Hade jag haft teve skulle jag kollat på Passion fish ikväll på ettan klockan 22.30. John Sayles (som gjort Limbo, och Lone Star, bland annat) regisserar. Mary MacDonnell, Alfre Woodard och ... ähum ... David Strathairn!En långsamt berättat film som är klassiskt uppbyggd men med några avstickare, fantastiskt musiksatt med cajunmusik, bland annat denna.
Och oh!, kärlekshistorien mellan MacDonnell och Strathairn!
"Jeesus, Rennie! Five kids!?"
Strathairn spelar Rennie som tycks ha varit lite white trash (... it's more complicated than that, those are the real swamp-cajuns, daarlin', förklarar May-Alice för sin hemsjukvårdare), lite spännande och rätt het back in the days. Nu dyker han upp igen, och oj vad det sprakar. Fast han är gift och har fem barn, och frun "took religion between third and fourth babies"...
I första hand är det dock berättelsen om May-Alice, som återvänder till södern efter en olycka, och försöker, eller inte försöker, att anpassa sig till sitt nya liv. Hon avverkar hemsjukvårdare i rasande takt, tills Chantelle dyker upp, och vägrar bli bossad med. Klassiskt upplägg. Bra spel, dock.
Tyvärr bara en dröm. Men som dröm, etc etc.
Och obs att DN:s tevespalt ger filmen en fyra! Det är alltså inte bara jag som är tokig.
Jag läste om den här i DN imorse och blev lite sugen att se den. Nu måste jag nog göra det när du skriver så fint och entusiastiskt om den.
SvaraRaderaDen är långsam som sagt, men fin. Han har sitt eget tempo och sin egen stil, Sayles. Jag gillar.
SvaraRaderaJag såg den för jättejättelänge sedan, men hade gärna sett om den, minns den som en bra film ... litterär fast ändå inte ... Äsch, nu ska jag se den s.k. valvakan ...
SvaraRaderaFilmen som fick upp mina ögon för John Sayles och sedemera skådespelaren Chris Cooper(Lone Star,American Beauty mm)!Denna film är en riktig pärla och musiken,oh yes!
SvaraRaderaKunde inte sova inatt efter att ha försökt sova bort migrän hela fredagkvällen. Knappade runt på kanalerna och ramlade över Passion fish. En underbar film. Vilken natur!! Jag som älskade Dansar med vargar är förvånad att jag missade Mary MacDonnell i den här.
SvaraRadera