litterära smådepressioner av att läsa för bra böcker, gråta en skvätt över att Aldrig Jag Skulle Kunna ...!! Men nu känner jag tvärtom: jag vill läsa det bästa, det som verkligen får fart på mig. Jo: det som inspirerar. Faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar