Idag recenseras Gösta Ekman-biografin stort i DN. Finfint, säkert. Men titeln, bokens titel? Öh, hallå! Använder vi verkligen fortfarande apostrof i ordet "va", oavsett om det är en förkortning av verbet vara eller ordet vad? Jag tycker inte det! Bort med apostroferna, säger jag! Som att skriva sån't, eller till och med sta'n, det ser ofattbart tramsigt ut.
För mig ser det väldigt gammaldags ut, det andas femtital, eller fyrtital till och med. Flickbok kanske, B Wahlströms. Röda och gröna bokryggar. Bomba på krigsstigen (den hade jag, den var min morbrors, Bomba var alltså inte verbet att släppa bomber, utan namnet på en liten vilde (som väl var son till en forskare eller sådär ändå, lite mini-tarzan) Eh... Vart var jag påväg?). Ett fräckt och ungdomligt språk men där man ändå ängsligt måste visa att man minsann VET att där EGENTLIGEN ska vara en bokstav till.
Haha! Mycket snabb research finner förstås detta: Kill the apostrophe! Det gäller engelska språket, men kan man inte tänka sig en motsvarande svensk? (... eller om det gäller det motsatta lägret ...)
När jag läste Svenska Språket på universitetet hade vi en söt magister som hade ett roligt exempel på när det faktiskt KAN vara motiverat med den sällsynta genitivapostrofen även i svenska (den ses ju annars som en anglicism): "Det där är inte min hund, det är Anders." <-- DÄR, efter Anders, skulle man då kunna hänga på en liten apostrof för att uppnå total tydlighet. Oj, vad jag hade roligt åt den där meningen! Jag vet att det (för vissa) är närmast frånstötande tråkigt med humor baserad på grammatik, å andra sidan vet jag flera med mig som diggar det...
Vad säger läsekretsen? Apostrof eller icke? Har ni några exempel där det är berättigat (i förkortning av ord, tänker jag ju då främst på)?
Spännande! Älskar grammatik.
SvaraRaderaTv-serien med samma namn från 70-talet stavade med apostrof. Titta här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Farbrorn_som_inte_vill_va%27_stor
Säkert därför de behåller apostrofen i titeln. Annars håller jag med dig om att det är förlegat...
Va som vara och va´ som vaddå är väl två olika ord tänker jag. Då borde det inte vara apostrof i titeln.
SvaraRaderaMoa: Jag såg att det fanns en förlaga, men orkade inte skriva om det ... :-) Men ändå! Fånigt.
SvaraRaderaO: ja, va som i "Ska det va såhär?!" och "Va gör du?" är ju två olika. Men noll apostrof, tycker jag...
Håller med! Sån't ser så fånigt ut. Gammalt.
SvaraRaderaGösta Ekman är ju gammal! Och han ÄR farbrorn som inte vill va´ stor. Det är ju så att bokens titel syftar på det gamla barnprogrammet då kan man väl inte ändra va´till vara? Hur skulle det se ut om man bara ändrar fina ord bara för de blir gamla??? ;)
SvaraRaderaIdag använder man väl knappt apostrofer? Så varför blir du upprörd? En god vän gjorde ett inlägg om semikolon som hon inte tycker om. Jag tycker mest att det är spännande att det berör och upprör.
Lite funderar jag på översättningar, tänk nu när Erik Andersson översätter Joyce igen. De stackars irländarna får dras med gamla Joyce medan vi får en uppfräschad version!
Det kanske var Joyce´hund..
På youtube hittade jag snuttar om Farbrorn som inte ville ... Oerhört charmigt!!
mvh ewa
Anonym/Ewa: Jag blir bara upprörd för att jag tycker "va´" ser himla fult ut. Men för jösse namn, jag vill inte ändra till "Farbrorn som inte vill vara stor", utan till "Farbrorn som inte vill va stor". Stor skillnad!
SvaraRaderaPinsamt, en miss av mig...
SvaraRaderaVa ser jättefult ut tycker jag, men jag tänker inte så mycket på det, tror jag. Tror att det hänger ihop med talspråket för mig. När man sätter va efter alla meningar. Bilden på apostrofen du har vid inlägget är hur fint som helst, så vacker form. Men det är spännande med ditt inlägg eftersom språket är viktigt. Bredvid min dator ligger Alejandro Lieva Wengers "Till vår ära" den är så intressant inte minst språkligt.
mvh ewa (Jönköpings bibblan)
Smaken är förstås som baken. Jag tycker också att själva apostrofen är fin. Men inget riktigt bra användningsområde, kanske, förutom som citat inuti citat. Lite sånt. Kanske är det för att jag gillar att språk liksom rör sig, att vad blir va i vissa fall utan markör, att sådant blir sånt och staden stan. Men såklart att staden inte försvinner för att stan finns...
SvaraRadera/e